- Hon sa att hon skulle döda mej vid 12 inatt.

- Va?! Vafan snackar du om?

- En röst sa att hon skulle döda mej! sa jag.

- Hur fan ska dem komma in i bussen?

- Jag vet inte.

- Bry dej inte om det. Dem busringer bara. sa Justin och kramade mej.

- hoppas det.....

 Jag tog min vita laptop och gick in på facebook. Det kom upp att jag hade ett nytt meddelande. Jag tryckte upp det. Det var från nån Issa Green. Jag läste.

"Jag ska döda dej. Jag kommer inatt kockan 12. Jag ska ta Justin och sen dödar  jag dej. ta farväl av alla och var beredd på en död i din turnébuss //Din mardröm"

Nu vart jag faktiskt rädd. Men jag visste att Justin skulle tycka jag var töntig så jag sa inget. När klockan var nio gick vi och la oss. Jag var fortfarande orolig över den där Issa. Justin somnade snabb men inte jag. Klockan blev 10, 11 och nu var den 5 i tolv. Jag svalde hårt och försökte somna, men det gick inte. Jag måste hålla koll på Justin. Minuterna gick.

Klockan slog 12! Jag kröp in i Justins famn och blundade hårt.

- Jag ska döda dej vid midnatt, i din turnébuss. sa samma röst bakom mej. 

Jag skakade om Justin men han vaknade inte.Jag hör stegen närma sej.

- Nu ska du dö! sa rösten i mitt öra.

Sen stack det till i ryggen. sa skrek och stönade och Justin vaknade.

- Abbey? Vad är det? sa han och skakade om mej.

- Farväl Justin. sa jag och slöt ögonen.

JUSTINS

- Farväl Justin. sa hon och slöt sina ögon.

Det var då jag såg blodet på hennes rygg. Jag hörde snabba steg och jag sprang fram till Elias, som tydligen körde bussen.

- Elias!! Det är Abbey! sa jag och flåsade. Han stannade bussen och vi sprang bak till Abbey.

Hon var blek och hade lila/blåa läppar. Jag började gråta och Elias körde till ett sjukhus. Doktorer kom ner och tog henne till ett rum.

Dem andra bussarna stannade här och mamma kom fram till mej.

- Vad har hänt?!

- Abbey blev knivhuggen. sa jag och torkade en tår.

- VA?! sa alla i kör.

Jag nickade och vi gick in. Vi hade inte hört nåt men Elias och Kenny gick in i vår buss och kollade igenom den. Dem hittade en tjej. Dem tog hennei varsin arm och tog henne till mej.

- Var det du som gjorde det?

- Ja.

- Varför? Sa jag.

- Vet du vad hon har gjort mej eller?!

- Nej, berätta. sa jag och suckade.

- Hon hotar mej!!! Hon slår mej och allt!!

- Jag tror dej inte. Abbey skulle aldrig göra nåt sånt!

- Nej, men då känner du henne inte!

- Vad heter du?

- Issa, Issa Green.

Jag gick till Abbeys rum och kollade in. Hon var inte där? Juste! Hon skulle opereras. Då kommer doktorerna med Abbey på en säng. Hon är fortfarande blek och ser svag ut. Dem tar in henne på rummet och jag sätter mej på en stol utanför. Dem andra sätter sej också, men Elias åkte iväg till polisstationen med den där Issa.

Vi väntade och väntade. Inget hände. Timmarna gick och det hade gått föri doktorer  hela tiden. Men ingen sa nåt. Dörren öppnades och stängdes. Jag suckade och suckade. Jag väntade och väntade. En sekund blev en minut. En minut blev en timme. och en timme blev en dag.

Det gick två dar. Nu hade vi fått reda på att hon skulle klara sej men att hon låg i koma.

Allt gick sakta utan henne. Hon är mitt hjärta. Hon är mitt allt. Min lilla Abbey.

----------------------------------------

SÅ det var alltså sant?! :o

KOMMENTERA!! TAAACK!

När alla ätit upp åkte vi till platsen som skivsigneringen skulle vara på med min turné buss. Vi hade två stycken. En för alla dansare och en för alla andra typ Liam, Ellie, Elias och jag och Justin så klart. Men Usher och Justins crew hade Justins turné buss. 

Det här skulle bli kul!

Vi klev ur bussen och Kenny och Elias kom på min och Justins sida så ingen skulle göra oss illa. Justin tog min hand och jag log. Fansen skrek och jag satte mej vid bordet där jag skulle vara. Justin stod lite bakom. Dem släppte in fansen och jag skrev autografer och tog kort med massa. Det var kul, men efter en timme fick jag ont i handen. Hahah, inte så konstigt! Jag hade inte druckit nåt på hela dan. Förutom frukost och nu är klockan typ halv två. Jag började känna mej lite mer utmattad.

- Justin, kan jag få lite vatten? sa jag och kollade på honom.

- Visst! Här. sa han och log och gav mej en vattenflaska.

- Tack! sa jag och log.

Jag skruvade upp korken och började dricka. Jag drack upp mer än halva flaskan utan att andas.

- Glöm inte bort att andas! sa Justin på skämt och började skratta.

Jag fick en skratt attak och slutade dricka och skrattade så det spruttade på Justin.

- Abbey! skrek Justin och jag började skratta mer.

Han gick mot mej.

- Nej nej nej! Snälla! kved jag.

- hahaha, så lätt går det inte! sa han och log.

- Hjälp. sa jag tyst och alla fans började skratta.

Justin bar upp mej över hans axel.

- Justin!! Hahah, släpp mej! sa jag och skrattade.

- Hon kommer snart tillbaka! sa Justin tilla alla.

- Justin!! Släpp ner mej!! sa jag och skrattade till. Jag slog honom löst på ryggen.

- okej! ta det lugnt. haha. sa han och släppte ner mej.

- Du får för det där senare. sa jag tyst och satte mej och började skriva autografer och sånt igen.

När alla fått autografer gick vi ut till bussen igen. Jag slängde mej på sängen och Justin kom efter. Jag suckade och satte mej upp. Jag kröp fram till Justin som nu stod med ryggen mot mej. Han stod och tittade på sina kläder tror jag. Jag hoppade på hans rygg och tryckte ner honom.

- Hhaah, aaajj! sa han och skrattade.

- Haahaha, jag sa ju att du skulole få för det där.

- Haahaha, AJ gå av mej din lilla kossa!! sa han och skrattade.

- Kossa?! sa jag och slog honom löst på huvudet.

- AOo!! sa han och tog tag i mej och la mej på sängen.

Han började kittla mej och jag skrattade hysteriskt.

-JUSTIN!! HHAHAHAH SLUUTAA!! HAHAH!! sa jag och Justin bara skrattade.

Justin fortsatte och fortsatte.

- Justin... jag kan... inte andas... haha!! sa jag och skrattade.

- Oj, sorry! sa han och slutade kittla mej. Då tog jag chansen. Jag hoppade på honom och började kittla honom.

- AHH!!! ABBEY!!!! HHAHAH SLUUTAA!!! skrek han och jag skrattade.

Efter en halv timmes bus skulle vi åka. Vi satte oss i soffan och bussen åkte. Jag la mej med mitt huvud i Justins knä och tittade in i hans vackra ögon.

- Jag älskar dej. sa jag tyst.

- Och jag dej. viskade han och kysste mej mjukt.

- Hörni kärleksparet, Abbey, du måste öva. sa Liam.

- Okej, jag kommer. sa jag och reste mej upp.

Vi gick in till sovrummet och började sjunga lite olika toner och så.

Vi höll på ett bra tag men sen gick jag ut igen. Jag satte mej bredvid Justin som satt och tittade på TV. Det var My super sweet 16. Då ringde min mobil och det var dolt.

- hej det är Abbey. svarade jag.

- Jag ska döda dej... sa en ljus röst.

- Ehm va? sa jag.

- Jag ska döda dej... Vid 12... inatt...

- Vem är det?

- 12 inatt.... du ligger i sängen med din kära Justin... Jag kommer döda dej... sa rösten och la på.

Jag kollade på mobilen och kände mej lite rädd faktiskt.

- Vad är det Abbey? sa Justin.

- Det var en röst.

- Va?

- Hon sa att hon skulle döda mej vid 12 inatt.

- Va?! Vafan snackar du om?

- En röst sa att hon skulle döda mej! sa jag.

- Hur fan ska dem komma in i bussen?

- Jag vet inte.

- Bry dej inte om det. Dem busringer bara. sa Justin och kramade mej.

- hoppas det.....

----------------------------------------

SÅ då var den ute ocksååÅå

AHaha, har mycjet läxor så det kan ta lite tid mellan varje kapitel!

KOMENTERAA AS MYCKET!!

Alla tog på sej och gick ut till bilen. Vi åkte mot sjukhuset och frågade efter Justin Bieber. Dem sa rum 513 och vi gick dit. Det låg på 3:e våningen. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren...

Där låg han, killen i mitt liv.

- Hej. sa jag tyst och gick fram till honom.

- Abbey... stammade han fram.

- Ja,jag är här. viskade jag.

Han vart tyst. Han låg bara och tittade på mej. Han var blek och såg sliten ut. Chaz och Ryan satte sej på andra sidan av honom. Vi pratade lite med honom och han blevpiggare och piggare. Ibland skrattade han till och  med. En doktor kom in och vi fick gå ut. Dem skulle ta typ prover och sånt.

Jag var fortfarande orolig att Justin inte skulle klara sej. Men dem hade ju sagt att han skulle klara sig. Vi satte oss vid ett fik på sjukhuset och pratade lite om olika. Då ringde min mobil. Det var dolt nummer?

- Abbey. svarade jag.

- hej gumman! Det är pappa. sa pappa i andra  luren. Jag vart helt stel.

- Abbey? sa Chaz.

- Pappa, var är du?

- I Atlanta! Jag letar efter dej men jag vet inte vart jag ska börja.

- Du behöver inte leta efter mej. Du har inget att göra i mitt liv. sa jag och en tår rann nerför min kind.

- Jag är din pappa och du behöver mej.

- Nej! Inte efter vad du gjorde. sa jag och la på.

Det ringde igen och den här gången var det Liam.

- Hej Liam. sa jag.

- Hej Abbey! Vi har blivit klara med ditt album nu och vi släpper det imorgon. så då måste du gå på skivsignering. Och idag så skulle vi behöva prata lite om din turné.

- Okej, jag är på sjukhus nu, dem har hittat Justin och han mår bra. Men jag kan komma en sund. När börjar Turnén då?

- Vad bra! Den börjar i morgon, efter skivsigneringen åker vi.

- Jaha, men jag har ju inte packat!

- Det har vi fixat.

- Okej, tack! Men jag kommer en sväng då.

- Ja gör det. ha det bra!

- Detsamma! sa jag och la på.

- Jag måste till studion, stannar ni eller ska ni med?

- Vi kan väl följa med?

- Ja. Men vi säger det till Justin bara.

Vi sa att vi skulle till studion till Justin och sen åkte vi mot studion. Vi parkerade och småsprang in. Vi hälsade på Liam och alla satte sej i några soffor. Vi började prata om lite allt möjligt. Sen skulle jag öva lite på några danssteg för turnén. Alla mina dansare kom in och det var riktigt kul att dansa! VI hade kul och skojade lite. Sen ringde min mobil. Dolt.

- Ja, det är Abbey.

- Hej, vi ringer från sjukhuset. Justin är orolig över dej. Han ligger och säger ditt namn och gråter.

- Oj! Jag kommer. sa jag och la på.

- Chaz, Ryan, vi måste åka till sjukhuset! Justin är orolig.

- Men du måste träna. sa Liam.

- Det går fort. Snälla? sa jag.

- Okej då. Men kom tillbaka sen.

- Ja, men jag lovar inget! sa jag och jag, RYan och Chaz sprang ut till bilen.

Det var tyst i bilen påvägen dit. Vi åkte upp i hissen och sprang till hans rum. Utanför stod Pattie, Usher, Scooter och alla andra i Justins crew. Alla tittade på oss när vi kom fram.

- Kan jag gå in? sa jag.

- Ja, han gråter och säger ditt namn. sa Usher.

Jag nickade och öppnade Justins dörr.

- Abbey! Abbey. Abbey. Justin låg på sin säng och sa mitt namn.

- Justin, jag är här. sa jag och satte mej bredvid honom.

- Hur mår du? sa han.

- Bra. Varför var du orolig?

- För det var mitt fel att allt hände.

- Men, vad gjorde dem med dej då?

- Dem tog mej till en liten stuga mitt ute i skogen. Dem slog mej och sen gick dem. Jag kunde knappt röra  mej, men sen kom en man förbi och märkte mej. Han har varit här några gånger.

Han berättade allting. Det var mysigt att bara sitta där. Han fick åka hem idag. Så han följde med mej till studion. Vi började träna igen och allt fortsatte som vanligt. När jag hade paus satte jag mej med Justin.

- Du, jag ska på en turné imorgon. sa jag.

- Jeg vet. Eller, VI ska på turné imorgon!

- Va!? sa jag glatt.

- Ja, Justin fick följa med. Ni ska sjunga lite tillsammans. sa Liam och log mot mej.

- Tack tack tack! sa jag och hoppade på Liam.

- okej okej! Det var så lite. släpp mej nu! sa han och skrattade.

- Nepp. sa jag och höll mej kvar men sen släppte jag.

Nästa morgon vaknade jag 8. VI skulle till skivsigneringen klockan 12. Justin skulle med. Jag tog på mej mjukisar och ett maglinne. Jag gjorde två flätor på var sida på mina axlar. Jag sminkade mej lite naturligt och sen gick jag ner till köket där alla satt.

Pattie, Usher, Liam, Justin, Scooter, Kenny (Justins livvakt), Elias (min livvakt) och Ellie min sminkös.

- Godmorgon! sa jag och tog lite mat.

- Gofmorgon älskling. sa Justin och pussade mej på kinden.

När alla ätit upp åkte vi till platsen som skivsigneringen skulle vara på med min turné buss. Vi hade två stycken. En för alla dansare och en för alla andra typ Liam, Ellie, Elias och jag och Justin så klart. Men Usher och Justins crew hade Justins turné buss. 

Det här skulle bli kul!

---------------------------------------

så var den ute också! 

KOMENTERA! 

Direkt när dem sparkade Abbey skrek jag på dem. Dem drog in mej i en bil och dem åkte. Jag tittade bak pch såg Ryan och Chaz sitta bredvid Abbey på marken.

Vafan har jag gjort?

Abbeys/Idrömmen

Jag har alltid undrat hur det är att vara död. Nu vet jag. Jag känner nåns närhet, men ändå inte. Jag hör röster som säger "lämna oss inte, ge inte upp. Du klarar det här!"  Men jag tror inte på dem orden. Jag kommer inte klara mej. Jag har inte styrkan. Jag har inte orken. Jag ser ett vitt ljus framför mej. Sen känner jag energin och orken igen.  Jag känner hur jag kan röra på mej om jag bara vill. Jag tar i allt jag kan och tänker att jag ska klara det.

Jag öppnar sakta ögonen och ser två kilar framför mej. De tittar på mej med stora ögon.

- du lever. sa Chaz.

- Ja, du lever! sa Ryan och kramade mej.

- Aj! kved jag.

- oj! FÖrlåt!

- Var är Justin?

- Poliserna letar efter honom. sa Chaz och tittade ner i golvet.

- Ni menar, att han är borta? sa jag och fick tårar i ögonen.

- Ja... sa Ryan.

En läkare kommer in i rummet. Han tog prover och sånt. Men det ända jag tänker på är Justin.

Efter 2 veckor fick jag åka hem. Poliserna hade inte hittat Justin än, men Chaz och Ryan stöttar mej och är med mej hela tiden. Dem är rädda att nån ska göra mej illa igen. Vi lämnar det tråkiga sjukhuset och åker hem. Ryan och Chaz har själva bestämt att de ska sova hos mej och vara mina "livvakter". haha, men det är nog bara bra. Jag slänger mej på den stora soffan och tänker på Justin. Undrar var han är och vad han gör, hur han mår.

- Hörni! Jag tar en promenad! ropar jag.

- Stanna där! ropar Chaz och kommer nerspringandes från trappan.Jag följer med. fortsatte han.

Jag skrattade åt honom och vi tog på oss vinterjackor och skor. Ryan skulle tydligen stanna hemma. Vi går ut på gatorna, helt tysta.

- Varför är ni så snälla mot mej? sa jag.

Han vart tyst och log.

-Okej, det där vart lite fel. sa jag och bet mej i läppen och Ryan skrattade.

- Haha, ja, det var en lite dum fråga. Du är vår vän.

Jag la mitt huvud på hans axel.

- Undrar vad Justin gör nu. sa jag tyst och han stannade och vände sej mot mej.

- Han mår bra. Jag lovar! Dem hittar honom. sa han och tittade mej i ögonen. jag suckade.

- Ja, vi kan bara hoppas. sa jag.

- Ska vi gå tillbaka? sa han.

jag nickade och vi vände hemåt. När vi ser vårt hus står en polisbil utanför.

- Justin! ropar jag och springer in i huset.

Ryan sitter i köket med två poliser. Jag går in.

- Var är Justin? sa jag.

- På sjukhus. Han blev misshandlad. Men han övelever. sa en av poliserna.

- Tack! sa jag och kramade dem båda.

- Haha, det var så lite, det är vårt jobb! sa en av dem och skrattade lite.

Hela kvällen pratade vi om vad som hade hänt och vad som kommer hända. Dem hade fått tag i killarna som nu är på polisstationen. Vi skulle behöva skriva på papper och vara med på en genomgång med killarna. Det var tydligen 4 stycken.

Nästa morgon skulle vi till sjukhuset. Justin hade tydligen vaknat och mår ganska bra. Jag tog på mej gråa nike mjukisar, ett vitt linne och en rosa/orange magtröja. Jag gjorde en inbackad fläta på ena sidan och sminkade mej naturligt. Jag skulle gå till badrummet när jag snubblar på något, eller någon. Hahaha, där ligger Chaz och sover på en madrass i MITT rum. jag skakar på honom.

- Chaz! VAKNA! skrek jag i hans ansikte.

- Tyst mamma, en minut till.

- Åh, tvinga mej inte att hämta hinken. sa jag och suckade.

- Jag är uppe! skrek Chaz och satte sej hastigt upp.

Alla tog på sej och gick ut till bilen. Vi åkte mot sjukhuset och frågade efter Justin Bieber. Dem sa rum 513 och vi gick dit. Det låg på 3:e våningen. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren...

-------------------------------------

 Förlåt för dålig uppdatering!

Har mycket i skolan och min syster fyllde år idag, så jag har fullt upp! SORRY!

När jag började tänkte jag på när Justin och jag sa hejdå. Jag tänkte på våra minnen och allt sånt. Jag saknar honom...

När jag var klar gick jag ut till Liam.

- Vi tar Butterfly fly away också. sa han.

- Okej.

Jag och min pappa hade skrivit den låten när jag var liten. Jag hade hittat den för nån vecks sen. Jag hade spelat in den med **** **** (orkar inte koma på nån) och det lätt faktiskt bra. Jag gick in i "båset" och började sjunga, jag tänkte direkt på pappa och när jag var liten. När han hjälpte mej att borsta tänderna. Och mamma, hon som alltid fanns där för mej. Jag saknar dem otroligt. Pappa satt fortfarande i fängelse. Jag vet inte vad han gör. Sen tänkte jag på killen som gör mitt liv. Han som är på sin turné. Han står säkert på scen nu.

När jag hade sjungt klart gick jag till Liam.

- Skit bra! Jag log. Det var nog allt för idag. fortsatte han.

- Okej.

- Du ska ha konsert imorgon också.

- Juste! Menn den var klockan 8 va?

- Ja, så vi kommer och hämtar dej klockan 6, så du blir sminkad och så.

- okej. Hejdå! sa jag och kramade honom.

Jag gick ut till bilen och körde hem. När jag var hemma såg jag att det var en bil på uppfarten och det var ljust i huset. Pattie var hemma! Jag parkerade på gatan och småsprang in. Pattie stod i vardagsrummet och pratade i telefonen. Jag log mot henne och tog av mej mina skor och jacka. Jag gick upp till mitt rum och slängde mej på sängen. Jag tog upp min mobil och ringde Justin. Han svarade inte? Kanske var på scenen eller nåt. Men han har ju inte ringt nån gång? aja, det hade ju bara gått typ en dag. Jag reste mej upp och gick till pianot i mitt rum. Jag började spela Apologize med Timbaland. Jag sjöng samtidigt.

När jag sjungt klart ringde min mobil. Det  var Justin. Jag svarade.

- Hey babe. sa jag.

- Abbey, snälla, vad du än gör, gå INTE ut från huset. Lova mej, vad du än gör, gå INTE utanför huset. sa Justin snabbt och panikslaget.

- Justin? Vad har hänt?! sa jag oroligt.

- Gör bara som jag säger så händer inget! Jag älsk.... sa han sen avbröts samtalet.

jag vart rädd. Jag gick ner till Pattie. Hon satt i soffan och kollade på nåt program på TVn.

- Pattie, Justin ringde nyss. sa jag tyst.

- Jaha! Vad sa han då?

- Att jag inte skulle gå utanför huset.

- Va?

- Han sa nåt sånt, och han lät panikslagen.

- Vad tror du har hänt?

- Jag vet inte. sa jag och gick fram till ett fönster.

Utanför stod två killar med rånarhuva. När dem såg mej slängde dem sej i buskarna.

- Pattie, det är någon i buskarna. sa jag och Pattie kom fram till mej.

- Vem är det? Vad är det som händer här?! sa hon med panik i rösten.

- Tänk om det har hänt Justin nåt? sa jag och fällde en tår.

- Nej, det kan det inte ha gjort.

- Vart är han nu? sa jag.

- Jag tror det var Paris.

När hon sa det tänkte jag inte så mycket. Jag gick snabbt till hallen och tog på mej skor. Jag gick snabbt ut till bilen, men när jag var på stengången puttar nån ner mej på marken. Han sätter nåt för mitt huvud. Jag skriker. Dem lägger in mej i typ en bil och åker iväg. Jag ser inget. Jag är rädd. Bilen stannar och de öppnar dörren.

Justins

- Rör inte Abbey! röt jag åt två killar.

- Nej, nej. såklart inte. sa ena och skrattade lite.

Dem drog med mej till en plåttbil. De öppnade bakluckan och där ligger Abbey. 

- RÖr inte Abbey!! skriker jag.

- Justin? sa Abbey och man hörde att hon grät.

- Det blir bra gumman. 

- Vad är det som händer? Ta va mej den här jävla påsen! skrek hon och dem tog av henne påsen. 

Jag höll på att svimma. Hon hade sår på kinden och skärsår på armarna.

- Abbey...

- Justin, vad händer här?! sa hon och började gråta. 

Abbeys

När jag såg Justin blev jag rädd. 

- Vi ringer era kompisar så kan dem hjälpa till lite. sa en man.

- Va? Vem? sa Justin.

Mannen bläddrade i Justin telefon.

- Chaz och... Ryan. sa han och ringde. 

EN TIMMA SENARE

Det hade gått säkert en timme och ingen sa något. Då parkerar en bil på  sidan. Ur den rusar Chaz och Ryan.

- Vafan har ni gjort!? skrek Ryan och gick fram till mej men en man tog bort honom.

- Justin ska ge oss pengar.

- ni är inte änns värda det! skrek jag rakt ut och en man kom fram till mej.

- Tyst! skrek han i mitt ansikte och slog mej hårt på kinden. 

- Rör henne inte! skrek Justin.

- Ge oss pengarna. sa mannen och Justin skakade på huvudet. nu sparkade mannen mej i magen så jag ramlar på marken. Allt blir svart.

Justins

Direkt när dem sparkade Abbey skrek jag på dem. Dem drog in mej i en bil och dem åkte. Jag tittade bak pch såg Ryan och Chaz sitta bredvid Abbey på marken.

Vafan har jag gjort?

----------------------------------

Så, förlåt för dålig uppdatering!

hur går det för Abbey?

Jag gick ut ur huset och ringde Edwin som hämtade mej. Han körde hem mej till mej och jag gick in. Allting var kvar.

Precis som förr.

1 månad senare/vinter

Jag hade nu blivit signerad. YAYY!!!! Jag satt nu och åt middag med Justin. Vi skrattade men sen tystnad han och såg ledsen ut.

- Vad är det Justin? sa jag.

- EHm.... Jag måste säga nåt.

- Vad?

- Jag ska på my world tour snart.

- Vad kul!

- Nej, jag ska vara borta i ett halvår. sa han tyst.

Hela jag frös till is. Ett halv år!?

- När åker du? sa jag tyst och fällde en tår.

- Imorrn.

- Imorrn?! nästan skrek jag.

- Ja, förlåt! sa han och kollade på mej.

Jag grät nu floder. Jag gick fram till honom och kramade honom hårt. Han reste sej upp och jag stod i hans famn.

- Vi klarar det. sa han tyst och kysste mitt huvud.

Nästa morgon vaknade jag av att Justin skakade på mej.

- Jag ska till flygplatsen om en timme. sa han.

- Jag kommer med. sa jag och reste mej upp. Jag tog på mej mjukisbyxor och ett vitt linne. Jag tog på mej ett orange, rosa maglinne övere och satte upp håret i en toffs på sidan att mitt huvud. Jag drog på lite mascara och följde med Justin till bilen.  I bilen var det tyst. När vi kom fram till flygplatsen klev alla (Justin, Pattie, Usher och jag) ur.

(LYSSNA SAMTIDIGT)

Jag kramade Justin hårt och länge. Jag grät floder och han drog sin hand upp och ner på min rygg.

- Måste du åka? snyftade jag fram.

- Det vet både du och jag svaret på. svarade han.

Jag grät nu mer än nånsin.

- Justin, vi måste gå. sa Usher bakom oss.

- Jag måste gå. viskade Justin.

- Hejdå, älskar dej. sa jag och släppte honom.

- You and me forever. sa han och gick iväg med Usher och Pattie.

Jag var nu ensam kvar. Jag föll ihop på marken och bara grät. Jag skrek och grät hysteriskt. Jag tittade upp och såg Justin stå vid ingången och tittade på mej. han gav mej en slängkyss och gick in. nu var han borta.

Borta i ett halv år.

Jag gick till bilen och körde hem. Jag började på en ny låt. Den handlade om vad jag kände. Jag skrev hela dagen och hela natten. När klockan var 2 på natten bestämde jag mej för att sova. Jag tog på mej ett löst maglinne som det stod "I'm cool" på. jag tog på mej ett par shorts till det och gick och la mej. Jag somnade inte förens 5 på morgonen. Jag vaknade 10 av att mobilen ringde. Liam. min maneger.

- Hallå? sa jag trött.

- Hej! Glöm inte studion idag. sa han.

- Nejdå. sa jag och la på.

Jag satte mej upp och tittade på mitt papper med låten på. Jag tog på mej svarta jeans och ett svart linne. Jag drog över en svart kofta. Det var precis vad jag kände. Jag var svart. Jag tog min låt och mobil. Jag sprang ut till bilen och åkte mot studion. När jag väl var där gick jag till min inspelningsstudio. Liam satt där och höll på lite.

- Hej. sa jag och gick in.

- Hej Abbey! sa han och kramade mej.

Jag gav honom pappret och han läste igenom.

- Bra! Vi spelar in den nu.

- Okej. sa jag och gick in i båset.

Han fixade några som kunde spela instrument och dem satte sej i samma rum som jag. Vi började spela min låt som jag skrev, When i lokk at you.

När jag började tänkte jag på när Justin och jag sa hejdå. Jag tänkte på våra minnen och allt sånt. Jag saknar honom...

----------------------------------

Så var den ute. Förlåt för dålig Update!!! :(

Har fullt upp HELA helgen. Ska shoppa imorrn och vara med en kompis på söndag. Ska försöka lägga ut en, men vi får se!!! Älskar er! BIEBERLOVE!! <3<3<3<3<3

Jag tog lite frukost och skulle gå ut och hämta posten. Jag gick ut och märkte att det var ganska kallt nu. Jag tog posten och småsprang in igen.

Jag kollade igenom posten och såg ett brev till mej. Jag öppnade och läste.

" Hej Abbey. Jag är verkligen ledsen för det jag gjorde. Jag har en sjukdom så jag inte kan styra min kropp. Jag hatar verkligen mej själv för det. Jag tror inte du kommer förlåta mej, men jag hoppas det verkligen. För du är min dotter och jag älskar dej verkligen. Jag sitter i fängelset nu, men jag har bättrat mej så jag får snart komma ut. Hör gärna av dej. Men jag förstår om du inte vill. Jag var den dåligaste pappan i världen, men jag vill  verkligen att du ska veta att du är det ända i mitt liv. snälla, hör av dig. //Pappsen"

När jag läst klart hade jag tårar i ögonen. jag vet inte om jag ska skicka tillbaka eller inte. Jag menar, han är ju min pappa, men efter det han gjorde kan jag inte riktigt lita på honom. Jag suckar och tar ett papper.

"Hej pappa,  jag vet inte var jag ska börja. Jag har flyttat till Atlanta och bor med Justin. Jag litar inte riktigt på dej än. jag är ledsen. //Abbey"

Det blev ett riktigt kort brev. Jag la det i ett kuvert och satte på ett frimärke. Jag bestämde mej för att åka till fängelset och ge det till dem. Jag skrev en lapp till Justin att jag mådde bra och att  jag åkte hem för att se till huset och så. Jag packade en liten resväska med lite kläder och så. Sen tog jag min skinjacka och converse sen gick jag ut till min bil. Jag körde mot flygplatsen och köpte biljetter. Jag satte mej vid gaten och ringde Eddie. Svarade inte. Jag ringde Ryan. Han svarade inte heller. Jag ringde Jake. Han svarade inte heller. Varför svarar dem inte för? Jag ringde Edwin. Han svarade!

- Edwin. svarade han.

- Hej Edwin! Det är Abbey.

- Hey tjejen!

- Haha, jag tänkte åka till er nu och lämna en sak till pappa och tänkte stanna i några dar.

- Vad kul! var är du nu då?

- På flygplatsen i Atlanta. Men jag ska på planet nu. Kan jag ringa dej sen?

- Ja! gör så. Hejdå! sa han och la på.

Jag tog mitt handbagage och gick på planet.

Justins

När jag kom hem ropade jag på Abbey. Men hon svarade inte? jag ropade ien men inget svar. Jag gick till köket och såg två lappar. Jag tog den ena.

"Hej Justin. Jag åkte till Canada för att hälsa på dem andra och lämna en sak till pappa. Jag kommer hem om ca. 2 dar. när du ser det här är jag förmodligen redan i Canada. Ring mej! Puss Abbey."

Vad i?! Var hon i Canada?! Jag tog upp den andra lappen  och läste.

" Hej Abbey. Jag är verkligen ledsen för det jag gjorde. Jag har en sjukdom så jag inte kan styra min kropp. Jag hatar verkligen mej själv för det. Jag tror inte du kommer förlåta mej, men jag hoppas det verkligen. För du är min dotter och jag älskar dej verkligen. Jag sitter i fängelset nu, men jag har bättrat mej så jag får snart komma ut. Hör gärna av dej. Men jag förstår om du inte vill. Jag var den dåligaste pappan i världen, men jag vill  verkligen att du ska veta att du är det ända i mitt liv. snälla, hör av dig. //Pappsen"

Tänk om han gör henne nåt? Jag tog upp mobilen och ringde. Hon svarade inte? Jag blev orolig. Tänk om det hade hänt nåt med henne? Jag ringde Ryan. han svarade inte. Jag ringde Edwin. han svarade.

- Edwin.

- Hey Edwin! Det är Justin.

- Hej justin!

- är Abbey hos er?

-  Ehm.. nej hon åkte till fängelset tror jag. Hon skulle lämna nåt till hennes pappa tror jag.

- Jaha. Hon svarar inte på mobilen.

- Hon kanske bara gör nåt. Pratar med poliserna eller nåt. men hon mår bra. Du behöver inte oroa dej.

- Tack. Men vi ses! Hejdå.

- Hejdå! sa han och la på.

Jag gick upp på mitt rum och tänkte.

Abbeys

Jag var nu vid fängelset och gick in. Jag gick till en tjej som jobbade där och frågade efter Jayson Brown. Hon ledde mej dit. Jag ser pappa sitta i ett litet rum. Jag ger tjejen lappen och hon öppnar.

- Mr. Brown, er dotter är här. sa hon.

- Var? Jag måste se henne.

Jag ställer mej bredvid tjejen och ser pappa. Han ser på mej och jag ser ner i marken.

- Gumman, jag är verkligen...

- Ledsen. jag vet. avbröt jag honom.

Tjejen går fram till pappa och ger honom lappen.

- Hejdå pappa. sa jag och gick.

Jag gick ut ur huset och ringde Edwin som hämtade mej. Han körde hem mej till mej och jag gick in. Allting var kvar.

Precis som förr.

-------------------------------------

Så... Jag är fortfarande sjuk men jag tvingade mej själv för att skriva en till.

KOMENTERA