Kunde inte skriva en bit från förra kapitlet... Men läs förra om ni inte kommer ihåg hur det slutade...

________________________

Jag och tjejerna gick till hallen och drog på oss skorna.

- BYE GUYS! Ropade vi.

- BYE GUUURLS!! Ropade dem tillbaka.

Vi skrattade lite innan vi tog hissen ner. Min bil stod parkerad på gatan, där jag lämnade den. Jag satte mig bakom ratten, Caitlin bredvid mig och Nicole bak. Vi körde till stadens största affär med bröllopsklänningar.

- Då kör vi. Sa jag och stängde av bilen.

Vi hoppade ur och småjoggade in i affären. Där var fyra fåtöljer, ett bord med tidningar, hyllor med olika saker och en disk. Bakom disken stod en tjej i 20 års åldern med vackert, blont hår och fina gröna ögon.

- Hej. Kan jag hjälpa till? Log hon vänligt.

- Ja, vi ska leta bröllopsklänningar. Log jag.

- Vem ska gifta sig? Sa hon medans vi följde med henne bakom disken, genom en korridor och in i ett litet rum.

- Jag.

- Okej. Ni andra kan sätta er där så letar vi sälänge.

Caitlin och Nicole satte sig i soffan och jag följde med tjejen till ett sorts lager med massor av klänningar.

- Hur vill du ha den? Sa hon medans hon kollade på några.

- Ganska tight upptill och lite fluffigare nertill. Kanske lite diamanter på överdelen också. Log jag.

- Okej. Följ med mig här. Sa hon och vi började gå.

Vi hittade fyra klänningar som jag provade.

Jag gick ut och ställde mig på en liten rund upphöjd scen framför n spegel. Tjejerna viskade lite med varandra medans tjejen fixade lite med klänningen.

- Den liknar inte riktigt min dröm klänning. Sa jag och tjejerna höll med.

Jag gick in till omklädningsrummet och testade klänning nummer två.

- Den var fin... Men kanske lite för stor nertill. sa Nicole och jag snurrade runt lite i klänningen.

- Ja. Du har nog rätt.

Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och testade klänning nummer tre...

- Riktigt fin! Kanske den tycker jag. Sa Caitlin.

Jag nickade och bytte om till sista klänningen.

- Wow... Den var riktigt snygg!! Utbrast Nicole.

- Ja, men inte drömklänningen. Suckade jag.

Uppgivet gick vi tillbaka till min bil och började åka mot lägenheten.

- Ta det lungt Cassie, vi hittar den. Jag lovar! Sa Caitlin.

- TAck tjejer.

När vi kom in genom dörren så började jag gråta smått. Killarna som satt i soffan och skrattae tystnade när vi kom in. Justin kom fram till mig.

- Vad är det babe? Sa han och kramade mig.

- Jag hittade inte klänningen. Mumlade jag och gick upp till vårat sovrum.

Jag smällde igen dörren och låste. JAg gick fram till den stora spegeln och såg på mig själv. Egentligen var jag rätt så patetisk. Vi gifter oss om sex dagar, jag hittar den säkert! Hoppas jag.

- Cassie? Öppna. Sa Caitlin utifrån.

Jag öppnade och släppte in henne  innan jag stängde och låste.

- Du, ge inte upp. Okej? Vi följer med dig imorgon också. Jag lovar att vi hittar den!

Men nej, vi hittade inte klänningen nästa dag heller. Eller nästa dag, inte nästa heller. Och nu är det bara 2 dagar kvar. Jag var riktig stressad, men dem andra försökte lugna mig.

- Justin! Beställde du rosorna, och allt?! Ropade jag medans jag sprang runt och fixade saker till bröllopet.

- Ja gumman! Lugna dig. Vi hittar en klänning åt dig!

Då knackade det på dörren. Jag gick och öppnade. Där stod en kille med keps och t-shirt. I högra handen höll han en galje med plast omkring vad som nu hängde där i.

- Till Cassie. Läste han från pappret i vänstra handen.

- Det är jag. Sa jag.

JAg tog galjen, ropade på tjejerna. Vi sprang upp till sovrummet och jag drog bort plasten. Där hängde en SKIT FIN bröllopsklänning. En lapp höll ur.

Hej Cassie

Jag kommer imorgon till ditt bröllop. Justin ringde och sa att du inte hittat din klänning än. Och jag hittade din mammas bröllopsklänning på vinden. Jag tänkte att den kan vara till hjälp.

Puss från pappa!

- OMG!!! Skrek vi samtidigt.

Jag tog på mig den och den satt perfekt!!

- Det är jättefin!!!! Utbrast Nicole.

- JAG VET!!! Skrek jag och skrattade.

Idag är det dags. Jag hade på mig mjukisar och ett linne. I ena handen höll jag min väska med smycken, smink och all sånt. Vi tjejer åkte i min bil till strandhuset som jag skulle byta om i eftersom vi ska gifta oss på stranden. Klockan var 3 på dagen och bröllopet börjar halv 6. Några tjejer fixade mitt smink och sedan drog jag på mig klänningen. Dem fixade sedan mitt hår och medans dem gjorde allt det här så fixades Caitlin och Nicole av några andra tjejer. Jag satt och såg på när dem fixades - så fina!!!

- Okej, då är du klar.

- Hur lång tid är det innan bröllopet börjar? Sa jag och reste mig upp.

- En kvart.

Jag satte på mig min slöja och tog sedan den lilla buketten. Jag tog på mig mina klackskor och då kom pappa in.

- Hej pappa! Pep jag och kramade honom försiktigt.

- Hej älskling.

Han såg på mig och fick tårar i ögonen.

- Aww... Pappa...

- Så vacker! Tänk att min prinsessa ska gifta sig!

JAg fnissade och tog tag i hans arm som han höll fram. Tjejerna ställde sig bakom mig och vi gick ut. Den var som ett fint tygtak över alla stolar och längst fram stod Justin och prästen. Killarna satt på stolarna längst fram. När vi kom reste sig alla och allas blickar var på oss. Jag log mot killarna och sedan såg jag på Justin. Han log stort och hade tårar i ögonen. När vi var framme pussade pappa min hand och gav den till Justin. Vi ställde oss framför prästen som stod med sin rygg mot havet.

- Vi hade samlats här idag för att...

Blablabla!! Hahah, hela tiden såg jag Justin i ögonen.

- Tager du, Justin Drew Bieber denna kvinna att älska i nöd och lust tills döden skiljer  er åt?

- Ja. Log Justin.

- Tager du...

Och ja. ni vet resten... Jag sa ja, vi bytte ringar, Justin kysste mig och ja.... Som man brukar säga.

Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar...

--------------------------------

SLUUUTTT!!!!!  Då var Key to my heart slut, men jag ska ju börja på en ny såklart!

 

BECCA

12 augusti 2011 18:41

jätte braoooww!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...