Direktlänk till inlägg 14 maj 2011
Då ringer telefonen. Jag svarar snabbt.
- Julia. Svarar jag och snyftar.
- hej Julia, vi ringer från sjukhuset... Svarade en tjej.
Nu får jag veta...
- Daniel är tyvärr död, Justin vet vi inte säkert. Sa hon och jag började gråta och Chaz tog telefonen.
Ryan höll om mig och jag grät ut i hans famn. Då knackade det på dörren. Ryan gick och öppnade.
- Asså, bara gå! Skrek Ryan och smällde igen dörren och man hörde att han låste.
- Vem var det? Sa jag och snyftade.
- Cody Simpson. Sa han och jag såg på honom.
- RYAN! SKrek jag, flög upp ur soffan och drog upp dörren.
- CODY!? Ropade jag och såg honom på andra sidan vägen lite längre bort.
Jag sprang fram till honom och tog tag i hans arm och vände honom mot mig.
- Varför har du inte ringt? Eller svarat när jag ringer? Säger jag och torkar mina tårar.
- Jag hade inget att säga. Och vad har hänt? Sa han och såg mig i ögonen.
- Jag, Justin och Daniel voltade. Daniel har dött och Justin vet dem inte. Grät jag och satte mig på marken.
Jag kan inte fatta det. Daniel levde i drygt ett år. Jag skrek och Cody kramade mig.
- Julia! Kom! Ropade Chaz på mig och jag såg på honom och sedan på COdy.
- Måste gå. Sa jag och gick mot Chaz.
- Vänta! Ropade Cody, drog tag i min arm, drog mig emot honom och kysste mig.
Jag drog mig snabbt bort.
- Vafan Cody! SKrek jag på honom och sprang in till Chaz och Ryan. Där brast det.
Jag skrek, grät och skrek ännu mer. Chaz och Ryan försökte lugna ner mig men det gick inte så bra. Jag satt där, på golvet och var ledsen, förstörd rättare sagt. Jag sprang sedan upp på mitt rum och slängde mig på sängen.
My heart has fallen to pieces, you're the only one like can fix up my brooken heart...
Mitt hjärta har fallit i tusen miljarder bitar, mitt liv har ingen mening, min hjärna hör inte längre ihop med min kropp. Du var den som gjorde min dag. Du var den som hjälpte mig. Du var den som gjorde allt för mig. Du är den jag vill ha. Du andas, jag andas. Du dör, jag dör. Du gråter, jag gråter. Vi gjorde allt ihop. Men nu är du borta, du kommer aldrig mer tillbaka.
Flera år senare
Det har gått flera år och jag fick reda på att Justin dött. Jag har försökt ta självmord flera gånger, men nu ska jag gifta om mig och skaffa ett nytt liv.
Jag såg mig i spegeln. Mitt hår var fint uppsatt, min vita bröllopsklänning - den jag hade på mitt och Justins bröllop - passade bra på min kropp. Allt var perfekt, trodde jag.
Jag gick fram till altaret där du stod. Prästen började prata och sedan kom det.
- Cody Robert Simpson, tager du Julia Natasha Mc'Cortney till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust, tills dödden skiljer er åt?
- Ja. Svarar han och ler.
- Julia Natasha Mc'Cortney, tager du Cody Robert Simpson till din äkta make och älska honom i nöd och lust, tills döden skiljer er åt.
Jag kan inte gifta om mig!? Jag kan inte bara glömma Justin??
- Nej. Säger jag och springer ut ur kyrkan.
Jag springer och springer. Jag springer till mitt hus och ner till vattnet. Jag dränker mig själv.
Nu kommer jag. Jag kommer till dig. Jag vill bara vara hos dig.
It's just me and my life, or death....
Ryan
Jag springer efter Julia. Jag ser henne springa mot vattnet. Hon gör det. Hon kommer lyckas. Jag hinner inte. Jag ringer ambulans och drar upp henne ur vattnet, men jag vet redan då att det är slut. Hon finns inte mer.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
SLUT PÅ NOVELLEN!!!!!!!!!! Vad tycker ni?
Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...
Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se Kommer länka bloggen i ett inlägg då iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...
Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...