Han började rota i skåpet och tog fram nån tablett. Jag tog två stycken och svalde dem med vatten.

Imorgon kväll skulle Saras begravning vara.  Såklart hade vi bjudit Nick, Kevin och Joe. Ja, Joe. Han var ju också en god vän till Sara.

Jag och Natta skulle i alla fall köpa kläder idag. Jag tog på mig ett par tighta, svarta shorts som var lite högre än midje höjd. Under hade jag ett vitt linne och  över linnet hade jag en grå kofta. Jag tog på mig ett par Converse och sedan tog jag min mobil, nycklar, pengar och sa hejdå till Justin. Jag sprang ut till min nya bil. Jag satte mig i bilen och började köra till Natta. Hon kom utspringandes i jeans och ett linne. Hon hoppade in i bilen och jag körde mot "the shopping mall".

- Vad ska du ha för något då? Frågade Natta medans hon letade bland kläder på en butik.

- Vet inte, en svart klänning. Sa jag och höll upp en klänning, tittade på den och hängde tillbaka den.

När vi åkte hem hade jag 4 påsar. En liten med smycken, en mellanstor påse med nya underkläder och två stora med vanliga kläder, bland annat en klänning.

Den kvällen satt jag och Natta uppe och tittade på minst 10 filmer. Det åskade fortfarande och regnet öste ner 24/7.

Klockan 3 på natten låg jag i sängen bredvid Justin men kunde inte somna. Justin sov med sin arm runt mig. Jag vred och vände på mig men jag somnade aldrig. Jag gick sakta upp och ner till köket. Det åskade och regnade. Det var som en storm. Jag gick ut på altanen och satte mig i en solstol. Blixtarna var riktigt stora och lös upp hela himlen. Mullret var som... 20 lastbilar i marken samtidigt. Då ser jag blixten slå ner i min grannes hus. Jag springer dit och fortsätter in i huset. Jag ser att det brinner men ingen är där nere. Jag springer upp. Jag ropar att det brinner men ingen reagerar. Jag springer ner och ser att ytterdörren brinner. Jag tar upp min telefon och ringer Justin. Han svarar efter några signaler.

- Aa... sa han trött.

- Justin! Kom!

- Var är du?

- I grannhuset!

Jag börjar hosta för röken och sätter mig i ett hörn. Justin lägger på och några sekunder senare öppnar någon bakdörren. Justin kommer in och ser på mig. Jag orkar inte röra mig eller säga något.

- Cassie! Är du okej?!

Han tar upp mig i sin famn och bär ut mig. Han sätter mig på en stol och jag får vatten. Det ser ut som om hela gatan står här. Brandkåren rusar in i huset och Justin sätter sig på huk framför mig.

- Vad hände? Mår du bra? Sa han.

- Blixten slog ner och jag sprang in. Det brann. När jag kom ner från övervåningen hade branden blockerat dörren och jag kom inte ut.

- Men... du mår bra?

- Skakis.

Jag fick prata med några personer sedan tog dem mig till sjukhuset för att se att jag mådde bra.

- Du mår bra. Inget allvarligt eller så. Sa han och vi fick åka hem igen.

Jusitn la sig bakom mig i sängen och jag vände mig om. Jag smekte sakta hans kind och pussade den. Sedan lutade jag mitt huvud mot honom.

- Vad tänker du på? Viskade Justin.

- Dig. Mig. Oss. Jag tittade upp på honom.

- Sov istället.

- Godnatt.

Straxt efter det somnade både han och jag.

Nästa morgon gick jag upp vid 11. Jag åt frukost och städade lite. Sedan vaknade Justin.

- God morgon.

- Godmorgon.

Han kysste mig och jag satte mig i soffan och tittade på TV. Det var inget speciellt. Jag gick upp och tog på mig mjukisar och  ett linne. Då ringde min mobil. Dolt nummer. Jag svarade.

- Hallå?

- Är det Cassie? Frågade en mörk röst.

- Ja?

- Möt mig vid stranden. Jag har Vicki. Kommer du inte, får du aldrig se henne igen. Kommer du med  någon annan mister du den personen och Vicki.

- Rör henne inte! Sa jag högt.

- Haha, vi får väl se. Du avgör detta.

Han la på. Jag sprang ner till hallen och drog på mig mina skor.

- Vart ska du?! Sa Justin och kom ut till mig.

- Måste fixa en sak.

Jag sprang ut. Jag sprang fort som fan till stranden och där stod Vicki och en man. Dem gjorde något med nån hink.

Jag sprang fram  till Vicki och mannen stoppade mig.

- Duktig flicka. Sa han och flina.

- Låt henne vara!

- Varför?

- Vad har hon gjort dig!?

- Hon har inte gjort något, men det har du.

- Så varför är hon här?!

- Hon var lockbetet. Annars skulle du aldrig komma.

- Snälla, bara låt henne gå. Gör vad du vill med mig, men hon... Hon är bara liten och oskyldig!

- Om hon går, stannar du med mig.

- Visst.

Han gav mig Vicki och jag kramade henne, sedan sprang jag fort iväg. Mannen kom ikapp, tog Vicki och sprang iväg. Han var snabb. Jag insåg att det inte var någon idé att springa efter. Jag satte mig i sanden och började gråta. Jag grät tills jag hörde någon som kom bakom mig.

- Känner du den här lilla flickan?

------------------------------------------------------

Jag tycker att det här var ganska långt, eller? Kommentera för mera

Vi gick ut till Justins bil och åkte hem till honom. När vi kom dit började Natta och Justin prata om hennes begravning. Vi bestämde oss för att sjösätta henne. Då tar man hennes aska i en urna och släpper den i sjön. Jag klarade inte av att höra mer. Jag gick till hallen, drog på mig mina skor och gick ut. Jag sprang till en äng och satte mig där. Solen gick ner och det började bli kallt. Sedan somnade jag, med tårar på mina kinder...

Jag vaknade av att min mobil ringde. Det var fortfarande mörkt ute. Det var Justin som ringde.

- Ja?

- Vart fan är du?! Sa han oroligt.

- Jag är... på en äng. Sa jag och såg mig omkring.

- Gå till en väg.

- Justin, problemet är att jag inte vet vart jag är.

- Jaha, ehm... oj... vet du vart du gick?

- Förbi McDonalds, till parken, igenom skogen...

- Okej, okej, okej take it easy!

Någon timme senare

När vi kom hem till Justin hade jag bestämt mig för att bo kvar i Atlanta. Både Justin och Natta hade sagt att jag kunde bo med dem. Vi beställde pizza och när jag vart trött sa jag godnatt till dem och gick och la mig. Innan jag bestämt mig vart jag skulle bo så sov jag i Justins rum på en soffa. Jag somnade med mardrömmar och skuggor som följde mig...

Justin

När jag skulle sova - en timme efter att Cassie gick och la sig - gick jag upp på mitt rum där Cassie låg på soffan. Hon var svettig och tårarna rann nerför hennes kinder.

- Cassie, Cassie! Sa jag och skakade om henne försiktigt.

Hon satte sig hastigt upp och andades häftigt. Jag kramade hennes och hon började gråta.

- Vad är det? Sa jag och lyfte upp henne.

Hon la benen om min midja och hon höll hårt i min nacke med armarna.

- Mardröm... Viskade hon.

- Du är alltid säker hos mig.

- Alltså ingen sån dröm. Jag drömde om Sara. Hon stod i det här rummet och såg på mig. Hennes blick var kall och hon sa att det var mitt fel att hon dog, att det var....

- Shh,  du behöver inte säga mer. Avbört jag.

Jag la ner henne i min säng och jag la mig bredvid. Jag höll om henne.

- Det kommmer att bli bra. Viskade jag innan hon somnade.

Cassie

Nästa morgon vaknade jag utan Justin bredvid mig. Han hade väl gått upp. Jag hade otrolig huvudvärk och vädret var, kallt. Det regnade, åskade, blåste och ja, allt såg jag genom mitt fönster. Blixtarna lös upp hela himlen och mullret var... högt, men mörkt. Vinden blåste nästan omkull träden, såg det ut som. Jag gick sakta upp och hade ena handen på mitt huvud. Huvudet dunkade och det kändes som om det skulle sprängas. I köket satt Justin. Han höll på vid spisen och såg ut att fixa frukost.

- Har ni nån huvudvärkstablett? Frågade jag och han hoppade till och tappade en gaffel på golvet, som sedan hamnade på hans fot.

- AJ! Sa han och fnissade sedan.

- Sorry! Sa jag och kramade honom.

- Lugnt. Har du ont i huvudet? Frågade han och pussade mig i pannan.

- Ja, som in i helvetet. Sa jag och han skrattade.

Han började rota i skåpet och tog fram nån tablett. Jag tog två stycken och svalde dem med vatten.

----------------------------------------------------------------------

Nu fick ni erat efterlängtade kapitel!! Haha, tack för alla kommentarer!! <3<3

Jag har ändrat mig!!! Cassie ser ut såhär såhär istället:

Hon har/hade två systrar. Hennes ena är ju Mysta och hon är ju död, men hon har en till som bor hos en annan familj. Hon heter Vicki och ser ut såhär:

Hon är 4 år.

- Hej det är Natta. Savarade hon.

- Hej Natta! Sa jag.

- Hej. Sa hon tråkigt.

- Vad är det?

- Har tråkigt. Sara ligger på sjukhus och du...

- SJUKHUS!? VAD HÄNDE!? Abröt jag henne

Cassie - tänk er att hon har kort, blont hår  

Why - Rascal Flatts - lyssna samtidigt

- Hon har en ny kille, han såg henne på gatan och skulle hämta upp henne, han var tydligen full och krockade i en bil. Hon kom i kläm mellan bilarna och kanske inte klarar sig. Sa hon och snyftade.

- Jag kommer!

Jag började packa min resväska.

- Vart ska du!? sa Martina.

- Till USA. Sara ligger på sjukhus.

- Men när kommer du tillbaka?!

- Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

Jag gick igenom säkerhetskontrollen och vidare till planet. Jag satt och tänkte. På Sara. Sedan somnade jag, med oron i mig...

- Ursäkta, vakna, vi ska landa. Sa en flygvärdinna.

- Tack.

Jag klev av planet nää det landade och fort ut till en taxi.

- Atlantas sjukhus. Sa jag och han nickade.

Jag började gråta smått och betalade chauffören (stav).

- Sara Martins.

- Våning , rum 243. Sa hon i reseptionen.

Jag sprang till hissen som åkte sakta uppåt. Jag sprang ut och där satt Natta. Jag kramade henne hårt och hon berättade allt.

- Cassie? Sa en känd röst.

- Justin, bara gå. Sa jag utan att titta på honom.

Han sa inget. Han kramade mig bara. Jag kramade tillbaka. Jag vet inte vad som hände, jag antar att jag saknade honom.

- Är ni annhöriga för... Sara Martins? Sa en doktor.

- Ja.

- Tyvärr, men hon klarar sig inte. Sa han tyst och jag brast ut i gråt.

Jag grät floder med tårar, jag skrek mig hes och ja...

Vi fick gå in till henne. Den hade lagt ihop hennes händer på hennes mage. I hennes händer låg en röd ros. Hennes ansikte var blekt och hennes läppar var blå/lila. Hon såg så svag ut. Jag satte mig bredvid henne på sängen och tog hennes hand.

- Om du hör mig så vill jag att du ska fortsätta lyssna. Från första dagen jag såg dig visste jag att vi skulle vara bästisar hela livet. Och ja, vi var det. Du ska veta att livet kommer bli tomt utan dig. Du är min andra halva. Vi var de tre musketörerna. Kommer du ihåg det? Vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi gjorde allt tillsammans. Jag kommer sakna dig... Jag kommer alltid att minnas dig. Vila i fred...

Jag började gråta mer och lutade mitt huvud på sängen.

Jag kommer aldrig få se henne igen, jag kommer aldrig på höra hennes röst igen, jag kommer inte få se henne skratta... Fy fan vad jag kommer sakna henne...

- Jag måste be er gå...

Vi gick ut till Justins bil och åkte hem till honom. När vi kom dit började Natta och Justin prata om hennes begravning. Vi bestämde oss för att sjösätta henne. Då tar man hennes aska i en urna och släpper den i sjön. Jag klarade inte av att höra mer. Jag gick till hallen, drog på mig mina skor och gick ut. Jag sprang till en äng och satte mig där. Solen gick ner och det började bli kallt. Sedan somnade jag, med tårar på mina kinder...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Minst 10 kommentarer för nästa!!!! :)

Jag vet inte om jag har sagt det här men jag är i båten till på måndag, så ni får nästa kapitel på måndag eller tisdag.

Statistiken sjunker???? :(   Förlåt såååå mycket för att jag inte skrivit, men jag har ett liv utanför datorn också, jag gillar att skriva och allt och jag älskar er, men jag kan inte sitta och skriva hela dagarna Sorry :(

- Vaddå? Sa jag.

- Killar, omogna. Sa Hanna.

- Åh, kan vi inte ha snygga killar här, som är MOGNA. Som Justin Bieber. Sa Matilda plötsligt, jag hade inte sagt att jag är/har varit ihop med honom.

- Men sluta! Han är ju omogen! Sa Hanna.

- Vad tycker du Cassie? Frågade Madde mig.

- Ehm... Det är en sak jag inte har sagt till er. Sa jag tyst.

- Vaddå? Sa Matilda.

- Jag var ihop med Justin. sa jag och såg ner i golvet.

- haha, va?! Sa Madde.

- Ja, men vi gjorde slut när jag flyttade hit. Han slutade höra av sig.

- Tråkigt. Sa Matilda.

- Jag fattar inte hur DU kunde varit ihop med Justin! Han är ju värsta bögen! Sa Hanna.

- Ja eller hur! Vi går. Sa Madde och hon och Hanna gick.

Öhh, va? Gick dem för att jag var ihop med Justin?

- Ta det lugnt, dem överdriver jämt. Jag tycker det är coolt att du var ihop med Justin.

- Logiskt sätt så har vi inte gjort slut än. Sa jag och satte mig på sängen.

- Menar du det? Men... Ring honom! Sa hon.

- Nej, han skulle ändå aldrig svara.

- Nej, men då gör det ju inget! Eller hur? Sa hon och flina.

Jag tog upp mobilen, tryckte på kontakter och ringde Justin.

Två signaler, tre signaler, fyra signaler, fem signaler och ja, så fortsatte det.

- Han svarade inte.

Då ringde det. Justin ringer... stod det på skärmen. Jag svarade.

- Hej. Sa jag.

- Hej Shawty!

- Justin, hur kan du ens kalla mig det? Du har inte hört av dig sedan jag flyttade! Du lovade att inte lämna mig. Sa jag och började gråta.

- Förlåt! Men jag är på turné och har fullt upp hela dagarna. Och på kvällarna har jag antingen konsert eller så sover jag! Usher och dem andra tycker att jag ska ta det lugnt.

- Men du kan väl i alla fall ringa! Ett litet samtal!

- Snälla gråt inte. Sa han tyst.

- Men Justin, vet du. Det är DU som får mig att gråta!

- Cassie, snälla...

- Nej Justin! Jag blev sårad av Joe och nu blir jag det av dig också! Det är slut nu Justin. Jag orkar inte... Sa jag och la på.

Det sista jag hörde var Justin som sa : Cas...

- Awww... Sa Matilda och kramade mig.

Jag kramade tillbaka. Då tänkte jag på Sara och Natta. Dem hade inte hellet ringt. Jag tog min mobil och ringde.

- Hej det är Natta. Savarade hon.

- Hej Natta! Sa jag.

- Hej. Sa hon tråkigt.

- Vad är det?

- Har tråkigt. Sara ligger på sjukhus och du...

- SJUKHUS!? VAD HÄNDE!? Abröt jag henne.

Kommentera...

Jo, vi har lov torsdag fredag den här veckan och jag ska till våran båt idag till på måndag (Då vi också har lov) så jag kanske inte skriver så mycket!! FÖrlåt! :(