- Hej det är Natta. Savarade hon.

- Hej Natta! Sa jag.

- Hej. Sa hon tråkigt.

- Vad är det?

- Har tråkigt. Sara ligger på sjukhus och du...

- SJUKHUS!? VAD HÄNDE!? Abröt jag henne

Cassie - tänk er att hon har kort, blont hår  

Why - Rascal Flatts - lyssna samtidigt

- Hon har en ny kille, han såg henne på gatan och skulle hämta upp henne, han var tydligen full och krockade i en bil. Hon kom i kläm mellan bilarna och kanske inte klarar sig. Sa hon och snyftade.

- Jag kommer!

Jag började packa min resväska.

- Vart ska du!? sa Martina.

- Till USA. Sara ligger på sjukhus.

- Men när kommer du tillbaka?!

- Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

Jag gick igenom säkerhetskontrollen och vidare till planet. Jag satt och tänkte. På Sara. Sedan somnade jag, med oron i mig...

- Ursäkta, vakna, vi ska landa. Sa en flygvärdinna.

- Tack.

Jag klev av planet nää det landade och fort ut till en taxi.

- Atlantas sjukhus. Sa jag och han nickade.

Jag började gråta smått och betalade chauffören (stav).

- Sara Martins.

- Våning , rum 243. Sa hon i reseptionen.

Jag sprang till hissen som åkte sakta uppåt. Jag sprang ut och där satt Natta. Jag kramade henne hårt och hon berättade allt.

- Cassie? Sa en känd röst.

- Justin, bara gå. Sa jag utan att titta på honom.

Han sa inget. Han kramade mig bara. Jag kramade tillbaka. Jag vet inte vad som hände, jag antar att jag saknade honom.

- Är ni annhöriga för... Sara Martins? Sa en doktor.

- Ja.

- Tyvärr, men hon klarar sig inte. Sa han tyst och jag brast ut i gråt.

Jag grät floder med tårar, jag skrek mig hes och ja...

Vi fick gå in till henne. Den hade lagt ihop hennes händer på hennes mage. I hennes händer låg en röd ros. Hennes ansikte var blekt och hennes läppar var blå/lila. Hon såg så svag ut. Jag satte mig bredvid henne på sängen och tog hennes hand.

- Om du hör mig så vill jag att du ska fortsätta lyssna. Från första dagen jag såg dig visste jag att vi skulle vara bästisar hela livet. Och ja, vi var det. Du ska veta att livet kommer bli tomt utan dig. Du är min andra halva. Vi var de tre musketörerna. Kommer du ihåg det? Vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi gjorde allt tillsammans. Jag kommer sakna dig... Jag kommer alltid att minnas dig. Vila i fred...

Jag började gråta mer och lutade mitt huvud på sängen.

Jag kommer aldrig få se henne igen, jag kommer aldrig på höra hennes röst igen, jag kommer inte få se henne skratta... Fy fan vad jag kommer sakna henne...

- Jag måste be er gå...

Vi gick ut till Justins bil och åkte hem till honom. När vi kom dit började Natta och Justin prata om hennes begravning. Vi bestämde oss för att sjösätta henne. Då tar man hennes aska i en urna och släpper den i sjön. Jag klarade inte av att höra mer. Jag gick till hallen, drog på mig mina skor och gick ut. Jag sprang till en äng och satte mig där. Solen gick ner och det började bli kallt. Sedan somnade jag, med tårar på mina kinder...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Minst 10 kommentarer för nästa!!!! :)

 

Josefine

6 juni 2011 18:45

Gud vad ledsen man blir blev gråtfärdig :( :)

http://colaochoklad.bloggplatsen.se

 

Emma

6 juni 2011 19:58

du sriver jätte bra noveller fortsätt så

 

Astrid

6 juni 2011 20:18

snälla 1 till så snart som möjligt

 

Nono

6 juni 2011 20:58

OMG! 10 kommentarer!

men de klarar vi !:)

http://www.mydaybabe.bloggplatsen.se

 

Lexi

6 juni 2011 21:14

Tack, tack, tack! För att du gjorde ett nytt inlägg!<333
Det senaste var jääätte bra!
SNÄLLA NÄSTA DEL INOM KORT!<3

 

Elin

7 juni 2011 16:18

Snälla fortsätt! (Ny läsare)

http://animalphoto.bloggplatsen.se

 

Sofia

7 juni 2011 17:15

2:a kommentaren!!! du måste skriva mer!!!

http://sofiasorlin.bloggplatsen.se

 

Erica

7 juni 2011 18:55

Varför ändrar du på hur Cassie ser ut? För att Justin tycker mer om brunetter irl eller?

 

Hanna

7 juni 2011 21:47

Ny läsare här!
Skit bra noveller asså!
Hoppas du skriver mer! :)

 

Amanda

8 juni 2011 15:13

ÅH! JAG GRÅTER!
EN TILL JAG BER!!!! SKIT BRA!

 

Klara

8 juni 2011 19:30

Hej! As bra noveller!! Snälla skriv en till!! Jag tittar varje dag på din blogg och det är som att röka. Man kan inte sluta! Man vill ha meeer!! :)

http://Klarasuniversum.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...