Direkt när dem sparkade Abbey skrek jag på dem. Dem drog in mej i en bil och dem åkte. Jag tittade bak pch såg Ryan och Chaz sitta bredvid Abbey på marken.

Vafan har jag gjort?

Abbeys/Idrömmen

Jag har alltid undrat hur det är att vara död. Nu vet jag. Jag känner nåns närhet, men ändå inte. Jag hör röster som säger "lämna oss inte, ge inte upp. Du klarar det här!"  Men jag tror inte på dem orden. Jag kommer inte klara mej. Jag har inte styrkan. Jag har inte orken. Jag ser ett vitt ljus framför mej. Sen känner jag energin och orken igen.  Jag känner hur jag kan röra på mej om jag bara vill. Jag tar i allt jag kan och tänker att jag ska klara det.

Jag öppnar sakta ögonen och ser två kilar framför mej. De tittar på mej med stora ögon.

- du lever. sa Chaz.

- Ja, du lever! sa Ryan och kramade mej.

- Aj! kved jag.

- oj! FÖrlåt!

- Var är Justin?

- Poliserna letar efter honom. sa Chaz och tittade ner i golvet.

- Ni menar, att han är borta? sa jag och fick tårar i ögonen.

- Ja... sa Ryan.

En läkare kommer in i rummet. Han tog prover och sånt. Men det ända jag tänker på är Justin.

Efter 2 veckor fick jag åka hem. Poliserna hade inte hittat Justin än, men Chaz och Ryan stöttar mej och är med mej hela tiden. Dem är rädda att nån ska göra mej illa igen. Vi lämnar det tråkiga sjukhuset och åker hem. Ryan och Chaz har själva bestämt att de ska sova hos mej och vara mina "livvakter". haha, men det är nog bara bra. Jag slänger mej på den stora soffan och tänker på Justin. Undrar var han är och vad han gör, hur han mår.

- Hörni! Jag tar en promenad! ropar jag.

- Stanna där! ropar Chaz och kommer nerspringandes från trappan.Jag följer med. fortsatte han.

Jag skrattade åt honom och vi tog på oss vinterjackor och skor. Ryan skulle tydligen stanna hemma. Vi går ut på gatorna, helt tysta.

- Varför är ni så snälla mot mej? sa jag.

Han vart tyst och log.

-Okej, det där vart lite fel. sa jag och bet mej i läppen och Ryan skrattade.

- Haha, ja, det var en lite dum fråga. Du är vår vän.

Jag la mitt huvud på hans axel.

- Undrar vad Justin gör nu. sa jag tyst och han stannade och vände sej mot mej.

- Han mår bra. Jag lovar! Dem hittar honom. sa han och tittade mej i ögonen. jag suckade.

- Ja, vi kan bara hoppas. sa jag.

- Ska vi gå tillbaka? sa han.

jag nickade och vi vände hemåt. När vi ser vårt hus står en polisbil utanför.

- Justin! ropar jag och springer in i huset.

Ryan sitter i köket med två poliser. Jag går in.

- Var är Justin? sa jag.

- På sjukhus. Han blev misshandlad. Men han övelever. sa en av poliserna.

- Tack! sa jag och kramade dem båda.

- Haha, det var så lite, det är vårt jobb! sa en av dem och skrattade lite.

Hela kvällen pratade vi om vad som hade hänt och vad som kommer hända. Dem hade fått tag i killarna som nu är på polisstationen. Vi skulle behöva skriva på papper och vara med på en genomgång med killarna. Det var tydligen 4 stycken.

Nästa morgon skulle vi till sjukhuset. Justin hade tydligen vaknat och mår ganska bra. Jag tog på mej gråa nike mjukisar, ett vitt linne och en rosa/orange magtröja. Jag gjorde en inbackad fläta på ena sidan och sminkade mej naturligt. Jag skulle gå till badrummet när jag snubblar på något, eller någon. Hahaha, där ligger Chaz och sover på en madrass i MITT rum. jag skakar på honom.

- Chaz! VAKNA! skrek jag i hans ansikte.

- Tyst mamma, en minut till.

- Åh, tvinga mej inte att hämta hinken. sa jag och suckade.

- Jag är uppe! skrek Chaz och satte sej hastigt upp.

Alla tog på sej och gick ut till bilen. Vi åkte mot sjukhuset och frågade efter Justin Bieber. Dem sa rum 513 och vi gick dit. Det låg på 3:e våningen. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren...

-------------------------------------

 Förlåt för dålig uppdatering!

Har mycket i skolan och min syster fyllde år idag, så jag har fullt upp! SORRY!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...