Jag rycker tillbaka flera gånger, men minnena bara fortsätter. Plötsligt ser jag något som hoppar upp i vattnet längre ut.

- Såg ni?! Utbrister jag.

- Såg vad? Sa Justin.

- Säg inte att ni inte såg! Det var en haj där ute!

- Snälla, du inbillar sig bara. Säger Ryan.

- Nej! Jag inbillar mig inte!

- Natta, sluta! Seriöst!

Jag ser chockat på Ryan innan jag går ner mot vattenkanten. Jag går ut tills vattnet är till knäna innan jag dyker.

Vattnet är mörkt och allt ät stilla. På botten ligger det småstenar och en del snäckor. Plötsligt ser jag andra delen av min bräda. Jag simmar till ytan, tar luft sedan dyker jag ner igen.

Med brädan i famnan så simmar jag upp igen.

- NATTA! VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?! Skriker Justin från stranden.

Jag simmar tillbaka till stranden och går förbi dem andra.

- Natta, vart ska du?! Ropar Chaz.

- Nångonstans. Mumlar jag och fortsätter gå.

- Var ni tvugna att vara så taskiga?! Hör jag Chaz ryta på de andra.

Jag släpper biten av brädan innan jag börjar springa. Marken känns som spikar när dem rör mina bara fötter.

Jag vet inte vad det är med mig. Varför blev jag så arg? Dem gjorde ju inget. Men jag vet att jag såg hajen där ute. Eller inbillade jag mig bara? Det såg så äkta ut. Så riktigt. Men den här händelsen kanske gav min hjärna en ordentlig omskakning. Jag vet inte.

Jag springer till min egna lilla strand. Hit gick jag alltid när jag var ledsen eller arg. Den är väldigt liten och inte en plats dit alla kommer. Vilket jag inte förstår eftersom det är hur fint som helst. Man är liksom omringad av höga klippor som ligget som en hästsko runt stranden. Sedan går de två ändarna av klipporna ut i vattnet. Jag har en speciell gång in hit istället för att klättra. Det är som en grottingång. Som ett valv igenom.

Jag sätter mig på den lilla gungan som jag och Justin satt upp här när vi var små. Såklart fick vi hjälp av våra föräldrar.

Jag gungar lite lätt på den och känner vinden blåsa mot mig.

- Där är du. Säger en röst bakom mig efter en dryg timme.

Jag tittar bak och ser Chaz. Jag nickar sakta och fortsätter titta ut i horisonten.

- Jag såg den också. Mumlar  Chaz och sätter sig i sanden under palmen, bredvid gungan.

Jag ser på honom. Jag inbillade mig inte.

- Du kan inte förstå hur rädd jag blev när du hoppade i vattnet. Jag var rädd för att hajen skulle komma igen. Jag var rädd för att jag aldrig skulle få se dig igen. Säger han.

Jag tittar på honom och ler svagt.

- Tack. Viskar jag.

Jag ställer mig upp och sätter mig i Chaz knä. Jag lutar ena sidan av min kropp mot honom och lägger min panna mot hans hals. Han lägger armarna runt mig och pussar mitt huvud.

Jag vet inte hur länge vi sitter så, men snart så säger Chaz:

- Vi kanske borde gå. Dem andra sitter nog hemma och väntar.

Jag nickar och ställer mig upp. JAg räcker ut händerna mot honom och han tar tag. I ett snabbt ryck drar jag upp honom. Han hamnar riktigt nära mig. Det känns som om han ser rakt in i min själ. Rakt in i mitt hjärta.

Innan jag hinner reagera så är hans läppar mot mina. En stöt for igenom hela mig och jag slänger armarna runt hans hals. Jag lägger benen om hans midja och flinar mot honom.

- Du får bära mig hem.

Han skrattar lite innan han tar tag om min rumpa och så börjar han gå. Ibland lotsas han tappa mig och då skriker jag. Sedan börjar jag skratta. Snart ser jag mitt, och Justins, hus. Snart slås ytterdörren upp och Ryan, Justin och Kayla kommer utspringandes. Chaz släpper ner mig och jag ler mot honom.

- Natta, förlåt för att vi var så taskiga. Säger Kayla och jag ser på dem.

- Vi ses Chaz. Säger jag bara och går mot mitt hus.

Jag känner deras blickar på mig och suckar. När jag kommit in i huset så kommer Melvin och hoppar på mig.

- Hej gubben. Ler jag och tar upp honom i min famn.

Jag går upp på mitt rum och ser en lapp. Jag tar den i handen och suckar.

Hej Natta

Jag och Max är ju hos mormor. Vi skulle ju komma hem imorgon men jag måste hjälpa mormor med att leta hus. Så jag undrar om du kan komma och hämta Max? Ring mig! PUSS MAMMA

Jag tog upp mobilen och tryckte upp kontakter.

- Hej gumman.

- Hej mamma.

- Jo, när kan du hämta  Max?

- Nu. Jag kommer direkt. Men... Vilken bil ska jag ta?

- Ta pappas bil som blev kvar. Den står i garaget.

- Okej.

- Puss, hejdå.

- Hejdå.

Jag tog Melvin i koppel och sedan bar jag upp honom i min famn. Jag gick ut till garaget och släppte in Melvin i bilen. Nycklarna satt i så jag satte mig i förarsätet och backade ut.

Jag hoppade ut igen och stängde garageporten. Jag öppnade bildörren då jag hörde någon ropa mitt namn. Jag såg ditåt.

- Vad? Ropar jag då jag ser att det är Justin.

- Förlåt. Det var inte meningen att...

Jag satte mig i bilen och stängde bildörren. Jag körde ut på vägen och gasade iväg.

I en timme satt jag i bilen. Men när jag såg mormors hus så saktade jag in och ställde bilen på uppfarten. Jag hoppade ur och gick fram till dörren. Jag knackade på och öppnade sedan.

- Hallå?! Ropade jag.

- Natta, ta ut Max! Ropade mamma och då hörde jag att han grät.

Jag gick med snabba steg in till vardagsrummet. Där låg mormor, medvetslös. Max satt bredvid och grät. Jag tog snabbt upp mobilen och ringde 911 (112 i Sverige). Sedan tog jag med Max till bilen.

- Stanna här. Sa jag allvarligt och han nickade.

Jag sprang in igen och hjälpte mamma innan ambulansen kom.

- Jag åker med dem, men lova att ta hand om Max. Sa hon och jag nickade.

När ambulansen åkt så kom tårarna. Jag ville inte gå ut till bilen såhär. Jag ville inte att Max skulle se mig gråta. Så jag tvingade mig själv att sluta gråta när jag gick till bilen. Jag satte mig och började backa ut.

- Kommer hon överleva? Sa han tyst medans han drog handen över Melvins huvud.

- Ja. Sa jag, även om jag inte visste.

På vägen gick det inte att hålla tårarna inne, så jag grät. Eller, jag grät inte, jag lät bara tårarna rinna.

I let the tears fall

Jag tog Max hand eftersom han också grät. Jag tror till och med att Melvin kände av att vi var ledsna, för han slickade Max ansikte och var gullig mot honom. Det gjorde mig glad.

När vi var framme så sprang Max in med Melvin. Jag gick sakta ur bilen och smällde igen bildörren. Då började jag storgråta. Jag ville inte att någon skulle se mig, men det var tydligen för sent.

- Natta?

-----------------------------------

Så, jag kunde skriva en till nu ;) KOMMENTERA

P.S Något på G mellan Chaz och Natta? Eller?

 

Mimmi

16 augusti 2011 16:42

jättebra, jättebra, jättebra!!!! :)

http://milia99.bloggplatsen.se

 

becca

16 augusti 2011 21:53

den nya ''my love story'' är jätte bra!:)

 

My & Stina

16 augusti 2011 22:18

asbra ! skriv mer NUUU ! :D<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...