När jag kom fram till mötet så satt alla i mitt Crew där. Jag satte mig bradvid dem och vi började planera för min kommande turné.  Vi skulle åka om någon månad. Dem sa att Cassie fick åka med. Vi kunde till och med få en egen turnébuss.

När klockan var 6 sa jag hejdå till alla och gick ut till min bil. Jag hoppade in och körde hemåt. På vägen stannade jag vid en affär. Där köpte jag en bukett rosor och en chockladask och åkte sedan hem. När jag kom in satt Cassie vid TVn. Hon pratade i telefonen.

- Ja, jag saknar dig med... Ja, jag lovar att vi ses snart... Sa hon och sedan fnissade hon lite.

Mitt hjärta stannade för en sekund. Vem pratade hon med?

- Jaja, jag måste lägga på... ja jag ringer dig. Hejdå! Sa hon och la på.

Hon vände på huvudet och såg på mig medans hon log nervöst.

- Hej Ju...

- Vem var det? Avbröt jag.

- Justin...

Jag släppte rosorna och chockladasken och sprang ut. Jag hoppade in i min bil och började backa ut. Jag såg Cassie springa ut och jag såg på hennes läppar att hon ropade på mig. Jag skakade på huvudet och körde iväg. Jag vet inte vart. Jag bara körde. Jag stannade vid skogen och hoppade ur. Jag sprang in och satte mig i mitten av skogen och började gråta. Varför gjorde hon så? Jag trodde det var mig hon gillade.

Cassie

Jag sprang efter Justin ut till uppfarten.

- JUSTIN! DET ÄR INTE SOM DU TROR! Skrek jag och han skakade på huvudet.

Han körde iväg. Jag sprang efter. Bilen var klart mycket snabbare än mig men jag fortsatte springa.

Du åker ifrån mig. Allt är mitt fel. Nu är allt över. Allt gick så snabbt. Och nu springer jag efter med andan i halsen.

Den dikten skrev jag i 1:an. Jag hade älskat att skriva. Men sedan försvann det ur mitt liv. Vet inte varför.

- JUSTIN!! Jag skriker mig hes och fattar inte varför. Han hör ändå inte. Jag ser bilen försvinna bort och jag stannar. Jag andas snabbt, gråter och svettas. Det kan inte bli värre.

Jag fortsätter springa och ser bilen stå parkerad utanför skogen på vägkanten. Jag går sakta in i skogen och hör fåglarnas kvitter.

 - JUSTIN! Ropar jag så det ekar mellan träden.

Min röst börjar bli hes och jag är fortfarande anfådd. Jag hör någon som snyftar tyst. Det låter längre in i skogen. Jag går sakta fram och ser Justin sitta på en sten med ansiktet i händerna. Jag börjar gråta tyst och stannar framför honom.

- Justin, det är inte som du tror... Viskade jag och torkade en tår med min tröja.

- Gå.

- Justin snälla...

- Cassie bara gå! Jag behöver vara själv. Sa han och jag suckade.

Jag gick en bit bort och satte mig ner i gräset. Jag la ansiktet i händerna och började gråta. Jag tog en blomma som växte bredvid mig och reste mig upp. Jag gick sakta fram till Justin och la blomman bredvid honom på stenen.

- Det är dig jag älskar. Ingen annan. Du är den rätta. Jag älskar dig förevigt Justin, även om inte du gör det. Sa jag och gick.

Jag gick ur skogen och vidare till Natta.

Justin

- Det är dig jag älskar. Ingen annan. Du är den rätta. Jag älskar dig förevigt Justin, även om inte du gör det.  Hörde jag henne säga och sedan gick hon.

Jag tittade sakta upp och såg henne gå ur skogen. Jag kollade bredvid mig. Där låg en blomma. Den var jättefin! Inte en vanlig, en ganska... ovanlig blomma. Jag tog den och gick till en liten damm längre bort. Jag satte mig på knä och såg på min spegelbild. Mina ögon var röda och mitt hår stod åt alla håll. Jag gick ut ur skogen och hoppade in i bilen. Jag körde hem och på vägen såg jag Cassie stå utanför Nattas dörr och krama Natta. Jag fäller en tår och kör vidare. Jag stannar på min uppfart och går in. Rosorna och chockladasken liggen kvar. Sakta går jag till soffan. Jag sätter på TVn och väntar på att Cassie ska komma hem.

Klockan 3 på natten ligger jag i sängen och väntar på Cassie.

En halvtimma senare öppnas dörren tyst och man hör någon gå in. Man hör steg i trappan och sedan öppnas dörren tyst. Jag ligger med ryggen mot dörren men jag vet att det är Cassie.

- Jag sover på soffan inatt. Mumlade hon och tog sitt täcke och kudde och la det på soffan.

Jag såg på henne och såg att hon tog sitt korta nattlinne med spets. Hon gick in på badrummet och kom ut med det på sig. Hon la sig på soffan och sedan hörde jag en tyst suck.

Efter en stunds tystnad frågar jag frågan jag vill ha svar på.

- Vem pratade du med i telefonen?

-----------------------------------------------------

Vem var det hon pratade med? Kommentera

P.S Dikten som står där kom jag på. Jag gjorde den - som det stod - i 1:an. Fast jag gillar fortfarande att skriva xD

 

Sofia

19 juni 2011 12:54

Mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Plezz

http://sofiasorlin.bloggplatsen.se

 

Natta

21 juni 2011 06:39

skriv mera! :)

 

emma

21 juni 2011 13:43

mer snälla

 

Elin

21 juni 2011 20:54

Hej, har läst lite i din blogg och oboyy vad grym du e!<3 Jag hoppas det e okej om jag länkar dig i min blogg! kram!

http://elinsmedenmalm.bloggplatsen.se

 

Emma (inte samma som andra)

21 juni 2011 21:02

Jag väntat rätt länge nu... kan du skriva mer hade du tänkt dej?????????????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...