Jag rycker tillbaka flera gånger, men minnena bara fortsätter. Plötsligt ser jag något som hoppar upp i vattnet längre ut.

- Såg ni?! Utbrister jag.

- Såg vad? Sa Justin.

- Säg inte att ni inte såg! Det var en haj där ute!

- Snälla, du inbillar sig bara. Säger Ryan.

- Nej! Jag inbillar mig inte!

- Natta, sluta! Seriöst!

Jag ser chockat på Ryan innan jag går ner mot vattenkanten. Jag går ut tills vattnet är till knäna innan jag dyker.

Vattnet är mörkt och allt ät stilla. På botten ligger det småstenar och en del snäckor. Plötsligt ser jag andra delen av min bräda. Jag simmar till ytan, tar luft sedan dyker jag ner igen.

Med brädan i famnan så simmar jag upp igen.

- NATTA! VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?! Skriker Justin från stranden.

Jag simmar tillbaka till stranden och går förbi dem andra.

- Natta, vart ska du?! Ropar Chaz.

- Nångonstans. Mumlar jag och fortsätter gå.

- Var ni tvugna att vara så taskiga?! Hör jag Chaz ryta på de andra.

Jag släpper biten av brädan innan jag börjar springa. Marken känns som spikar när dem rör mina bara fötter.

Jag vet inte vad det är med mig. Varför blev jag så arg? Dem gjorde ju inget. Men jag vet att jag såg hajen där ute. Eller inbillade jag mig bara? Det såg så äkta ut. Så riktigt. Men den här händelsen kanske gav min hjärna en ordentlig omskakning. Jag vet inte.

Jag springer till min egna lilla strand. Hit gick jag alltid när jag var ledsen eller arg. Den är väldigt liten och inte en plats dit alla kommer. Vilket jag inte förstår eftersom det är hur fint som helst. Man är liksom omringad av höga klippor som ligget som en hästsko runt stranden. Sedan går de två ändarna av klipporna ut i vattnet. Jag har en speciell gång in hit istället för att klättra. Det är som en grottingång. Som ett valv igenom.

Jag sätter mig på den lilla gungan som jag och Justin satt upp här när vi var små. Såklart fick vi hjälp av våra föräldrar.

Jag gungar lite lätt på den och känner vinden blåsa mot mig.

- Där är du. Säger en röst bakom mig efter en dryg timme.

Jag tittar bak och ser Chaz. Jag nickar sakta och fortsätter titta ut i horisonten.

- Jag såg den också. Mumlar  Chaz och sätter sig i sanden under palmen, bredvid gungan.

Jag ser på honom. Jag inbillade mig inte.

- Du kan inte förstå hur rädd jag blev när du hoppade i vattnet. Jag var rädd för att hajen skulle komma igen. Jag var rädd för att jag aldrig skulle få se dig igen. Säger han.

Jag tittar på honom och ler svagt.

- Tack. Viskar jag.

Jag ställer mig upp och sätter mig i Chaz knä. Jag lutar ena sidan av min kropp mot honom och lägger min panna mot hans hals. Han lägger armarna runt mig och pussar mitt huvud.

Jag vet inte hur länge vi sitter så, men snart så säger Chaz:

- Vi kanske borde gå. Dem andra sitter nog hemma och väntar.

Jag nickar och ställer mig upp. JAg räcker ut händerna mot honom och han tar tag. I ett snabbt ryck drar jag upp honom. Han hamnar riktigt nära mig. Det känns som om han ser rakt in i min själ. Rakt in i mitt hjärta.

Innan jag hinner reagera så är hans läppar mot mina. En stöt for igenom hela mig och jag slänger armarna runt hans hals. Jag lägger benen om hans midja och flinar mot honom.

- Du får bära mig hem.

Han skrattar lite innan han tar tag om min rumpa och så börjar han gå. Ibland lotsas han tappa mig och då skriker jag. Sedan börjar jag skratta. Snart ser jag mitt, och Justins, hus. Snart slås ytterdörren upp och Ryan, Justin och Kayla kommer utspringandes. Chaz släpper ner mig och jag ler mot honom.

- Natta, förlåt för att vi var så taskiga. Säger Kayla och jag ser på dem.

- Vi ses Chaz. Säger jag bara och går mot mitt hus.

Jag känner deras blickar på mig och suckar. När jag kommit in i huset så kommer Melvin och hoppar på mig.

- Hej gubben. Ler jag och tar upp honom i min famn.

Jag går upp på mitt rum och ser en lapp. Jag tar den i handen och suckar.

Hej Natta

Jag och Max är ju hos mormor. Vi skulle ju komma hem imorgon men jag måste hjälpa mormor med att leta hus. Så jag undrar om du kan komma och hämta Max? Ring mig! PUSS MAMMA

Jag tog upp mobilen och tryckte upp kontakter.

- Hej gumman.

- Hej mamma.

- Jo, när kan du hämta  Max?

- Nu. Jag kommer direkt. Men... Vilken bil ska jag ta?

- Ta pappas bil som blev kvar. Den står i garaget.

- Okej.

- Puss, hejdå.

- Hejdå.

Jag tog Melvin i koppel och sedan bar jag upp honom i min famn. Jag gick ut till garaget och släppte in Melvin i bilen. Nycklarna satt i så jag satte mig i förarsätet och backade ut.

Jag hoppade ut igen och stängde garageporten. Jag öppnade bildörren då jag hörde någon ropa mitt namn. Jag såg ditåt.

- Vad? Ropar jag då jag ser att det är Justin.

- Förlåt. Det var inte meningen att...

Jag satte mig i bilen och stängde bildörren. Jag körde ut på vägen och gasade iväg.

I en timme satt jag i bilen. Men när jag såg mormors hus så saktade jag in och ställde bilen på uppfarten. Jag hoppade ur och gick fram till dörren. Jag knackade på och öppnade sedan.

- Hallå?! Ropade jag.

- Natta, ta ut Max! Ropade mamma och då hörde jag att han grät.

Jag gick med snabba steg in till vardagsrummet. Där låg mormor, medvetslös. Max satt bredvid och grät. Jag tog snabbt upp mobilen och ringde 911 (112 i Sverige). Sedan tog jag med Max till bilen.

- Stanna här. Sa jag allvarligt och han nickade.

Jag sprang in igen och hjälpte mamma innan ambulansen kom.

- Jag åker med dem, men lova att ta hand om Max. Sa hon och jag nickade.

När ambulansen åkt så kom tårarna. Jag ville inte gå ut till bilen såhär. Jag ville inte att Max skulle se mig gråta. Så jag tvingade mig själv att sluta gråta när jag gick till bilen. Jag satte mig och började backa ut.

- Kommer hon överleva? Sa han tyst medans han drog handen över Melvins huvud.

- Ja. Sa jag, även om jag inte visste.

På vägen gick det inte att hålla tårarna inne, så jag grät. Eller, jag grät inte, jag lät bara tårarna rinna.

I let the tears fall

Jag tog Max hand eftersom han också grät. Jag tror till och med att Melvin kände av att vi var ledsna, för han slickade Max ansikte och var gullig mot honom. Det gjorde mig glad.

När vi var framme så sprang Max in med Melvin. Jag gick sakta ur bilen och smällde igen bildörren. Då började jag storgråta. Jag ville inte att någon skulle se mig, men det var tydligen för sent.

- Natta?

-----------------------------------

Så, jag kunde skriva en till nu ;) KOMMENTERA

P.S Något på G mellan Chaz och Natta? Eller?

Jag får panik och börjar paddla, det snabbaste jag kan. Jag ser en svart skugga längre bort.

Allt försvinner bara. Det enda som finns är stranden. Hela jag skakar och det känns som om jag förlorar kraft. Plötsligt är det bara jag i vattnet, och hajen är några meter ifrån mig.

Jag hör hur dem ropar på mig från stranden och jag ser hur dem vinkar mot mig. Plötsligt drar någon/något ner brädan och eftersom jag har säkerhetsrepet om fotleden så följer jag med. jag kämpar med att komma till ytan men det går inte. Men plötsligt släpper hajen och jag kan simma till ytan. När jag är uppe tar jag ett djupt andetag. Jag ser mig omkring och hoppar upp på brädan. En helikopter släpper ner en liten sele i ett rep som jag tar på mig. JAg tar brädan under armen och ser hajen hoppa någon meter under mig. Jag skriker till och blundar. När jag väl är i helikoptern så kollar dem så allt är bra med mig. Jag får en handduk och så pratar dem med mig. Jag säger inget. Jag skakar och gråter. Snart känner jag att vi landar och en kille hjälper mig ur.  

Killarna springer fram till mig och kramar mig. Jag börjar gråta. Snart blir jag yr och jag känner hur kroppen bara faller ihop. Justin fångar mig och lägger mig i sanden. Jag lägger mig på mage och ser ner i sanden. Jag var nyss där ute och höll på att bli uppäten av en haj. Låter vansinnigt...

Tänk er brunhårig!!

Chaz hjälper mig upp och sedan börjar dem prata.

- Är du okej? Säger Justin och ser oroligt på mig.

Jag nickar.

Plötsligt kommer massa reportrar fram från alla håll. Dem omringar oss, men vi kommer igenom och tar en taxi hem till mig. Tur att mamma jobbar och Max är hos en kompis. Jag vill inte att någon ska veta om det här. Då kommer jag inte få surfa igen.

- Vi kommer till dig när vi bytt om. Säger Chaz och går mot Justins hus.

- Okej. Säger jag och går mot dörren.

Jag låser upp och går in. Först då så inser jag vad som faktiskt hänt. Jag kollar på brädan och ser att typ halva är avbiten. Jag ryser till och springer upp  på mitt rum. Mina mjukisar åker på, samt ett linne och en tjocktröja. Snart knackar det på dörren och jag går ner och öppnar. Där står alla tre.

Vi sätter oss i soffan och sätter på nyheterna.

- Ett hajalarm gick idag på Bolly Beach och en ung surfare var ute, långt ifrån stranden. Säger reportern och så kommer en bild på en kille upp.

- Hajen drog ner surfbrädan, och då också tjejen. Efter en stund kom hon upp och fick skjuts av en helikopter till stranden. Säger han.

- Vi vet fortfarande....

Justin stängde av. Jag tittade på honom och log tacksamt.

- Shit, tänk att du blev attakerad. Jag menar, hur liksom, var det när hajen drog ner dig? Sa Ryan.

- Det var som att... Som att bli dränkt. Men när han släppte så for en lättnad över hela mig. Men ändå så... Ja.

Jag gick till hallen och tog upp brädan. Dem ser chockat på den och sedan suckar jag.

- Jag måste göra mig av med den.

- Varför?

- Mamma kan inte se den. Säger jag och lägger ner den på golvet.

- Men... varför? Säger Chaz återigen.

- Jag kan ju inte säga något till henne. Då kommer jag aldrig på surfa igen!

- Det vet du inte. Säger Justin.

- Jo, jag känner min mamma. Suckar jag och sätter mig i soffan mellan Justin och Ryan.

Nästa dag

Det var nu söndag och det var moln på himlen. Mörka moln. Jag bestämmde mig för att hitta på något med Max.

- Maxi Mator, vad vill du göra? Säger jag och äter upp min fil.

- Jag vill... Köpa en sköldpadda! Utbrister han och jag skrattar lite.

- Och jag vill ha en hund! Säger jag och tillsammans ser vi på mamma med hundvalpsblicken.

- Haha, okej okej! Ni åker och köper... vad det nu var. Här. Ta mitt kreditkort. Koden är ****. Sa mamma och gav mig det.

- SERIÖST?! Skriker både jag och Max.

- Ja, för att ni är så bra barn. Ler hon och jag kramar henne hårt. Max och jag tar på oss våra skor och hoppar in i mammas bil. Jag startar motorn och kör mot en djurbutik i närheten.

- Hej, kan jag hjälpa er? Säger en söt tjej.

- Ja. Vi ska köpa en sköldpadda och en hund. Ler jag.

- Okej. Kom med här.

Vi går in i ett svalt rum med ett stort terrarium. I det låg typ fem stycken sköldpaddor.

- Wow! Utbrister Max.

Han tittar på dem och pekar på en ganska liten.

- Det är en kille. Vi kallar honom Little Steve. Säger hon och ler.

- Ja, jag vill ha den. LEr Max.

- Okej, då går vi till hundarna nu då. Säger hon och jag ler.

--------------------------------------

Såååååå, gick ganska fort tycker jag xD Nu börjar jag med det tidinställda inlägget!!

Jag ändrar Natalias utseende. Såhär ser hon ut!!

KAPITEL FYRA UNDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

... Justin Bieber! Jag log lite och ställde mig upp.

- Hej! Sa jag.

- Vem är du? Säger han fundersamt.

- Jag är en gammal vän till Diane och Bruce.

- Okej, vänta här.

När Justin skulle gå så kom Ryan och Chaz fram bakom honom.

- Hej Natalia!!! Utbrast dem.

- Säg Natta, snälla. Fnissade jag.

Jag kramade dem och sedan kom Diane och Bruce.

- Nämen! Är det inte Natalia!? Sa Diane och kramade mig.

- Jo, det är jag. Log jag.

- Hur är det med dig nu för tiden? Sa Bruce och kramade mig.

- Bra, hur är det med er då? Sa jag.

- Bra, än så länge. Börjar bli lite gammal och så. Sa han.

- Nej! Du är inte gammal! Sa jag och han log.

- Tack gumman.

Jag, Diane, Bruce, Ryan, Chaz och Justin satte oss i köket. Sam hoppade upp i mitt knä. Vi fick bullar och saft.

- Det var några år sedan man såg dig. Vart har du hållit hus? Hur är det med mamma och pappa? Sa Diane och log.

- Jag flyttade till Sverige med min pappa när jag var fem. Och mamma och pappa mår bra, men dem skilde sig. Sa jag och drack lite saft.

- Och så har du kommit tillbaka nu till Beatrice.

- Japp.

- Men vänta nu, varför har inte jag sett dig här förut? Sa Justin.

- Jag tror vi har träffats förr, men det var så länge sedan. Sa jag.

- Oh ja! Ni umgicks varje dag! Men sedan flyttade ju du och då tappade ni kontakten. Sa Bruce och Diane nickade.

- Vänta, Natalia Smith? Sa Justin och jag nickade.

Jag gick sedan tillsammans med killarna upp till övervånigen. I kontorsrummet satt Pattie.

- Hej Pattie. Log jag och hon såg på mig.

- Natalia? Sa hon och jag nickade.

Hon gav mig en stor varm kram och sedan gick vi vidare till spelrummet.

- Tänk att vi har varit kompisar. Log Justin och satte sig bredvid mig i soffan.

- Jadu.

Han la armen runt mina axlar och jag log. Då fastnade blicken på en ram med tre foton som stod på en byrå. Jag reste mig upp och tog upp ramen.

- Haha, Justin. Har du sett dem här bilderna? Fnissade jag och log mot honom.

- Nej, vaddå? Sa han och reste sig upp.

Hans steg riktades hitåt och han tog ramen ur min hand.

- Den här är tagen när du skulle åka. Och kommer du ihåg när vi sprang runt och lekte i trädgården? Flinade han.

- Ja.

Chaz tittade på mig ganska mycket när jag satt och spelade mario mot Justin. Det var något konstigt med blicken. Den var varm och... annorlunda. Det var samma blick Pontus gav mig när vi träffades. När jag vunnit mot Justin så log jag retsamt mot honom. Jag lutade mig sedan tillbaka i soffan och suckade lyckligt. Chaz, som satt bredvid mig, tittade fortfarande på mig. Men inte så mycket så de andra skulle märka.

- Vad ska vi göra nu då? Sa Ryan och lutade sig bakåt.

- Vi kan... Vi kan... Började Justin.

- Vi kan surfa! Utbrast jag och alla andra tittade på mig som om jag inte var klok.

- Kan du surfa? Sa Ryan.

- Ha-ha! bara för att jag är tjej betyder inte det att jag inte kan surfa. Killarna i Sverige lärde mig.

- Okej, visst.

- Ska bara hem och byta om. Kom över till mig sedan. Sa jag och började gå neråt.

- Okej! Ropade dem tillbaka.

Jag sprang hem och vidare på mitt rum. Min turkos/vit randiga bikini åkte på och sedan ett par jeansshorts. Sedan la jag i mobil, pengar, handduk, headset och lite mer saker i min strandväska.

Min surfbräda stod i garaget. Jag tog den under armen och hörde någon bakom mig. Jag vände mig om och där stod killarna med varsin surfbräda på varsin skateboard.

- Kom nu. Du får åka med mig. Säger Justin och vinkar med handen som betyder att jag ska komma dit.

Jag nickade och går dit.

Snart är vi på stranden och jag springer direkt mot vattnet.

- Kom nu! Ropar jag och jag hör hur dem kommer bakom mig.

Jag hoppar på brädan i vattnet och paddlar ut. Jag ser en bra våg och vänder på brädan. Snart står jag på mina ben och balanserar på brädan. Killarna busvisslar och jag skrattar.

Vi surfar och har kul ett bra tag och nu ligger vi i sanden, och har gjort det i en halvtimme.

- Jag åker ut igen, någon som hänger med? Säger jag och dem skakar på huvudet.

Jag sitter på brädan och väntar på en bra våg. Jag har simmat längre ut än förut och stranden är väldigt långt bort. Plötsligt ser jag en helikopter över mig. Några minuter senare börjar hajalarmet ringa.

-----------------------------------

Kaaaanske en till ikväll. Är riktigt skrivsugen idag!! Och imorgon ska jag till min farmor så jag kanske skriver ett tidinställt också. Vi får se ;) Kommentera!!

- Max, jag måste upp och plugga. Log jag och han nickade.

- Läxor över helgen? Sa mamma och tittade i någon bok.

- Japp.

I farten tog jag upp väskan som låg på golvet, innan jag sprang upp på mitt rum.

Jag satte mig på golvet och började läsa på historian.

Efter en timmas pluggande så satte jag på datorn.

twitter.com

skrev jag i sökrutan. Jag tryckte på loggain fälten och skrev

NattaSmithUKnow                 **********

När jag loggat in sökte jag på Ryan och Chaz och kollade vidare lite. Då ringde min mobil. Dolt nummer.

- Natalia. Svarade jag.

- Hej, vi kommer från Elektrolux och undrar om du vill köpa en diskmaskin. Sa en kille med tillgjord, mörk röst på svenska.

- Ha-Ha Markus. Småflinade jag på svenska medans jag sökte runt på Twitter.

- Shit, hon kom på mig. Vad ska jag göra? Hörde jag hur han viskade.

- Men ge hit den där. Hörde jag Emil säga.

Jag skrattade lite åt dem.

- Hej Natta. Wazzup? Sa Emil.

- Typ inget. Har precis gjort klart ton av läxor. Suckade jag och loggade ut från Twitter.

- Okej. Har du fått några vänner då? Sa Emil.

- Ja, två stycken som är riktigt lika er. Du vet, knäppa, konstiga...

- Aww.... Vi saknar dig med! Utbrast Emil och jag småskrattade.

- NATTA, MAT! Ropade mamma.

- Måste sticka guys. See Ya Later....

- ALLIGATOR.

Jag skrattade och la på. Mina snabba småsteg rusade nerför trappan.

På bordet stod en stor kastrull och en stekpanna. I stekpannan var det köttfärssås och i kastrullen var det spagetti. Snabbt satte jag mig på en stol och la upp lite mat åt Max som satt bredvid mig, sedan så la jag upp åt mig själv.

- Så, hur går det med killarna? Frågade mamma och snurrade på spagetti på sin gaffel.

- Mamma, sluta. Flinade jag med ett fniss.

- Ojoj, det verkar vara en känsligt ämne. Viss anledning? Retades hon.

- Haha, mamma seriöst! Haha, jag har ingen kille. Skrattade jag och drack lite mjölk.

- Natta har en kille! Natta har en kille! Sjöng Max och jag log mot honom.

- Nejdå.

Jag la in min disk i diskmaskinen och gick upp på mitt rum. Datorn stod fortfarande på.

Mina dokument kom upp och jag tryckte på R.I.P  Pontus 

Pontus var min kille. Vi var ihop i två-tre år, men sedan flyttade han till Japan. Några veckor senare fick jag reda på att han dött, av okänd anledning.

Plötsligt satt jag med tårar i hela ansiktet. Jag tryckte ansiktet i min kudde och började snyfta. Jag såg mot balkongdörren och såg att det regnade. Jag suckade och reste mig upp. Jag såg ut på gatorna som var fulla med vatten och bilar med strålkastare på. Det skvätte vatten från däcken och vindrutetorkarna gick i 110.

Plötsligt såg jag en stor buss stanna vid huset framför vårat. En kille med en stor resväska kom ut. Han såg ut att vara i min ålder.

Han gick in i huset. Undrar vem det var?

Jag sprang ner till köket där mamma höll på att plocka undan från middagen.

- Mamma, vem är det som bor i huset rakt över gatan? Frågade jag.

- Bruce och Diane Mallette. Du brukade alltid gå till dem när du var yngre. Men sedan har du vuxigt ifrån det.

- Tror du dem kommer ihåg mig? Sa jag tyst.

- Jadå, du kan gå dit imorgon! Log hon och jag nickade.

Nästa morgon gick jag upp vid elva och tog på mig svarta slitna jeans och en svart H tröja ed vit text. 

Jag satte sedan upp mitt långa, bruna hår i en hög tofs. Jag tog min IPhone och sprang snabbt ner till köket. Där satt mamma med en kopp kaffe och läste dagstidningen.

Med fil i magen så tog jag på mig mina svarta Converse och gick ut. Jag korssade gatan och gick fram till ytterdörren. Jag knackade på och jag hörde väldigt snabba steg där inne och en en hund som skällde. Dörren öppnades och en välkänd hund började hoppa på mig.

- Hej Sam. Log jag och satte mig på huk och började klappa honom.

- Ehm... Hej. Sa en kille i dörröppningen.

Jag kollade upp. Det var ju...

-------------------------------------

Tror jag skriver ett till ikväll :D Men då vill jag ha KOMMENTARER!!!

Snart föll mörkret över lilla Stratford och det var dags för middag. Mamma hade beställt pizza. JAg fick en vegetarisk sallad och mamma en pizza jag inte kan namnet på.

- Så, hur var det i skolan? Sa hon och tog en bit av pizzan.

- Jo, det var väl... Så ringde mammas mobil.

- Förlåt, måste ta det här. Sa hon, reste sig upp och gick ut till vardagsrummet.

Jag suckade och fortsatte äta på min sallad. När jag var klar så gick jag upp på mitt rum. Jag borstade tänderna, böt om till pyjamas och slängde mig på sängen. Jag somnade ganska snabbt.

Nästa morgon var det fredag. Det regnar och åskar och ja... vad kan man säga?

JAg drog på mig ett par svarta jeans, ett svart linne och en svart tjocktröja över. Jag gjorde en snefläta på mitt hår och ställde mig framför min byrå som har en spegel över.

På byrån stod ett foto på mig och min vän från indien. JAg hade varit där i ett halvår och hon hjälpte mig. Hon fanns alltid där för mig.

Jag sminkade mig snabbt och snart var jag på väg till skolan. JAg gick fram till mitt skåp och såg Chaz och Ryan komma mot mig.

- Yo girl. Sa Chaz och gav mig en kram.

- Yo... boy? Sa jag och han skrattade.

Jag gav Ryan en kram och sedan tog jag fram historieboken. På väg till salen så gick en plastic tjej in i mig så jag tappade alla böcker.

- Vad är ditt problem? Suckade jag.

- Ha! Frågan är nog, vad är ditt problem? Sa hon och slängde med håret innan hon gick.

Jag satte mig på huk och tog upp mina saker.

  Tracy Morgan

- Tracy Morgan. Rikast i stan, den falskaste i stan. Plastic number one med sina två knähundar Cathrine och Kate Hudson. Suckade Ryan och såg efter  blondinen.

- Tracy Morgan, va? Ja, när jag bodde här senast var vi bästa kompisar. Sa jag och ställde mig upp.

- Ooohhh... Sa dem i kör när vi började gå.

Jag skrattade och slog till dem. Då gick en SKITsnygg kille förbi.

Lång, blont hår, snygg ansiktsform, blåa ögon, söt näsa...

- Blake Rydson. Skolans sportfåne. Ihop med Tracy Morgan. Sa Chaz som en dator.

Blake såg på mig när vi gick förbi varandra.

Efter historian och matten + lunchen så hade vi lunchrast.

- Jag ska bara gå och ta luft. Sa jag till killarna och gick mot utgången.

Jag satte mig på den stora trappan upp till stora dörren.

Jag tänkte tillbaka några år när jag bodde här.

Jag vaknade plötsligt ur mina tankar när jag hörde en mörk, mjuk röst.

- Hey, jag såg dig i korridoren.

Jag kollade bak och såg Blake.

- Oj, ja, hej. Sa jag och ställde mig upp.

- Jag är Blake. Blake Rydson. Sa han och sträckte fram handen.

- Natalia Smith. Log jag och skakade lätt hans hand.

- BLAKE!! Ropade en ljus och falsk röst.

Jag kollade bakom Blake och såg Tracy. Hennes blond/vita hår fladdrade i vinden och hennes översminkade ansikte såg så himla... falskt ut!

Blake vände sig om i en suck.

- Vi är inte tillsammans! Väste han.

- Så du ska ta henne istället. Men är det inte lilla Natalia Smith? Sa hon och tittade på mig.

- Hej Trace. Suckade jag och Blake såg på mig.

- Känner ni varandra?

- Ex bästisar. Glad att tiderna är över. Sa jag och blängde på Tracy.

- Så säger du bara för att Blake lyssnar, eftersom du har en crush på honom. FLinade Tracy och jag såg förvirrat på henne.

- Vad babblar du om?!

- Ja, annars skulle du väl inte stirra på honom i korridoren. Eller? Sa hon och Blake kollade ner lite generat.

Jag suckade och gick med snabba steg in mot skolan.

- Natalia! Ropade Blake bakom mig.

Jag småsprang mot mig skåp. Jag la in allt och tog ut biologiboken. Snabbt gick jag mot sal 143. Jag satte mig på golvet utanför med ryggen mot väggen. JAg satte i mitt headset och satte på Just a dream. Plötsligt drog någon ur ena snäckan.

- Ey. Sa jag och såg på Chaz som stod där och flinade.

- Yoyo, vart tog du vägen? Du bara försvann.

- Utsattes för pinsama stunder för livet bara. Annars, inget.

Precis då kom Blake fram till oss.

- Varför gick du bara? Sa han med ett skratt.

- Jag har mina skäl. Sa jag och gick in i salen som nu var upplåst.

Jag satte mig längst bak i hörnet och Chaz satte sig snabbt bredvid. Ryan - som nu kommit in - satte sig framför mig.

- Vad var det där om? Sa Chaz och såg på mig.

- Inget. Mumlade jag och kände Blakes blick på mig när han kom in i salen.

Efter sista lektionen gick jag till mitt skåp. Jag hängde väskan på min högra axel. Med snabba, smidiga steg mot entrédörren. Någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och såg Blake.

- Du, jag vet inte vad eller om jag har gjort något. Men snälla, ignorera mig inte. Sa han med gulliga ögon.

- Du har inte gjort något.

- Men varför ignorerar du mig då? Sa han och jag hade faktiskt inget svar.

Jag vart tyst.

- Jag vet inte. Sa jag med en suck och kollade ner.

Han tog upp min haka och kramade mig.

- Du verkar vara en schysst tjej. Flinade han innan han gick iväg.

Jag log och började gå hemåt. Mammas bil var hemma. JAg sprang in och slängde väskan mot väggen i hallen.

- Hallå?! Ropade jag.

- Hon är hemma. Hörde jag mamma viska.

Jag slängde av mig skorna och gick mot köket. Där stod min lillebror Max.

- HEJ!!! Småskrek han och sprang fram till mig.

Jag tog upp honom i min famn och kramade honom hårt.

- Hej gulleplutt. Log jag.

---------------------------

Andra kapitlet, vad tycks?

Förlåt för problemet med kommentar knappen xd   var bara en inställning som var lite konstig. Men det är fixat nu!!! SÅ kommentera nu!! PÖSS

- Ey, Ryan. Hörde du att det ska börja en ny tjej i vår klass? Sa Chaz till mig.

- Ja. En svensk.

- Ohlala! Sa han och jag skrattade.

Vi gick in i skolan och fram till våra skåp. Vi tog ut matteböckerna och satte oss i korridoren. Då kommer en okänd, ganska lång, tjej med långt, brunt, halvlockigt hår fram till oss.

- Är det här mattesalen? Sa hon med ljus, gullig röst och brytning.

- Japp, vi börjar om några minuter. Sa Chaz. Jag är Chaz Somers, och det här är Ryan Butler. Fortsatte han.

- Natalia Smith. Sa hon och log.

Hon satte sig på golvet bredvid Chaz och jag märkte direkt att hon inte var en så blyg tjej.

- Du är från Sverige va? sa jag och hon nickade.

- Japp. Eller, jag är född här. Men jag flyttade till min pappa i Sverige när jag var 5. Men sedan skulle jag hit till mamma igen. Sa hon.

- Aha.

Natalia

Chaz och Ryan verkade riktigt coola, och de påminer mycket om mina kompisar i Sverige. Lukas, Markus och Emil. Coola grabbar, de.

Hela skoldagen var jag med Chaz och Ryan. Dem verkade känna alla och vara ganska populära.

Snart stod jag utanför mitt nuvarande hus igen.

Jag passerade köket och tog ett äpple.

Jag gick sedan upp till mitt rum. Mörkt trägolv och vita väggar. På väggen mitt emot var en glasdörr ut till min lilla balkong. På vänstra väggen stod en vit stor säng med många kuddar och på sidorna stor två sängbord i vitt trä med glaskivor. På högra vägger stod ett skrivbord med en Mac på. Ja, i mitten av rummet låg en matta med vita fransar, två dörrar som ledde till min WIC (Walk-in-closet) och mitt badrum. 

Jag gick ut på balkongen och lutade mig mot räcket. Jag såg ut över lilla Stratford som nu skulle bli mitt hem, för tillfället.  På gatan såg jag Chaz och Ryan gå. Ryan hade en lapp i handen.

- Weast Street 21, det är här! Jag sa ju det! Hörde jag Ryan säga medans han pekade på mitt hus.

- Pax att inte knacka på. Sa Chaz och Ryan suckade.

- Mes.

Dem gick genom trädgården och då tog jag chansen.

- YO GUYS! Ropade jag och dem kollade upp.

- Oj, haha, var du där? Sa Chaz.

- Japp. Här är jag. Sa jag och ryckte på axlarna.

- Ja...

- Vill ni komma in? Sa jag och dem nickade.

JAg sprang nerför trappan och fram till ytterdörren. Jag öppnade och ställe mig på sidan för att släppa in dem. Jag visade dem runt och sedan satte vi oss på min säng.

- Riktigt grymt hus du har. Sa Chaz och såg sig runt.

- Tack. Log jag.

När dem hade gått satte jag på min dator. Jag satte på YouTube och flyttade musen till sökrutan.

Du somnade förevigt Sofijah

Jag tryckte på enter och sedan på första videon. Videon passade väldigt bra på mitt liv för några år sedan...

______________________

Då var första kapitlet på My Love Story ute... Hoppas ni gillar det! Skriv gärna vad ni tycker! PUSS

P.S Jag har haft fullt upp hela dagen så jag skrev den här nu. Imorgon ska jag ut och shoppa med en kompis men ska försöka skriva på kvällen!

Kunde inte skriva en bit från förra kapitlet... Men läs förra om ni inte kommer ihåg hur det slutade...

________________________

Jag och tjejerna gick till hallen och drog på oss skorna.

- BYE GUYS! Ropade vi.

- BYE GUUURLS!! Ropade dem tillbaka.

Vi skrattade lite innan vi tog hissen ner. Min bil stod parkerad på gatan, där jag lämnade den. Jag satte mig bakom ratten, Caitlin bredvid mig och Nicole bak. Vi körde till stadens största affär med bröllopsklänningar.

- Då kör vi. Sa jag och stängde av bilen.

Vi hoppade ur och småjoggade in i affären. Där var fyra fåtöljer, ett bord med tidningar, hyllor med olika saker och en disk. Bakom disken stod en tjej i 20 års åldern med vackert, blont hår och fina gröna ögon.

- Hej. Kan jag hjälpa till? Log hon vänligt.

- Ja, vi ska leta bröllopsklänningar. Log jag.

- Vem ska gifta sig? Sa hon medans vi följde med henne bakom disken, genom en korridor och in i ett litet rum.

- Jag.

- Okej. Ni andra kan sätta er där så letar vi sälänge.

Caitlin och Nicole satte sig i soffan och jag följde med tjejen till ett sorts lager med massor av klänningar.

- Hur vill du ha den? Sa hon medans hon kollade på några.

- Ganska tight upptill och lite fluffigare nertill. Kanske lite diamanter på överdelen också. Log jag.

- Okej. Följ med mig här. Sa hon och vi började gå.

Vi hittade fyra klänningar som jag provade.

Jag gick ut och ställde mig på en liten rund upphöjd scen framför n spegel. Tjejerna viskade lite med varandra medans tjejen fixade lite med klänningen.

- Den liknar inte riktigt min dröm klänning. Sa jag och tjejerna höll med.

Jag gick in till omklädningsrummet och testade klänning nummer två.

- Den var fin... Men kanske lite för stor nertill. sa Nicole och jag snurrade runt lite i klänningen.

- Ja. Du har nog rätt.

Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och testade klänning nummer tre...

- Riktigt fin! Kanske den tycker jag. Sa Caitlin.

Jag nickade och bytte om till sista klänningen.

- Wow... Den var riktigt snygg!! Utbrast Nicole.

- Ja, men inte drömklänningen. Suckade jag.

Uppgivet gick vi tillbaka till min bil och började åka mot lägenheten.

- Ta det lungt Cassie, vi hittar den. Jag lovar! Sa Caitlin.

- TAck tjejer.

När vi kom in genom dörren så började jag gråta smått. Killarna som satt i soffan och skrattae tystnade när vi kom in. Justin kom fram till mig.

- Vad är det babe? Sa han och kramade mig.

- Jag hittade inte klänningen. Mumlade jag och gick upp till vårat sovrum.

Jag smällde igen dörren och låste. JAg gick fram till den stora spegeln och såg på mig själv. Egentligen var jag rätt så patetisk. Vi gifter oss om sex dagar, jag hittar den säkert! Hoppas jag.

- Cassie? Öppna. Sa Caitlin utifrån.

Jag öppnade och släppte in henne  innan jag stängde och låste.

- Du, ge inte upp. Okej? Vi följer med dig imorgon också. Jag lovar att vi hittar den!

Men nej, vi hittade inte klänningen nästa dag heller. Eller nästa dag, inte nästa heller. Och nu är det bara 2 dagar kvar. Jag var riktig stressad, men dem andra försökte lugna mig.

- Justin! Beställde du rosorna, och allt?! Ropade jag medans jag sprang runt och fixade saker till bröllopet.

- Ja gumman! Lugna dig. Vi hittar en klänning åt dig!

Då knackade det på dörren. Jag gick och öppnade. Där stod en kille med keps och t-shirt. I högra handen höll han en galje med plast omkring vad som nu hängde där i.

- Till Cassie. Läste han från pappret i vänstra handen.

- Det är jag. Sa jag.

JAg tog galjen, ropade på tjejerna. Vi sprang upp till sovrummet och jag drog bort plasten. Där hängde en SKIT FIN bröllopsklänning. En lapp höll ur.

Hej Cassie

Jag kommer imorgon till ditt bröllop. Justin ringde och sa att du inte hittat din klänning än. Och jag hittade din mammas bröllopsklänning på vinden. Jag tänkte att den kan vara till hjälp.

Puss från pappa!

- OMG!!! Skrek vi samtidigt.

Jag tog på mig den och den satt perfekt!!

- Det är jättefin!!!! Utbrast Nicole.

- JAG VET!!! Skrek jag och skrattade.

Idag är det dags. Jag hade på mig mjukisar och ett linne. I ena handen höll jag min väska med smycken, smink och all sånt. Vi tjejer åkte i min bil till strandhuset som jag skulle byta om i eftersom vi ska gifta oss på stranden. Klockan var 3 på dagen och bröllopet börjar halv 6. Några tjejer fixade mitt smink och sedan drog jag på mig klänningen. Dem fixade sedan mitt hår och medans dem gjorde allt det här så fixades Caitlin och Nicole av några andra tjejer. Jag satt och såg på när dem fixades - så fina!!!

- Okej, då är du klar.

- Hur lång tid är det innan bröllopet börjar? Sa jag och reste mig upp.

- En kvart.

Jag satte på mig min slöja och tog sedan den lilla buketten. Jag tog på mig mina klackskor och då kom pappa in.

- Hej pappa! Pep jag och kramade honom försiktigt.

- Hej älskling.

Han såg på mig och fick tårar i ögonen.

- Aww... Pappa...

- Så vacker! Tänk att min prinsessa ska gifta sig!

JAg fnissade och tog tag i hans arm som han höll fram. Tjejerna ställde sig bakom mig och vi gick ut. Den var som ett fint tygtak över alla stolar och längst fram stod Justin och prästen. Killarna satt på stolarna längst fram. När vi kom reste sig alla och allas blickar var på oss. Jag log mot killarna och sedan såg jag på Justin. Han log stort och hade tårar i ögonen. När vi var framme pussade pappa min hand och gav den till Justin. Vi ställde oss framför prästen som stod med sin rygg mot havet.

- Vi hade samlats här idag för att...

Blablabla!! Hahah, hela tiden såg jag Justin i ögonen.

- Tager du, Justin Drew Bieber denna kvinna att älska i nöd och lust tills döden skiljer  er åt?

- Ja. Log Justin.

- Tager du...

Och ja. ni vet resten... Jag sa ja, vi bytte ringar, Justin kysste mig och ja.... Som man brukar säga.

Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar...

--------------------------------

SLUUUTTT!!!!!  Då var Key to my heart slut, men jag ska ju börja på en ny såklart!