Då ringer telefonen. Jag svarar snabbt.

-     Julia. Svarar jag och snyftar.

-     hej Julia, vi ringer från sjukhuset... Svarade en tjej.

Nu får jag veta...

-     Daniel är tyvärr död, Justin vet vi inte säkert. Sa hon och jag började gråta och Chaz tog telefonen.

Ryan höll om mig och jag grät ut i hans famn. Då knackade det på dörren. Ryan gick och öppnade.

-     Asså, bara gå! Skrek Ryan och smällde igen dörren och man hörde att han låste.

-     Vem var det? Sa jag och snyftade.

-     Cody Simpson. Sa han och jag såg på honom.

-     RYAN! SKrek jag, flög upp ur soffan och drog upp dörren.

-     CODY!? Ropade jag och såg honom på andra sidan vägen lite längre bort.

Jag sprang fram till honom och tog tag i hans arm och vände honom mot mig.

-     Varför har du inte ringt? Eller svarat när jag ringer? Säger jag och torkar mina tårar.

-     Jag hade inget att säga. Och vad har hänt? Sa han och såg mig i ögonen.

-     Jag, Justin och Daniel voltade. Daniel har dött och Justin vet dem inte. Grät jag och satte mig på marken.

Jag kan inte fatta det. Daniel levde i drygt ett år. Jag skrek och Cody kramade mig.

-     Julia! Kom! Ropade Chaz på mig och jag såg på honom och sedan på COdy.

-     Måste gå. Sa jag och gick mot Chaz.

-     Vänta! Ropade Cody, drog tag i min arm, drog mig emot honom och kysste mig.

Jag drog mig snabbt bort.

-     Vafan Cody! SKrek jag på honom och sprang in till Chaz och Ryan. Där brast det.

Jag skrek, grät och skrek ännu mer. Chaz och Ryan försökte lugna ner mig men det gick inte så bra. Jag satt där, på golvet och var ledsen, förstörd rättare sagt. Jag sprang sedan upp på mitt rum och slängde mig på sängen.

My heart has fallen to pieces, you're the only one like can fix up my brooken heart...

Mitt hjärta har fallit i tusen miljarder bitar, mitt liv har ingen mening, min hjärna hör inte längre ihop med min kropp. Du var den som gjorde min dag. Du var den som hjälpte mig. Du var den som gjorde allt för mig. Du är den jag vill ha. Du andas, jag andas. Du dör, jag dör. Du gråter, jag gråter. Vi gjorde allt ihop. Men nu är du borta, du kommer aldrig mer tillbaka.

Flera år senare

Det har gått flera år och jag fick reda på att Justin dött. Jag har försökt ta självmord flera gånger, men nu ska jag gifta om mig och skaffa ett nytt liv.

Jag såg mig i spegeln. Mitt hår var fint uppsatt, min vita bröllopsklänning - den jag hade på mitt och Justins bröllop - passade bra på min kropp. Allt var perfekt, trodde jag.

Jag gick fram till altaret där du stod. Prästen började prata och sedan kom det.

-     Cody Robert Simpson, tager du Julia Natasha Mc'Cortney till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust, tills dödden skiljer er åt?

-     Ja. Svarar han och ler.

-     Julia Natasha Mc'Cortney,  tager du Cody Robert Simpson till din äkta make och älska honom i nöd och lust, tills döden skiljer er åt.

Jag kan inte gifta om mig!? Jag kan inte bara glömma Justin??

-     Nej. Säger jag och springer ut ur kyrkan.

Jag springer och springer. Jag springer till mitt hus och ner till vattnet. Jag dränker mig själv.

Nu kommer jag. Jag kommer till dig. Jag vill bara vara hos dig.

It's just me and my life, or death....

Ryan

Jag springer efter Julia. Jag ser henne springa mot vattnet. Hon gör det. Hon kommer lyckas. Jag hinner inte. Jag ringer ambulans och drar upp henne ur vattnet, men jag vet redan då att det är slut. Hon finns inte mer.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

SLUT PÅ NOVELLEN!!!!!!!!!! Vad tycker ni?

-     Vafan! Blake! Hur fan kan du göra så!? Skriker jag och puttar Blake mot väggen.

-     Julia, det räcker. Sa Justin och drog bort mig.

-     Fan för dig! Skriker jag på Blake och springer ut.

Daniel!!!! 

När jag kommer ut mötts jag av massa papparazziz och fans. Jag stannar upp och känner hur dem börjar dra i mig och skriker hela tiden på mig. Jag känner mig svag och svimfärdig. Då känner jag någon som drar in mig i en bil. När jag tittar upp ser jag att det är Cody.

-     Cody?! Säger jag och kramar honom.

-     Så, du kommer ihåg mig nu? Skrattar han lite tyst.

-     JUSTIN?! Säger jag, springer ut och fram till Justin som står tårögd vid ingången av studion.

-     Justin, kom. Säger jag och försöker dra med honom till min bil, men han kämpar emot.

-     Justin, snälla, bara kom. Säger jag och sedan känner jag någon som puttar ner mig på marken.

Jag slår i huvudet i asfalten (?) och ser att en tjej ställer sig ovanför mig.

-     Du ska låta våran Jusitn vara! SKriker hon och slår mig i ansiktet

-     Sluta! Skriker Justin, drar upp mig och drar med mig till min bil.

Han sätter mig fram och han sätter sig i förarsätet och börjar köra. Jag är fortfarande skakis efter vad som hände och är lite yr, men jag mår bra. Justin tog min hand med blicken på vägen.

-     Är du okej? Sa han och såg på mig men snabbt tillbaka på vägen igen.

-     Ja, jag är okej. Svarade jag och sedan somnar jag.

När jag vaknade känner jag en hand på min. Jag öppnar sakta ögonen och ser att jag ligger på min soffa med Justin bredvid mig. Han ser att jag är vaken och ler lite.

-     Godmorgon, eller godkväll. Sa han och fnissade lite gulligt.

jag kramade honom hårt och han kramade mig tillbaka.

-     Jag har saknat dig. Viskade han och kysser vilt.

Ja, det ledde till lite saker jag inte säger, men ni förstår nog (xP).

Ett halvår senare

Nu har det gått ett halv år sedan vi .... ja, jag behöver nog inte säga det. Vi är gifta och har ett barn, Daniel. Han är ungefär 2 månader och vi har fullt upp. Jonah har flyttat till farmor och farfar, så jag och Justin har huset för oss själva.

Jag tog upp Daniel ur hans spjälsäng och bar ner honom till hallen. Jag la honom i hans vagn och drog på mig min tjocka jacka och mina skor. Jag drog också min halsduk runt halsen och satte min mössa på plats.

-     Justin! Kommer du?!  Ropade jag och han gick nerför trappan.

-     Japp. Sa han och drog på sig sina kläder.

Jag satte på Daniel hans mössa och lite sånt, sedan gick vi ut i vintervädret. Jusitn låste dörren och jag körde vagnen. Vi gick genom parken, längst gatorna och stannade vid Ryans hus. Han hade vilja se Daniel, Chaz också. Vi hade lovat att konna hit, och nu är vi här. Ryan öppnar efter några sekunder, kramar oss och sedan ser han på Daniel.

-     Åh, lilla Daniel. Sa han och Justin och jag fnissade lite.

-     ÄR DEM HÄR?! Ropade Chaz lite fööör högt och sprang ut i hallen när han plötsligt stannade.

-     ÅÅÅH! HEJ! Sa han och kastade sig på mig och Justin sedan såg han på Daniel.

-     Eh,  kan vi komma in kanske? Sa Justin och vi skrattade.

-     Nej, jag tyckte ni stod bra där. Sa Ryan och skrattade. Nejdå, kom in. Fortsatte han och vi gick in.

Jag tog av min jacka, mössa, halsduk och skor och bar sedan upp Daniel. Jag tog av han hans mössa och allt annat sedan gav jag honom till Ryan. Som efter ett tag gav Daniel till Chaz. Killarna - förutom Daniel - satte sig i soffan och jag satte mig på golvet med Daniel. Jag tog satte han i mitt knä och började gosa med honom. Killarna sa "aww" och jag fnissade. Jag sa att jag skulle ringa Jonah och gav Daniel till Justin. Jag gick upp på övervåningen och ringde.

-     JULIA! Sa Jonah i luren och jag fnissade.

-     Hej Jonah. Hur är det? Frågade jag.

-     Bra, med dig, Justin och Daniel då? Frågade han och jag hörde att han log.

-     Bara bra.

Vi pratade en stund sedan skulle han gå. Jag gick ner igen och hörde killarna prata så jag stannade och lyssnade.

-     Du måste säga det till henne. Sa Chaz.

-     Jag vet, men det passar inge bra in nu när Daniel finns. Sa Justin.

-     Vad ska du säga till mig? Sa jag och gick fram till dem och Justin såg skit nervös ut.

-     Ehm.... jo, jag ska flytta igen. Sa han tyst och jag såg på honom.

-     När?

-     Imorgon.

-     IMORGON!? FAN FÖR DIG JUSTIN! Skrek jag, tog Daniel, la honom i vagnen och packade ihop allt.

-     Julia, snälla. Sa Justin och kom snabbt fram till mig.

-     Ha ett bra liv. sa jag och gick ut med Daniel i vagnen.

Jag gick fort till vägen och hem.

-     JULIA! Ropade Justin efter mig och jag började springa.

Daniel började gråta.

-     Det blir bra. Sa jag lugnande.

När vi var hemma gick jag in och låste dörren snabbt. Jag tog upp Daniel, tog upp honom till hans rum och tog på honom hans pyjamas. Sedan la jag ner honom i spjälsängen, pussade honom på pannan och viskade:

-     Det blir bra.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, ni fick den delen nu... ;) Förlåt om jag hoppar mycket nu, men jag kommer avsluta den här tidigt, vid kanske 43-45...

Då känner jag hur han slår mig i magen och jag faller ner på marken, rakt på en sten. Jag ser hur de andra två killarna håller Justin och Cody borta medans killen själv slår och sparkar mig. Jag skriket ibland och då slår han mig hårt i tinningen med knytnäven. Allt blir svart...

CODY

Jag ser killen slå Julia i tinningen (?) och hon svimmar. Jag rycker mig loss och sätter mig vid henne.

-     Julia! JULIA! VAKNA! Skriker och jag skakar om henne.

-     Haha, hon är död. Sa killen och skrattade.

Jag kollade puls. Den var låg, men den fanns där.

Julia

*Pip pip pip* någonting piper hela tiden. Jag öppnar ögonen och ser att jag är i ett litet rum. Vita väggar och massa apparater. Sjukhuset. Vad hände? Då ser jag två killar sitta på stolar och sover, eller en är vaken.

-     Du lever! Ropade han och kramar mig hårt.

-     Aj, vem är du? Säger jag och puttar bort honom.

Han har bruna ögon och brunt hår.

-     Det är jag! Justin! Din kille! Säger han och fäller en tår.

-     Du måste ha förväxlat mig med nån annan. Du och din kompis får gå nu.

-     Nej snälla Julia! Försök minnas! Sa killen och började gråta.

-     Tyvärr. Du och din komåis måste gå. Sa jag men han satt kvar.

-     Snälla, försök. Sa han och då vaknade den andra killen.

Efter några minuter lyckades jag få ut dem ur mitt rum.

Justin

Fan att hon inte kom ihåg mig! Kommer hon någonsin att minnas?

3 månades senare/Julias

Jag kom hem från sjukhuset en vecka efter. Alla mina fans var oroliga och jag skrev till dem på FB och sedan fortsatte allt som vanligt.

Jag har hittat en kille också, Blake. Vi har varit ihop i snart en månad. Killarna från sjukhuset har jag inte sett till, vilket är skönt.

-     Blake! Ge mig min mobil! Skrattade jag och räckte mig efter den.

-     En puss först. Sa han och jag pussade honom men han gav mig inte mobilen.

-     En till. Sa han och flinade. Jag pussade honom.

-     En till. Sa han igen.

-     Nej! Du sa en! Skrattade jag och han gav mig mobilen.

Jag har fått ett SMS, så jag öppnade det.

Tjena tjejen! Glöm inte studeon klockan 3! // Rihanna

-     Jag ska till studion nu, men vill du följa med?

-     Visst!

Vi drog på oss våra skor och gick ut efter att ha sagt hejdå till Jonah.

-     Hej Julia! Sa Rihanna och kramade mig.

Vi var påväg in i studion då jag hör nån ropa mitt namn. Jag kollar bak och ser den där killen med brunt hår. Han springer mot mig och jag suckar.

-     Snälla, lämna mig bara ifred! Sa jag och suckar.

Han kramar mig och jag försöker dra mig ur.

-     Släpp min flickvän! Säger Blake och puttar bort killen.

-     Din flickvän!? Säger killen förvånat.

Då börjar jag minnas. Allt försvinner. Hörseln, synen, känseln, all! Alla minnen med killem spelas upp i mitt huvud.

-     Justin? Sa jag och han såg på mig.

-     Kommer du ihåg mig? Sa han och såg på mig med ögon stora som golfbollar.

Då tittar jag på Blake. Vänta, vänta, vänta!

Jag känner igen honom! Jag kan inte tro det... Det är en av killarna som slog mig!

-     Vafan! Blake! Hur fan kan du göra så!? Skriker jag och puttar Blake mot väggen.

-     Julia, det räcker. Sa Justin och drog bort mig.

-     Fan för dig! Skriker jag på Blake och springer ut.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om det var kort! Tack för alla kommentarer!

10 kommentarer för nästa! Klarar ni det ?? ;) Det tror jag!!! ahahaha ;)

Jag vaknade klockan 3 på natten/morgonen av att nån satte sig på min soffa i mitt rum och skrattade. Jag öppnade sakta ögonen och där satt en man i 30 års åldern. Jag satte mig hastigt upp och såg på honom. 

-     Vem är du? Sa jag snabbt.

-     Din mardröm.... flinade han.

-     Vad vill du mig? Sa jag med skakig röst.

-     Jag vill bara att ditt liv ska ta slut. Flinade han medans han kom närmre mig och satte sig på sängen.

-     Rör mig inte! Sa jag och han skrattade.

-     Jag blir nog tvungen. Sa han och tog fram en kniv.

Han höjde kniven och högg den rakt i mitt hjärta. Jag skrek och sedan vaknade jag i min säng. Mannen var borta och sängen var blodig. Jag reste mig upp och gick ner. Jag gick ut ur huset och såg massa poliser och papparaziz. Justin satt på gatan och grät. Även Cody var där och jag såg några tårar på hans kinder.

-     Cody? Sa jag men ingen reagerade.

SOm om jag var osynlig. Jag gick fram till Cody och satte mig framför honom och la min hand på hans axel. Han tittade upp men reagerade inte.

-     Cody, jag är här. Sa jag och han tittade ner igen.

-     Hon ligger i sin säng och blöder från magen! Ropade en polis.

Dem kom ut med en brits. På den låg jag? Jag ser ett tåg påväg hitåt på järnvägen och Jusitn springer dit och hoppar framför tåget. Han är borta. Då känner jag en hand på min axel. Jag tittar bak och börjar gråta. Det är Justin?!

-     Justin! Nej! DU FÅR INTE VARA DÖD! Skrek jag och satte mig på marken.

Jag satte mig hastigt upp och Justin satte på andra sidan sängen och såg chockat på mig. Då märkte jag att jag var svettig och skakig. Jag kastade mig i hans famn och grät tusen miljarder tårar.

-     Gumman, shhh... sa han och förde sin hand upp och ner på min rygg.

-     Lämna mig inte. Snyftade jag hysteriskt.

-     Nej gumman, jag ska inte lämna dig. Aldrig nånsin. Sa han och jag somnade igen i hans famn.

När jag vaknade lös solen in genom mitt fönster. Nån hade veklat upp persienerna så solen lös igenom. Jag satte mig upp och sträckte på mig. På kudden bredvid min låg en lapp.

Hej älskling!

Du somnade igår och jag fick aldrig reda på vad som hänt. Men jag var tvungen att gå på en intervju, kommer tillbaka klockan 4 ungefär. SMSa mig gärna!

Puss och kram BästasteSnyggasteJustin!

Jag skrattade lite och gick upp. Jag gick ner och på bordet låg en lapp. En till? Jag tog upp den och stelnade till.

Vi har din bror. Han lever inte länge till. Kom till mitten av skogen klockan 6 om du vill ha honom levande. Din mardröm...

VAFAN ÄR DET HÄR?! Är det ett skämt eller!? Jag tog upp min mobil och ringde Justin.

-     Hej gumman. Svarade han.

-     JUSTIN! DEM HAR JONAH! Skrek jag samtidigt som jag grät.

-     Va?! Vad snackar du om!? Småskrek han.

-     Det låg en lapp på bordet där det stod "Vi har din bror. Han lever inte länge till. Kom till mitten av skogen klockan 6 om du vill ha honom levande. Din mardörm"!!!!! Sa jag upprört och snabbt medans tårarna forsade.

-      Det är säkert nåt skämt. Sa han lungt.

-     Men tänk om det inte är det!? Justin, vad ska jag göra?! Sa jag och jag hörde att han pratade med nån annan.

-     Jag är ledsen. Jag måste gå. Hejdå! Sa han och la på.

Jag sprang ut och såg Cody gå på andra sidan. Jag sprang fram till honom och kramade honom hårt medans jag grät.

-     Vad har hänt?! Sa han och jag drog med honom in och visade honom lappen.

-     Du får inte gå säljv! Sa han snabbt.

-     Men vem ska jag ta med då? Sa jag och torkade mina tårar.

-     Jag följer med. Sa han och jag såg på honom.

-     Nej, jag kan inte riskera att du dör. Aldrig. sa jag och satte mig på en stol.

-     Jo, jag gör det.

Klockan 4 kom Justin hem och han kramade mig. När han såg Cody stelnade han till.

-     Vad gör han här? Sa han och jag svarade snabbt:

-     Han ska hjälpa mig leta efter Jonah.

-     Det kan jag göra. Sa han och Cody såg förvirrad ut.

-     Justin, det är lugnt. Sa jag och suckade.

-     Jag följer också med. Sa han bestämt och så blev det.

Klockan 10 i 6 gick vi mot skogen. Vi kom fram till mitten ca 2 minuter i. En sekund kändes som en minut. En minut kändes som en timme, men nu var den 6. Jag hörde steg lite längre bort och kollade dit. Där var mannen jag såg i drömmen och två till. De andra två släpade på Jonah. Dem drog honom i hans armar.

-     Jasså? Du vågade inte gå själv? Skrattade killen.

-     Snälla, gör honom inte illa. Sa jag med skakig röst.

-     Nejdå, vi ska inte göra honom illa. Men du måste göra som jag säger. Sa han och ställde sig framför mig.

-     Rör henne inte! Sa Justin och Cody samtidigt när han kom för nära.

-     Haha, töntar. Viskade han i mitt öra.

Då känner jag hur han slår mig i magen och jag faller ner på marken, rakt på en sten. Jag ser hur de andra två killarna håller Justin och Cody borta medans killen själv slår och sparkar mig. Jag skriket ibland och då slår han mig hårt i tinningen med knytnäven. Allt blir svart...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OMG!! haha kommentera! 5 kommentarer för nästa! ;)

VI stannade tills sent på kvällen. Det var nu riktigt mörk och vi satte och pratade. Då kom en kille mot oss. Man såg inte vem det var, eftersom det var så mörkt.

-     Ursäkta, var är Julia Mc'Cortney? Sa en välbekant röst.

-     Justin, bara gå. Sa jag och suckade.

-     Bara om du berättar vad jag har gjort. Sa han och såg på mig.

Jag reste på mig och gick bort en bit, och Justin följde efter.

-     Snälla, berätta vad jag har gjort. Sa han sorgset.

-     Du vet vad du har gjort! Du drack dig full och kom sedan hem kyssandes med Selena! Skrek jag på honom och dem andra kollade på oss.

-     Du har färgat håret. Sa han och drog handen genom mitt hår.

-     Justin, byt inte samtalsämne! SKrek jag på honom och ryckte bort hans hand. Du är hopplös. Fortsatte jag och gick tillbaka.

-     Är du okej? Sa Isha och jag nickade.

Jag bestämde mig för att gå hem och när jag gick på gatorna satte jag mig på en bänk och började gråta.

-     Hur är det? Hörde jag en lugn röst säga.

Jag kollade upp och såg Cody Simpson?

-     Sådär. Sa jag och suckade.

-     Jag såg allt som hände. Justin är sån. Han gör sånt jämt. Du borde glömma honom. Sa han och satte sig bredvid mig.

-     Men det är det att.... jag älskar honom. Snyftade jag.

-     Du... Sa han och kramade mig.

Då tog han fram en gitarr och satte den i sitt knä. Jag torkade en tår och han började spela.

I'm back to put the sunshine in youre mine

Cause I don't like the way he's got you raining all the time

Put away you're troubles by leaving him behind

So every time you look up, clear blue sky

But here he comes again like a cloud in youre view

Blocking all of youre light like only he could do

Don't listen to his sorries girl drop him, drop him

He really needs to stop it, cause I'm youre only topic now

With me you'll never end up in the same sillt situations, no, don't you know that if you where to walk i'll be here waiting

GIrl don't you vry youre heart out, let me stop before it starts out, don't need his explanations, no

Cause he don't really want to knew about how you feeling now, cause I'm the one who's here for you no doubt.

Det var då fint och det passade så bra in just nu.

-     Tack. Sa jag och kramade honom.

-     Så lite. Flinade han.

Jag gick hem efter att vi fått varandras nummer.

Jag gjorde mig i ordning och det var när jag skulle gå och lägga mig som jag märkte det...

Det var en lapp. Jag tog upp den och läste, om och om igen.

Kära Julia

Jag vet att jag var en idiot. Men snälla, du är mitt allt. Du är min sol, du är min måne. Du gör mitt hjärta helt. Du gör mig hel. Snälla förlåt mig Julia. Mitt liv är ingenting utan dig. 

Snälla, ring eller SMSa mig när du har läst det här. 

Kramar Justin...

Jag tog upp min mobil och började skriva ett SMS till honom. 

Justin snälla, bara låt mig vara. Jag vill inte ha något med dig att göra. Bara ge upp. 

Sedan la jag mig på sängen och somnade snabbt.

Jag vaknade klockan 3 på natten/morgonen av att nån satte sig på min soffa i mitt rum och skrattade. Jag öppnade sakta ögonen och där satt en man i 30 års åldern. Jag satte mig hastigt upp och såg på honom. 

-     Vem är du? Sa jag snabbt.

-     Din mardröm.... flinade han.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

:O Vem är det?!?!?!?!??!?!?!!?!? KOmmentera!!!! Jag vill ha 5 kommentarer ;) 

P.S Har del 28 klar, vill bara ha kommntarerna!! ;)

Här är några bilder på stranden:

JULIA OCH MARISHA

JULIA

  JULIA

Så ser Julia ut just nu, bara så ni vet ;)

P.S Just me and my life Del 26 under här

När klockan är 12 blir jag riktigt orolig över Justin, vad gör han? Han svarar inte på mobilen. Jag bestämer mig för att sova.

Jag gör mig i ordning och sedan lägger jag mig i sängen pch somnar lika snabbt som jag vaknar.

Dörren där nere öppnas och jag smyger ner. Där står Justin och.................

....och kysser Selena!? Och jag ska säga att det inte var vanliga kyssar, utan det gick ganska vilt till. När Justin var påväg att dra upp hennes tröja blev jag riktigt arg på Justin.

Hur fan kan han?!

-     VAFAN JUSTIN! UTA UR MITT HUS!!! BÅDA TVÅ!!! Skrek jag och puttade ut båda två. Jag började gråta och gled nerför dörren.

Jonah var ju inte hemma så det var alldeles tyst i huset. Bara mina hyseriska snyftingar hördes. Jag slängde mig i soffan och då öppnades dörren. Justin kom in, och han vinglade väldigt mycket. Fan, han var full.

-     Julia, vad gör du? Sa han fummligt och vinglade fram till mig.

-     Varför vill du veta det? Sa jag stödigt.

-     Ja, du vet... vi är ju typ ihop så...

-     Typ!? Justin viär inte ihop! Inte längre. Sa jag och drog ut honom och såg Selena stå och flina längre bort.

-     Ta hand om din lagon fulla kille nu. Sa jag och puttade ut honom och smällde igen dörren.

Jag bestämde mig för att sova. Jag låste dörren och gick upp. Jag somnade inte på felra timmar den natten. Klockan 4 på morgonen somnade jag.

Jag vaknade klockan 3 nästa dag och satte mig upp i sängen. Jag sträckte på mig, tog på mig jeans, ett linne, en blus och sedan borstade jag håret.

Jag vill verkligen färga, eller göra om mitt hår. Jag bestämde mig för att färga det typ, mörkt brunt.

Några timmar senare var jag hemma från frissan. Jag skulle byta om för att gå till stranden med CHaz, Ryan och några mer från skolan.

Jag drog på mig en svart bikini, jeans shorts över och en nättröja (Vet inte hur jag ska förklara). Jag satte på mig en hatt och började packa min strandväska med handduk, mobil, pengar, solkräm och massa mer man behöver på stranden.

Ni undrar säkert om jag ens tänker på Justin, och ja, såklart jag gör, men jag fösöker gå vidare.

Jag drog på mig flipflops och skrev lapp om Jonah skulle komma hem. Då tutade en bil utanför. Jag sprang ut, låste och vidare till bilen. Ryan körde, Chaz satt bak och jag satte mig fram.

-    Snyggt! Färgat håret? Sa Ryan och flina.

-     Ja, syns det eller? Sa jag ironiskt och Chaz fnissade.

Vi hämtade dem andra och vi åkte till stranden.

Jag och tjejen som var med la våra handdukar i sanden och försökte bli bruna medans killarna passade boll i vattnet.

-     Så, hur går det med föhållande då? Sa Marisha.

-     Singel för tillfället. Sa jag.

-     För tillfället? Sa hon och skrattade till.

-     Haha, alltså jag är singel nu. Sa ´jag och vi bestämde oss för att bada lite.

VI stannade tills sent på kvällen. Det var nu riktigt mörk och vi satte och pratade. Då kom en kille mot oss. Man såg inte vem det var, eftersom det var så mörkt.

-     Ursäkta, var är Julia Mc'Cortney? Sa en välbekant röst.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu var del 26 ute också... 5 kommentarer för nästa, och bara så ni vet ( Kanske sa det i förra delen) jag ser IP adresserna!!!!

Julia

Jag fattar inte att Justin inte tror på mig? Jag vill inte bråka med honom och om inte han litar på mig litar inte jag på honom.

Undrar hur det här slutar... Är det här slutet?

Jag körde hem till mig och Chaz och Ryan gick över till CHaz. Jag och Jonah gick in och sedan gick jag direkt till mitt rum. Jag började gråta och sedan knackade det på ytterdörren. Jag gick sakta ner och öppnade lite. Där stod Justin.

-     Justin, bara gå. Sa jag och var påväg att stänga när han satte foten emellan.

-     Julia, jag vet att det inte var du. Jag är ledsen. Jag vet inte vad som flög i mig. Sa han och fällde en tår.

-     Men vet du vad Justin? Jag har en fråga. Vad betyder jag för dig, egentligen? Sa jag och han tystnade.

-     Jag visste det. Viskade jag och stängde dörren.

-     Du betyder allt för mig. DU är mitt allt. Jag skulle kunna ge upp allt jag har för dig. Första gången vi träffades, kommer du ihåg det? Det var på sjukhuset, när du hade drunknat (?). Jag var orolig, även om jag inte kände dig. Jag vill bara ha dig. Ingen annan. Jag älskar dig Julia. Det sista sa han tyst.

Jag vart ganska rörd och, alla gör väl misstag? Jag öppnade dörren och såg på honom.

-     Är det sant? Viskade jag och fällde en tår.

-     Så sant, som att jag heter Justin Bieber. Sa han och det lät så fånigt att jag skrattade lite.

-     Du är min Bieber. Skrattade jag och kramade honom hårt.

-     Så, du förlåter mig? Sa han och såg mig i ögonen.

-     Ja, för  alla gör misstag någon gång, eller? Sa jag och flina.

-     Jag älskar dig. Sa han och kysste mig.

-     Rör henne inte! Skrek CHaz och puttade bort Justin från mig.

-     Chaz, det är okej. Skrattade jag och han såg generat på mig.

-     Det är okej CHazzziiiii! Sa jag och ruffsade till hans hår.
-     Haha, det var ju  lite... pinsamt. Sa han och då hörde jag hur en gren brast.

-     Åh! Ryan, idiot! Dem kommer se dig! Sa Chaz ironiskt och slog handen i pannan.

-     Oj, ehm....

-     Och du sa att det du gjorde var pinsamt. Sa jag och skrattade.

Nästa dag var jag och Justin, och när CHaz och Ryan slutat skolan var vi med dem också.

-     Min lärare kommer klockan 5 och då måste ni gå, inte Justin då men ah. Sa jag och dem nickade.

-     Vi hade pro... Började Ryan men CHaz avbröt honom.

-     Prova på dag idag. Sa Chaz och alla började garva.

-     Nå, hur gick det med "prova på" då Chaz. Sa jag och han såg generat ner i golvet.

-     Bra... Mumlade han.

-     Jag var med hela tiden och han kollade bara in tjejer. Sa Ryan och jag fnissade, samma med Justin.

-      Nej, jag skulle säga att vi hade prov och jag fick i alla fall VG. Sa Ryan.

-     Jaha, grattis, haha, du då Chaz? Skrattade jag.

-     G. Sa han och jag såg på honom.

-     Jag hadeväntat mig ett IG men det var bra CHaz. Sa jag och klappade honom på huvudet.

När klockan var 5 i 5 gick Chaz och Ryan hem. Min lärare kom och Justin gick ut en stund.

-     Okej, vi ska träna lite på area. Sa hon och jag suckade.

-     Jag kan redan det.

-     Det tvivlar  jag på. Flinade hon.

Jag fick ett block och en bock med massa tal.

-     Ta alla Ö-tal, A-tal och alla C-tal. Sa hon och jag startade.

När jag var klar var klockan 9, haha, jag fick göra lite till, eller mycket, men i alla fall, Justin har inte kommit tillbaka.

Patricia (Min lärare) gick och jag vart själv. Jonah skulle sova hos en kompis, som vanligt.

När klockan är 12 blir jag riktigt orolig över Justin, vad gör han? Han svarar inte på mobilen. Jag bestämer mig för att sova.

Jag gör mig i ordning och sedan lägger jag mig i sängen pch somnar lika snabbt som jag vaknar.

Dörren där nere öppnas och jag smyger ner. Där står Justin och.................

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Sådär var den ute, hahah, och bara så ni vet, jag ser IP adressen på era kommentarer så om en person skriver flera kommentarer så ser jag det, och då får ni skriva en till, ;) Love  P.S 5 kommentarer för nästa, det klarar ni ;)