Vi gick ut till Justins bil och åkte hem till honom. När vi kom dit började Natta och Justin prata om hennes begravning. Vi bestämde oss för att sjösätta henne. Då tar man hennes aska i en urna och släpper den i sjön. Jag klarade inte av att höra mer. Jag gick till hallen, drog på mig mina skor och gick ut. Jag sprang till en äng och satte mig där. Solen gick ner och det började bli kallt. Sedan somnade jag, med tårar på mina kinder...

Jag vaknade av att min mobil ringde. Det var fortfarande mörkt ute. Det var Justin som ringde.

- Ja?

- Vart fan är du?! Sa han oroligt.

- Jag är... på en äng. Sa jag och såg mig omkring.

- Gå till en väg.

- Justin, problemet är att jag inte vet vart jag är.

- Jaha, ehm... oj... vet du vart du gick?

- Förbi McDonalds, till parken, igenom skogen...

- Okej, okej, okej take it easy!

Någon timme senare

När vi kom hem till Justin hade jag bestämt mig för att bo kvar i Atlanta. Både Justin och Natta hade sagt att jag kunde bo med dem. Vi beställde pizza och när jag vart trött sa jag godnatt till dem och gick och la mig. Innan jag bestämt mig vart jag skulle bo så sov jag i Justins rum på en soffa. Jag somnade med mardrömmar och skuggor som följde mig...

Justin

När jag skulle sova - en timme efter att Cassie gick och la sig - gick jag upp på mitt rum där Cassie låg på soffan. Hon var svettig och tårarna rann nerför hennes kinder.

- Cassie, Cassie! Sa jag och skakade om henne försiktigt.

Hon satte sig hastigt upp och andades häftigt. Jag kramade hennes och hon började gråta.

- Vad är det? Sa jag och lyfte upp henne.

Hon la benen om min midja och hon höll hårt i min nacke med armarna.

- Mardröm... Viskade hon.

- Du är alltid säker hos mig.

- Alltså ingen sån dröm. Jag drömde om Sara. Hon stod i det här rummet och såg på mig. Hennes blick var kall och hon sa att det var mitt fel att hon dog, att det var....

- Shh,  du behöver inte säga mer. Avbört jag.

Jag la ner henne i min säng och jag la mig bredvid. Jag höll om henne.

- Det kommmer att bli bra. Viskade jag innan hon somnade.

Cassie

Nästa morgon vaknade jag utan Justin bredvid mig. Han hade väl gått upp. Jag hade otrolig huvudvärk och vädret var, kallt. Det regnade, åskade, blåste och ja, allt såg jag genom mitt fönster. Blixtarna lös upp hela himlen och mullret var... högt, men mörkt. Vinden blåste nästan omkull träden, såg det ut som. Jag gick sakta upp och hade ena handen på mitt huvud. Huvudet dunkade och det kändes som om det skulle sprängas. I köket satt Justin. Han höll på vid spisen och såg ut att fixa frukost.

- Har ni nån huvudvärkstablett? Frågade jag och han hoppade till och tappade en gaffel på golvet, som sedan hamnade på hans fot.

- AJ! Sa han och fnissade sedan.

- Sorry! Sa jag och kramade honom.

- Lugnt. Har du ont i huvudet? Frågade han och pussade mig i pannan.

- Ja, som in i helvetet. Sa jag och han skrattade.

Han började rota i skåpet och tog fram nån tablett. Jag tog två stycken och svalde dem med vatten.

----------------------------------------------------------------------

Nu fick ni erat efterlängtade kapitel!! Haha, tack för alla kommentarer!! <3<3

Jag har ändrat mig!!! Cassie ser ut såhär såhär istället:

Hon har/hade två systrar. Hennes ena är ju Mysta och hon är ju död, men hon har en till som bor hos en annan familj. Hon heter Vicki och ser ut såhär:

Hon är 4 år.

- Hej det är Natta. Savarade hon.

- Hej Natta! Sa jag.

- Hej. Sa hon tråkigt.

- Vad är det?

- Har tråkigt. Sara ligger på sjukhus och du...

- SJUKHUS!? VAD HÄNDE!? Abröt jag henne

Cassie - tänk er att hon har kort, blont hår  

Why - Rascal Flatts - lyssna samtidigt

- Hon har en ny kille, han såg henne på gatan och skulle hämta upp henne, han var tydligen full och krockade i en bil. Hon kom i kläm mellan bilarna och kanske inte klarar sig. Sa hon och snyftade.

- Jag kommer!

Jag började packa min resväska.

- Vart ska du!? sa Martina.

- Till USA. Sara ligger på sjukhus.

- Men när kommer du tillbaka?!

- Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

Jag gick igenom säkerhetskontrollen och vidare till planet. Jag satt och tänkte. På Sara. Sedan somnade jag, med oron i mig...

- Ursäkta, vakna, vi ska landa. Sa en flygvärdinna.

- Tack.

Jag klev av planet nää det landade och fort ut till en taxi.

- Atlantas sjukhus. Sa jag och han nickade.

Jag började gråta smått och betalade chauffören (stav).

- Sara Martins.

- Våning , rum 243. Sa hon i reseptionen.

Jag sprang till hissen som åkte sakta uppåt. Jag sprang ut och där satt Natta. Jag kramade henne hårt och hon berättade allt.

- Cassie? Sa en känd röst.

- Justin, bara gå. Sa jag utan att titta på honom.

Han sa inget. Han kramade mig bara. Jag kramade tillbaka. Jag vet inte vad som hände, jag antar att jag saknade honom.

- Är ni annhöriga för... Sara Martins? Sa en doktor.

- Ja.

- Tyvärr, men hon klarar sig inte. Sa han tyst och jag brast ut i gråt.

Jag grät floder med tårar, jag skrek mig hes och ja...

Vi fick gå in till henne. Den hade lagt ihop hennes händer på hennes mage. I hennes händer låg en röd ros. Hennes ansikte var blekt och hennes läppar var blå/lila. Hon såg så svag ut. Jag satte mig bredvid henne på sängen och tog hennes hand.

- Om du hör mig så vill jag att du ska fortsätta lyssna. Från första dagen jag såg dig visste jag att vi skulle vara bästisar hela livet. Och ja, vi var det. Du ska veta att livet kommer bli tomt utan dig. Du är min andra halva. Vi var de tre musketörerna. Kommer du ihåg det? Vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi gjorde allt tillsammans. Jag kommer sakna dig... Jag kommer alltid att minnas dig. Vila i fred...

Jag började gråta mer och lutade mitt huvud på sängen.

Jag kommer aldrig få se henne igen, jag kommer aldrig på höra hennes röst igen, jag kommer inte få se henne skratta... Fy fan vad jag kommer sakna henne...

- Jag måste be er gå...

Vi gick ut till Justins bil och åkte hem till honom. När vi kom dit började Natta och Justin prata om hennes begravning. Vi bestämde oss för att sjösätta henne. Då tar man hennes aska i en urna och släpper den i sjön. Jag klarade inte av att höra mer. Jag gick till hallen, drog på mig mina skor och gick ut. Jag sprang till en äng och satte mig där. Solen gick ner och det började bli kallt. Sedan somnade jag, med tårar på mina kinder...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Minst 10 kommentarer för nästa!!!! :)

Jag vet inte om jag har sagt det här men jag är i båten till på måndag, så ni får nästa kapitel på måndag eller tisdag.

Statistiken sjunker???? :(   Förlåt såååå mycket för att jag inte skrivit, men jag har ett liv utanför datorn också, jag gillar att skriva och allt och jag älskar er, men jag kan inte sitta och skriva hela dagarna Sorry :(

- Vaddå? Sa jag.

- Killar, omogna. Sa Hanna.

- Åh, kan vi inte ha snygga killar här, som är MOGNA. Som Justin Bieber. Sa Matilda plötsligt, jag hade inte sagt att jag är/har varit ihop med honom.

- Men sluta! Han är ju omogen! Sa Hanna.

- Vad tycker du Cassie? Frågade Madde mig.

- Ehm... Det är en sak jag inte har sagt till er. Sa jag tyst.

- Vaddå? Sa Matilda.

- Jag var ihop med Justin. sa jag och såg ner i golvet.

- haha, va?! Sa Madde.

- Ja, men vi gjorde slut när jag flyttade hit. Han slutade höra av sig.

- Tråkigt. Sa Matilda.

- Jag fattar inte hur DU kunde varit ihop med Justin! Han är ju värsta bögen! Sa Hanna.

- Ja eller hur! Vi går. Sa Madde och hon och Hanna gick.

Öhh, va? Gick dem för att jag var ihop med Justin?

- Ta det lugnt, dem överdriver jämt. Jag tycker det är coolt att du var ihop med Justin.

- Logiskt sätt så har vi inte gjort slut än. Sa jag och satte mig på sängen.

- Menar du det? Men... Ring honom! Sa hon.

- Nej, han skulle ändå aldrig svara.

- Nej, men då gör det ju inget! Eller hur? Sa hon och flina.

Jag tog upp mobilen, tryckte på kontakter och ringde Justin.

Två signaler, tre signaler, fyra signaler, fem signaler och ja, så fortsatte det.

- Han svarade inte.

Då ringde det. Justin ringer... stod det på skärmen. Jag svarade.

- Hej. Sa jag.

- Hej Shawty!

- Justin, hur kan du ens kalla mig det? Du har inte hört av dig sedan jag flyttade! Du lovade att inte lämna mig. Sa jag och började gråta.

- Förlåt! Men jag är på turné och har fullt upp hela dagarna. Och på kvällarna har jag antingen konsert eller så sover jag! Usher och dem andra tycker att jag ska ta det lugnt.

- Men du kan väl i alla fall ringa! Ett litet samtal!

- Snälla gråt inte. Sa han tyst.

- Men Justin, vet du. Det är DU som får mig att gråta!

- Cassie, snälla...

- Nej Justin! Jag blev sårad av Joe och nu blir jag det av dig också! Det är slut nu Justin. Jag orkar inte... Sa jag och la på.

Det sista jag hörde var Justin som sa : Cas...

- Awww... Sa Matilda och kramade mig.

Jag kramade tillbaka. Då tänkte jag på Sara och Natta. Dem hade inte hellet ringt. Jag tog min mobil och ringde.

- Hej det är Natta. Savarade hon.

- Hej Natta! Sa jag.

- Hej. Sa hon tråkigt.

- Vad är det?

- Har tråkigt. Sara ligger på sjukhus och du...

- SJUKHUS!? VAD HÄNDE!? Abröt jag henne.

Kommentera...

Jo, vi har lov torsdag fredag den här veckan och jag ska till våran båt idag till på måndag (Då vi också har lov) så jag kanske inte skriver så mycket!! FÖrlåt! :(

Klockan 1 går jag hem till mig för att se om mamma har åkt. Och ja, det har hon. Jag tassar sakta in och upp till mtt rum. När jag ser att ALLA mina saker är borta går jag till pappas sovrum.

- Varfan är mina saker!? Säger jag och han ser på mig.

- Mamma tog med dem. Hon har redan flyttat. Du ska också dit.

- Och var är "dit"?

- Till Sverige.

   <-- Hanna                Madde               Matilda -->        

- Jag ska fan helle flytta till Sverige! Väste jag.

- Nu är det så. Jag har bokat biljetter, du åker ikväll klockan 7.

Jag sprang nerför trappan och hem till Justin. Jag knackade på tusen gånger och sedan öppnade han. Jag slängde mig i hans famn och började gråta.

- Vad har hänt?! Sa han och kramade mig hårt.

- Lova att aldrig lämna mig. Sa jag mellan tårarna.

- Jag skulle aldrig göra något sånt!

Men det löftet höll han aldrig. Två veckor efter att jag flyttat till Sverige hade han inte skickat ett SMS eller ringt. Han har väl glömmt bort mig. Jaja, jag bor i alla fall i Svergie med min mamma nu. Jag har tre nya kompisar som heter Madelen, Hanna och Matilda. Problemet med vänner i Sverige är att dem pratar svenska. Men annars går det bra. Men jag saknar Justin...

- Cassie! Jorden anropar! Sa Madde på engelska med brytning.

- Ja, vaddå?

- Haha, du är helt borta!

- Förlåt. Jag saknar bara mina vänner. Suckar jag.

- Aww... Men du har nya vänner.

- Ja, och jag älskar dem. Säger jag och kramar henne.

Nästa morgon vaknar jag av att det knackar på dörren. Jag reser mig sakta upp och går ner. Där står Kajsa, min privatlärare.

- Godmorgon.

- Godmorgon. Fixa i ordning dig så börjar vi. sa hon och tog plats i köket.

Jag gick upp, drog på mig kläder och borstade håret innan jag gick ner igen. Sedan började den tråkiga lektionen.

Efter 4 timmar av en SOLIG dag gick hon. Yes, tänkte jag. Jag gick upp på mitt rum och tänkte ringa Justin när jag kom på att vi inte är ihop längre. Jag ringde istället Madde.

- Tjena girl! Sa hon .

- Tjee Swedish girl. Skrattade jag. Knalla dig hit och ta med Hanna och Matilda. 

- Haha, ska bli! Sa hon och la på.

Jag väntade 5 minuter sedan knackade det på dörren. Jag öppnade och där stod dem. Mina nya vänner!

- Tjee. Sa jag och kramade dem.

- LETS PARTY! Skrek Madde och vi skrattade.

Vi gick till mitt rum och satte på musik. Jag sprang ner en snabbis och låste dörren, och sedan snabbt upp igen. Vi satte på en bra låt och började hoppa runt och dansa.

- Oj, varning. Sa Madde plötsligt och såg ut genom fönstret.

- Vaddå? Sa jag.

- Killar, omogna. Sa Hanna.

- Åh, kan vi inte ha snygga killar här, som är MOGNA. Som Justin Bieber. Sa Matilda plötsligt, jag hade inte sagt att jag är/har varit ihop med honom.

- Men sluta! Han är ju omogen! Sa Hanna.

- Vad tycker du Cassie? Frågade Madde mig.

Förlåt för kort men vet typ inte vad som ska hända... Förslag?

Såg nyss att statistiken blev ENROM! Hahahah tack till alla som läser! Skulle också uppskatta några kommentarer, inget måste! Men skulle verkligen vara roligt! <3<3<3

Och så är det ju mors dag. Jag får gäster (Som jag nu märkte har kommit), så jag kan inte skriva mer idag :( Kanske på kvällen, sedan blir det fullt upp i skolan! Ska verkligen försöka lägga ut nåt .... och tack ännu en gång till alla som läser! <3<3<3

LOVE U BELIEBERS!

- Men vad!? Sa jag och suckade.

Justin såg direkt på mig.

- Asså förlåt! Kom ut. Sa han och jag vart förvånad.

- Varför?

- Titta ut. Sa han och jag vände mig om.

VAFAN!?

Där ute stod Joe med en stor skylt där det stod "Take me now or take me never". Han hade skrivit massa hjärtan och hade verkligen lagt ner mycket jobb. Justin kom fram till mig och när han såg skylten gick han ut till Joe. Jag småsprang efter.

- Hon är min nu! Fatta! Skrek Justin och Joe hade blicken på mig.

- Är det sant? Viskade han och smekte min kind.

- Ja. Sa jag och drog bort hans hand.

- Det skulle vara du och jag! Sa han och sag såg en tår på hans kind.

- Ja, men tyvärr. Sa jag och gick till Justin.

Han drog in mig i hans famn och jag kramade tillbaka. Jag hörde hur Joe gick iväg med tunga steg. Jag pussade Justin och viskade I Love You.

- Nu kommer ni. Sa Sara när vi satte oss vid bordet igen.

Jag nickade. När alla ätit upp gick vi hem till Justin. Justin, Kevin och Nick fixade snacks och dricka mednas vi tjejer fixade i Justins sovrum. När dem kom startade vi filmen, Last Song. I slutet när hon såg att hennes pappa död i stolen på altanen började jag gråta. Justin höll om mig och jag kröp upp i hans famn.

Nu skulle alla hem. Jag sover ju hos Sara, så vi går tillsammans.

- Hejdå Justin. Säger jag och kysser honom.

- Hejdå, lova att ringa när ni kommer hem. Sa han och kramade Sara.

- Jadå, hejdå! Säger vi och går.

Vi gick på de mörka gatorna, det var bara gatulycktorna som gjorde det mörka ljust. Vi sa ingenting. Eller vi hade ingenting att säga.

- Så du och Justin är... Började Sara men avslutade.

- Ja. Sa jag och log för mig själv.

När vi kom hem till Sara gjorde vi oss i ordning och gick och la oss.

Jag gick upp till mitt tomma rum och såg mig omkring. Då var det sant, jag och mamma skulle flytta. Jag gick med tunga steg ner och ut till mammas bil.

- Vart ska vi? Frågade jag och såg ut genom rutan.

- Bort. Till Sverige. Säger mamma och jag stelnar till...

Jag sätter mig hastigt upp. Jag hör hur någon bankar på dörren. Saras mamma är inte hemma och Sara sover. Jag tassar ner och öppnar sakta dörren. Där står Justin. Han kramar mig hårt.

- Ni ringde aldrig igår. Sa han.

- Förlåt, vi var så trötta. Sa jag.

Då hör jag en duns uppifrån.

- Jag tror jag måste kolla det där, men vi ses kanske idag?

- Ja. Hejdå! Sa han och pussade mig och gick sedan.

Jag stängde dörren och gick upp. Sara låg på golvet och sov fortfarande. Troligtvis hade hon ramlat ner från sängen. Jag tog kort med min IPhone och la ut bilden på Twitter och Facebook. Jag kommer vara död inom någora timmar. Haha! Jag väcker Sara och hon ser sig förvirrat omkring.

- Och hur fan hamnade jag här? Säger hon och jag skrattar.

- Du ramlade ner från sängen. Tror du måste skaffa en sån här spjälsäng igen. Säger jag och hon ser på mig med mördarblicken.

Klockan 1 går jag hem till mig för att se om mamma har åkt. Och ja, det har hon. Jag tassar sakta in och upp till mtt rum. När jag ser att ALLA mina saker är borta går jag till pappas sovrum.

- Varfan är mina saker!? Säger jag och han ser på mig.

- Mamma tog med dem. Hon har redan flyttat. Du ska också dit.

- Och var är "dit"?

- Till Sverige.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha ojojoj... Hur går det här nu då?! :o