... Justin Bieber! Jag log lite och ställde mig upp.

- Hej! Sa jag.

- Vem är du? Säger han fundersamt.

- Jag är en gammal vän till Diane och Bruce.

- Okej, vänta här.

När Justin skulle gå så kom Ryan och Chaz fram bakom honom.

- Hej Natalia!!! Utbrast dem.

- Säg Natta, snälla. Fnissade jag.

Jag kramade dem och sedan kom Diane och Bruce.

- Nämen! Är det inte Natalia!? Sa Diane och kramade mig.

- Jo, det är jag. Log jag.

- Hur är det med dig nu för tiden? Sa Bruce och kramade mig.

- Bra, hur är det med er då? Sa jag.

- Bra, än så länge. Börjar bli lite gammal och så. Sa han.

- Nej! Du är inte gammal! Sa jag och han log.

- Tack gumman.

Jag, Diane, Bruce, Ryan, Chaz och Justin satte oss i köket. Sam hoppade upp i mitt knä. Vi fick bullar och saft.

- Det var några år sedan man såg dig. Vart har du hållit hus? Hur är det med mamma och pappa? Sa Diane och log.

- Jag flyttade till Sverige med min pappa när jag var fem. Och mamma och pappa mår bra, men dem skilde sig. Sa jag och drack lite saft.

- Och så har du kommit tillbaka nu till Beatrice.

- Japp.

- Men vänta nu, varför har inte jag sett dig här förut? Sa Justin.

- Jag tror vi har träffats förr, men det var så länge sedan. Sa jag.

- Oh ja! Ni umgicks varje dag! Men sedan flyttade ju du och då tappade ni kontakten. Sa Bruce och Diane nickade.

- Vänta, Natalia Smith? Sa Justin och jag nickade.

Jag gick sedan tillsammans med killarna upp till övervånigen. I kontorsrummet satt Pattie.

- Hej Pattie. Log jag och hon såg på mig.

- Natalia? Sa hon och jag nickade.

Hon gav mig en stor varm kram och sedan gick vi vidare till spelrummet.

- Tänk att vi har varit kompisar. Log Justin och satte sig bredvid mig i soffan.

- Jadu.

Han la armen runt mina axlar och jag log. Då fastnade blicken på en ram med tre foton som stod på en byrå. Jag reste mig upp och tog upp ramen.

- Haha, Justin. Har du sett dem här bilderna? Fnissade jag och log mot honom.

- Nej, vaddå? Sa han och reste sig upp.

Hans steg riktades hitåt och han tog ramen ur min hand.

- Den här är tagen när du skulle åka. Och kommer du ihåg när vi sprang runt och lekte i trädgården? Flinade han.

- Ja.

Chaz tittade på mig ganska mycket när jag satt och spelade mario mot Justin. Det var något konstigt med blicken. Den var varm och... annorlunda. Det var samma blick Pontus gav mig när vi träffades. När jag vunnit mot Justin så log jag retsamt mot honom. Jag lutade mig sedan tillbaka i soffan och suckade lyckligt. Chaz, som satt bredvid mig, tittade fortfarande på mig. Men inte så mycket så de andra skulle märka.

- Vad ska vi göra nu då? Sa Ryan och lutade sig bakåt.

- Vi kan... Vi kan... Började Justin.

- Vi kan surfa! Utbrast jag och alla andra tittade på mig som om jag inte var klok.

- Kan du surfa? Sa Ryan.

- Ha-ha! bara för att jag är tjej betyder inte det att jag inte kan surfa. Killarna i Sverige lärde mig.

- Okej, visst.

- Ska bara hem och byta om. Kom över till mig sedan. Sa jag och började gå neråt.

- Okej! Ropade dem tillbaka.

Jag sprang hem och vidare på mitt rum. Min turkos/vit randiga bikini åkte på och sedan ett par jeansshorts. Sedan la jag i mobil, pengar, handduk, headset och lite mer saker i min strandväska.

Min surfbräda stod i garaget. Jag tog den under armen och hörde någon bakom mig. Jag vände mig om och där stod killarna med varsin surfbräda på varsin skateboard.

- Kom nu. Du får åka med mig. Säger Justin och vinkar med handen som betyder att jag ska komma dit.

Jag nickade och går dit.

Snart är vi på stranden och jag springer direkt mot vattnet.

- Kom nu! Ropar jag och jag hör hur dem kommer bakom mig.

Jag hoppar på brädan i vattnet och paddlar ut. Jag ser en bra våg och vänder på brädan. Snart står jag på mina ben och balanserar på brädan. Killarna busvisslar och jag skrattar.

Vi surfar och har kul ett bra tag och nu ligger vi i sanden, och har gjort det i en halvtimme.

- Jag åker ut igen, någon som hänger med? Säger jag och dem skakar på huvudet.

Jag sitter på brädan och väntar på en bra våg. Jag har simmat längre ut än förut och stranden är väldigt långt bort. Plötsligt ser jag en helikopter över mig. Några minuter senare börjar hajalarmet ringa.

-----------------------------------

Kaaaanske en till ikväll. Är riktigt skrivsugen idag!! Och imorgon ska jag till min farmor så jag kanske skriver ett tidinställt också. Vi får se ;) Kommentera!!

 

Lexi

15 augusti 2011 19:58

Superdupersuper bra!! Azzå snälla skirv mera!!!!!!!!!!!!!! Det var underbart!!

 

Klara

15 augusti 2011 20:34

Skriv mer! Du äger, det är fantastiskt att läsa dina noveller! Snääälla :D! Skriv mera! <3!

 

Amanda

24 september 2011 17:20

Wow! Du är helt fantastisk!! :)<3 Älskar dej... :)
Läskigt.. HATAR HAJAR

http://amandalr.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...