Nu är Just me and my life avslutad och dem sista delarna är under här! Första delen på den nya är klar och jag lägger upp den nu!!

Titta på inlägget under detta inlägg innan du börjar läsa!

- Ta hand om dig nu. Sa mamma och pussade min panna.

- Ja mamma, jag är inte 3 år. Suckade jag.

- Gå inte ut för sent... Började mamma och jag abröt henne med:

- Jaja! Jag ska bara hänga med Natta, Sara, Nick, Kevin och Joe.

- Resande till Aten, Grekland, vänliga checka in bagaget inom 30 minuter. Tack! Travelling to Athens, Greece, please check in youre luggage within 30 minutes. Thanks! Ropade dem i högtalarna.

- Måste gå! Sa jag, tog min resväska + handbagage och gick mot ingången.

Väl där inne såg jag Natta, Sara, Kevin, Nick och Joe. Jag kramade alla och gick sedan hand i hand med Joe till incheckningen, resten gick framför oss. Vi la våra väskor på bandet, visade passen och gick vidare mot säkerhetskontrollen. Jag la mobil, väska, datorn och klockan i den lilla korgen och rullade fram den. När jag gick igenom var jag nervös för att det skulle pipa, men när det inte gjorde det slappnade jag av. Sara och Natta kom också igenom, utan att det pep, samma sak med killarna. Vi samlade ihop våra saker och gick mot Tax-free'n (stav). Vi gick direkt till pocketbutiken där jag köpte en bok som hette "Det är så logiskt. Alla fattar utom du". Sedan köpte jag 3 modetidningar, 2 nummer av Glitter och 2 kändisskvaller tidningar. Natta och Sara köpte typ samma. Vi betalade och satte oss på ett litet café, där vi beställde varsin Cola. Killarna satt och väntade på oss där. Vi satt där i minst 2 timmar innan vi gick ombord på planet. Sara satt längst in mot fönstret, jag i mitten och Natta längst ut. Killarna satt på andra sidan. Natta la upp våra handbagage i utrymmet över oss. Jag hade bara mina tidningar, mobil och headset nere. Natta somnade direkt, men Sara och jag har svårt för att sova på flygplan, i bil och sånt, så vi satt och snackade. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Efter cirka en timmas flygresa vaknade Natta.

- Hur lång tid är det kvar? Gnällde hon.

- Några timmar. Svarade jag och hjäspade.

- Ursäkta, kan jag få låna den där tidningen? Frågade en kille som satt bakom killarna (Joe, Kevin och Nick).

- Ehm... Sure. Sa jag och gav honom tidningen.

- Ha! Beaver! Sa han och han och hans konpis skrattade.

Jag fnissade, samma med Natta.

- EY! Det är BIEBER inte BEAVER! Protesterade Sara.

- Haha, sorry. Du är en Belieber. Sa han och suckade.

- Ja, det är hon. Sa jag och såg på Sara.

- Kan ni inte vara lite snälla eller? Sa hon till mig.

- Men snälla, man tycker vad man vill. Sa jag och återgick till samtalet mellan Natta, mig, killen och killens konpisar.

- Vad heter ni? Frågade jag.

- Jag heter Liam. Sa killen.

- Chris.

- Oliver.

- Okey, nice. Sa Natta.

- Ni då? Sa Oliver.

- Natta.

- Cassie.

- Var kommer ni ifrån? Sa Liam. 

- Sverige. Ni? Svarade Natta.

- Frankrike. Sa han och alla andra nickade.

Då kom jag på att Sara bara satt där. Jag kollade på henne och såg att hon tittade ut genom fönstret. Jag kunde se en tår på hennes kind.

- Sara, vad tänker du på? Frågade jag och la mitt huvud på hennes axel.

- Mitt liv. Sa hon och fällde ännu en tår.

- Aww... sa jag och torkade hennes tår. 

- Do you want some food? Frågade en flygvärdinna.

- Yes thanks. Svarade Natta och Sara.

- No thanks. Svarade jag och log. 

- Varför äter inte du? Frågade Liam när hon gått.

- Jag är vegetarian. Svarade jag och log.

- Okej. Svarade Oliver och nickade.

- Cassie, kan jag få låna din mobil? Frågade Joe.

- Visst gulle. Sa jag och gav honom den.

Jag och Natta bytte plats så jag kunde sitta "bredvid" Joe.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet is out!!!!!!!!!!!! 

Natta

Cassie 

Nick, Joe, Kevin

                     Sara

I den här novellen får man fantisera... Sara är ihop med Nick, Cassie är ihop med Joe och Natta är ihop med Kevin. Sara är en Belieber, och ja... inte de andra. Natta är en sån som älskar att prata om killar, Sara är inte blyg av sig och Cassie är en normal tjej som är omtänksam, bryr sig inte om vad andra tycker, och ja, ni förstår... Joe, Nick och Kevin är i den här novellen 17, Sara är 16, Cassie är också 16 och Natta är 17. OCH ALLA PRATAR SVENSKA! Haha ;)

Då ringer telefonen. Jag svarar snabbt.

-     Julia. Svarar jag och snyftar.

-     hej Julia, vi ringer från sjukhuset... Svarade en tjej.

Nu får jag veta...

-     Daniel är tyvärr död, Justin vet vi inte säkert. Sa hon och jag började gråta och Chaz tog telefonen.

Ryan höll om mig och jag grät ut i hans famn. Då knackade det på dörren. Ryan gick och öppnade.

-     Asså, bara gå! Skrek Ryan och smällde igen dörren och man hörde att han låste.

-     Vem var det? Sa jag och snyftade.

-     Cody Simpson. Sa han och jag såg på honom.

-     RYAN! SKrek jag, flög upp ur soffan och drog upp dörren.

-     CODY!? Ropade jag och såg honom på andra sidan vägen lite längre bort.

Jag sprang fram till honom och tog tag i hans arm och vände honom mot mig.

-     Varför har du inte ringt? Eller svarat när jag ringer? Säger jag och torkar mina tårar.

-     Jag hade inget att säga. Och vad har hänt? Sa han och såg mig i ögonen.

-     Jag, Justin och Daniel voltade. Daniel har dött och Justin vet dem inte. Grät jag och satte mig på marken.

Jag kan inte fatta det. Daniel levde i drygt ett år. Jag skrek och Cody kramade mig.

-     Julia! Kom! Ropade Chaz på mig och jag såg på honom och sedan på COdy.

-     Måste gå. Sa jag och gick mot Chaz.

-     Vänta! Ropade Cody, drog tag i min arm, drog mig emot honom och kysste mig.

Jag drog mig snabbt bort.

-     Vafan Cody! SKrek jag på honom och sprang in till Chaz och Ryan. Där brast det.

Jag skrek, grät och skrek ännu mer. Chaz och Ryan försökte lugna ner mig men det gick inte så bra. Jag satt där, på golvet och var ledsen, förstörd rättare sagt. Jag sprang sedan upp på mitt rum och slängde mig på sängen.

My heart has fallen to pieces, you're the only one like can fix up my brooken heart...

Mitt hjärta har fallit i tusen miljarder bitar, mitt liv har ingen mening, min hjärna hör inte längre ihop med min kropp. Du var den som gjorde min dag. Du var den som hjälpte mig. Du var den som gjorde allt för mig. Du är den jag vill ha. Du andas, jag andas. Du dör, jag dör. Du gråter, jag gråter. Vi gjorde allt ihop. Men nu är du borta, du kommer aldrig mer tillbaka.

Flera år senare

Det har gått flera år och jag fick reda på att Justin dött. Jag har försökt ta självmord flera gånger, men nu ska jag gifta om mig och skaffa ett nytt liv.

Jag såg mig i spegeln. Mitt hår var fint uppsatt, min vita bröllopsklänning - den jag hade på mitt och Justins bröllop - passade bra på min kropp. Allt var perfekt, trodde jag.

Jag gick fram till altaret där du stod. Prästen började prata och sedan kom det.

-     Cody Robert Simpson, tager du Julia Natasha Mc'Cortney till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust, tills dödden skiljer er åt?

-     Ja. Svarar han och ler.

-     Julia Natasha Mc'Cortney,  tager du Cody Robert Simpson till din äkta make och älska honom i nöd och lust, tills döden skiljer er åt.

Jag kan inte gifta om mig!? Jag kan inte bara glömma Justin??

-     Nej. Säger jag och springer ut ur kyrkan.

Jag springer och springer. Jag springer till mitt hus och ner till vattnet. Jag dränker mig själv.

Nu kommer jag. Jag kommer till dig. Jag vill bara vara hos dig.

It's just me and my life, or death....

Ryan

Jag springer efter Julia. Jag ser henne springa mot vattnet. Hon gör det. Hon kommer lyckas. Jag hinner inte. Jag ringer ambulans och drar upp henne ur vattnet, men jag vet redan då att det är slut. Hon finns inte mer.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

SLUT PÅ NOVELLEN!!!!!!!!!! Vad tycker ni?

När vi var hemma gick jag in och låste dörren snabbt. Jag tog upp Daniel, tog upp honom till hans rum och tog på honom hans pyjamas. Sedan la jag honom i spjälsängen, pussade honom på pannan och viskade:

-     Det blir bra.

Lyssna samtidigt

Då knackade det på dörren. Jag suckade och gick ner efter att ha stängt dörren till Daniels rum. Jag öppnade och där stod Justin så jag smällde igen dörren snabbt. Men Justin var ju starkare än jag så han fick upp den, då kramade han mig. Jag kravlade mig ut och puttade bort honom.

-     FÖRSVINN BARA UR MITT LIV! Skrek jag på honom.

-     Julia...

-     NEJ BARA GÅ! Skrek jag och han tog mina händer och lugnade ner mig, och det funkade.

-     Jag har inte berättat klart. Sa han och jag såg upp på honom. Vill du flytta med mig? Fortsatte han och ett hopp växte inom mig.

-     JA! Förlåt, jag överreagerade. Sa jag och kramade honom.

-     Lugnt. Sa han och vi gick upp till Daniel.

Jag ställde mig i dörröppningen medans Justin gick fram till Daniel och pussade honom. Sedan ställde han sig vid mig. Han la sin arm runt min midja och vi såg på Daniel. Ljuset från lampan i hallen lös på honom medans resten var svart.

-     Jag kommer sakna er så. Sa Chaz och kramade mig.

-     Jag kommer sakna er också. Sa jag och kramade tillbaka.

-     Hoppas ni får det bra nu. Sa Ryan och jag kramade honom.

-     Ja.

-     Jo, vi skulle vilja fråga en sak. Vill ni typ bli "extra föräldrar" till honom? Alltså inte kille och tjej, utan bara axtra föräldrar? Frågade Justin Ryan och CHaz.

-     JA! Vad kul! YAY US! Sa Chaz och kramade Ryan medans vi andra bara skrattade.

VI var ni vid vårt nya hus, i Atlanta. Vi gick in och jag vart chockad. Justin tog Daniel med ett flin och kramade honom hårt.

Nu har det gått ett år i det nya huset och allt är tip top. Daniel har fyllt ett år och han har lärt sig krypa, så vi måste ha ett öga på honom. Det jag undrar är, var är Cody? Sedan jag berättade att jag var gravid har jag inte hört av honom. Jaja, idag ska vi i alla fall ta ett familjefoto på hela familjen. Så jag, Justin och Daniel sitter i bilen påväg dit. Vi dunkar musik och Daniel sover, haha, fattar inte hur han kan sova nu.

Jag ser hur Justin tappar kontrollen över bilen. Vi sladdar och kör sedan ner i diket och voltar flera varv. Jag är vaken, men inte Justin.

-     Justin! Justin! Grät jag och sedna kollad ejag mot Daniel.

Jag tog honom i min famn och kände inte hans hjärta slå. Jag började gråta och sedan känner jag hur Usher, Kenny och dem andra drar ut mig. Jag sätter mig på gräset och bara gråter, med Daniel i min famn. Usher och Pattie sätter sig vid mig och håller om mig. Jag skriker, gråter och allt på samma gång. Min son är död och eventuellt min man, helt otroligt. Usher säger åt mig att gå in i ambulansen som precis kommit. Jag reser mig upp och Pattie ger mig stöd. Jag sätter mig på britsen och har fortfarande Daniel i min famn. Dem tar Daniel och undersöker honom så gott dem kan i ambulansen, medans några andra hjälper mig.

Vid sjukhuset tar dem in mig i ett rum och Daniel i ett annat. Dem säger att jag har brutit handleden, men jag bryr mig inte. Jag vill veta om dem överlever eller inte. Jag frågar varenda kvart, om  inte oftare, och dem säger att dem inte vet.

När jag efter två veckor får åka hem har jag fortfarande inte fått besked (?) om Justin eller Daniel. Jag åker hem och ringer Chaz och Ryan och berättar allt som hänt. Dem sa att dem tar första flyg hit.

Några timmar senare sitter vi i soffan och gråter. Jag gråter mest tror jag.

Jag kanske tappar er. Jag kanske inte ser er mer. Jag kanske inte klarar att leva utan er. Jag vet inte...

Då ringer telefonen. Jag svarar snabbt.

-     Julia. Svarar jag och snyftar.

-     hej Julia, vi ringer från sjukhuset... Svarade en tjej.

Nu får jag veta...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag slutar nog på novellen tidigare än jag sa förut!! Sorry...  :(

-     Vafan! Blake! Hur fan kan du göra så!? Skriker jag och puttar Blake mot väggen.

-     Julia, det räcker. Sa Justin och drog bort mig.

-     Fan för dig! Skriker jag på Blake och springer ut.

Daniel!!!! 

När jag kommer ut mötts jag av massa papparazziz och fans. Jag stannar upp och känner hur dem börjar dra i mig och skriker hela tiden på mig. Jag känner mig svag och svimfärdig. Då känner jag någon som drar in mig i en bil. När jag tittar upp ser jag att det är Cody.

-     Cody?! Säger jag och kramar honom.

-     Så, du kommer ihåg mig nu? Skrattar han lite tyst.

-     JUSTIN?! Säger jag, springer ut och fram till Justin som står tårögd vid ingången av studion.

-     Justin, kom. Säger jag och försöker dra med honom till min bil, men han kämpar emot.

-     Justin, snälla, bara kom. Säger jag och sedan känner jag någon som puttar ner mig på marken.

Jag slår i huvudet i asfalten (?) och ser att en tjej ställer sig ovanför mig.

-     Du ska låta våran Jusitn vara! SKriker hon och slår mig i ansiktet

-     Sluta! Skriker Justin, drar upp mig och drar med mig till min bil.

Han sätter mig fram och han sätter sig i förarsätet och börjar köra. Jag är fortfarande skakis efter vad som hände och är lite yr, men jag mår bra. Justin tog min hand med blicken på vägen.

-     Är du okej? Sa han och såg på mig men snabbt tillbaka på vägen igen.

-     Ja, jag är okej. Svarade jag och sedan somnar jag.

När jag vaknade känner jag en hand på min. Jag öppnar sakta ögonen och ser att jag ligger på min soffa med Justin bredvid mig. Han ser att jag är vaken och ler lite.

-     Godmorgon, eller godkväll. Sa han och fnissade lite gulligt.

jag kramade honom hårt och han kramade mig tillbaka.

-     Jag har saknat dig. Viskade han och kysser vilt.

Ja, det ledde till lite saker jag inte säger, men ni förstår nog (xP).

Ett halvår senare

Nu har det gått ett halv år sedan vi .... ja, jag behöver nog inte säga det. Vi är gifta och har ett barn, Daniel. Han är ungefär 2 månader och vi har fullt upp. Jonah har flyttat till farmor och farfar, så jag och Justin har huset för oss själva.

Jag tog upp Daniel ur hans spjälsäng och bar ner honom till hallen. Jag la honom i hans vagn och drog på mig min tjocka jacka och mina skor. Jag drog också min halsduk runt halsen och satte min mössa på plats.

-     Justin! Kommer du?!  Ropade jag och han gick nerför trappan.

-     Japp. Sa han och drog på sig sina kläder.

Jag satte på Daniel hans mössa och lite sånt, sedan gick vi ut i vintervädret. Jusitn låste dörren och jag körde vagnen. Vi gick genom parken, längst gatorna och stannade vid Ryans hus. Han hade vilja se Daniel, Chaz också. Vi hade lovat att konna hit, och nu är vi här. Ryan öppnar efter några sekunder, kramar oss och sedan ser han på Daniel.

-     Åh, lilla Daniel. Sa han och Justin och jag fnissade lite.

-     ÄR DEM HÄR?! Ropade Chaz lite fööör högt och sprang ut i hallen när han plötsligt stannade.

-     ÅÅÅH! HEJ! Sa han och kastade sig på mig och Justin sedan såg han på Daniel.

-     Eh,  kan vi komma in kanske? Sa Justin och vi skrattade.

-     Nej, jag tyckte ni stod bra där. Sa Ryan och skrattade. Nejdå, kom in. Fortsatte han och vi gick in.

Jag tog av min jacka, mössa, halsduk och skor och bar sedan upp Daniel. Jag tog av han hans mössa och allt annat sedan gav jag honom till Ryan. Som efter ett tag gav Daniel till Chaz. Killarna - förutom Daniel - satte sig i soffan och jag satte mig på golvet med Daniel. Jag tog satte han i mitt knä och började gosa med honom. Killarna sa "aww" och jag fnissade. Jag sa att jag skulle ringa Jonah och gav Daniel till Justin. Jag gick upp på övervåningen och ringde.

-     JULIA! Sa Jonah i luren och jag fnissade.

-     Hej Jonah. Hur är det? Frågade jag.

-     Bra, med dig, Justin och Daniel då? Frågade han och jag hörde att han log.

-     Bara bra.

Vi pratade en stund sedan skulle han gå. Jag gick ner igen och hörde killarna prata så jag stannade och lyssnade.

-     Du måste säga det till henne. Sa Chaz.

-     Jag vet, men det passar inge bra in nu när Daniel finns. Sa Justin.

-     Vad ska du säga till mig? Sa jag och gick fram till dem och Justin såg skit nervös ut.

-     Ehm.... jo, jag ska flytta igen. Sa han tyst och jag såg på honom.

-     När?

-     Imorgon.

-     IMORGON!? FAN FÖR DIG JUSTIN! Skrek jag, tog Daniel, la honom i vagnen och packade ihop allt.

-     Julia, snälla. Sa Justin och kom snabbt fram till mig.

-     Ha ett bra liv. sa jag och gick ut med Daniel i vagnen.

Jag gick fort till vägen och hem.

-     JULIA! Ropade Justin efter mig och jag började springa.

Daniel började gråta.

-     Det blir bra. Sa jag lugnande.

När vi var hemma gick jag in och låste dörren snabbt. Jag tog upp Daniel, tog upp honom till hans rum och tog på honom hans pyjamas. Sedan la jag ner honom i spjälsängen, pussade honom på pannan och viskade:

-     Det blir bra.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, ni fick den delen nu... ;) Förlåt om jag hoppar mycket nu, men jag kommer avsluta den här tidigt, vid kanske 43-45...

Idag ska jag på marknad och kommer vara borta hela dagen, tror jag. En kompis ska sova hos mig så jag kommer inte hinna uppdatera -.-'  Men om jag ska ha 10 kommentarer ska jag ha 3 till!! :D     Bieber lovvveeeee!!!

Det var någon som frågade om Blake var killen som slog Julia. Blake var en av killarna som drog bort Justin och Cody. ;)   Hoppas ni fattar

www.majutt.blogg.se är min kompis blogg!!! Kolla gärna ;)!!