Mysta har slangar överallt och masiken bredvid henne sjunker mer och mer. Hon är blek och sticker ut från hennes långa, svarta hår. Hennes ögon är stängda och hon har inte rört sig ett dugg sedan jag var här sist.

- Cassie, är det du? Frågar en välbekant röst.

Jag vänder mig om och där  står Justin.

- Ja, det är jag. Svarar jag tyst.

- Vad gör du här då? Frågar han.

- Hälsar på min syster. Säger jag och ser på Mysta.

- Är det din syster? Frågar han förvånat.

- Ja.

- Det syns inte så mycket.

- Nej, jag vet. Suckar jag.

Vi snackar en stund och sedan ska han gå. Jag blir själv igen och tar Mystas hand.

- Om du hör mig, bara lyssna. Mamma och pappa har bråkat igen och nu ska tydligen mamma flytta ut. Jag måste med, men jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Jag vill verligen att du ska vakna. Jag vill se ditt léende när du ser mamma och pappa tillsammans utan att de bråkar, jag vill se dig i din fina sommarklänning, jag vill se dig lycklig... inte såhär. Snälla kämpa för livet, du ska veta att jag alltid kommer vänta. Snälla, vakna. Det sista viskar jag medans jag fäller en tår som sedan landar på Mystas hand.

Då får jag världens bästa idé. Jag pussar Mysta på kinden och rusar ut på gatorna. Jag springer in på en tatueringsstudio och ber om en fin tatuering (haha). Dem skissar den snabbt och sedan sätter jag mig på en liten brits och tjejen börjar tatuera.

Jag ser mig i spegeln och ler över resultatet. En kolibri med en banderoll (stav) som det står Mysta 2006-15-04 i. Tatueringen sitter på magen på höger sidda vid midjan.

- Tack! Säger jag och betalar.

Sedan går jag sakta hem. När jag kommer dit kåller mamma på att packa saker i hennes bil. Jag suckar och går direkt till mitt rum. Där är det typ tommt. Jag tar upp mobilen och ringer Sara.

- Hej gumman! Svarar hon.

- Hej! Kan jag sova hos dig några nätter? Mamma och pappa bråkar. Den här gången är det allvar. Mamma och jag ska flytta ut. Säger jag snabbt.

- Stackars dig! Men såklart kan du sova här! Det finns alltid plats för dig vet du!

Jag packade kläder för en längre period och går sedan ner med min tunga väska.

- Var ska du då? Frågar mamma.

- Sova hos Sara. Säger jag och SMSar henne att jag är påväg.

- Men...

- Hejdå! Avbryter jag och springer iväg.

- HEJ CASSIE! Säger Sara och jag skrattar lite sorgset.

- Hej Sara! Säger jag och kramar henne.

Vi pratar påväg till hennes rum.

- Titta! säger jag, släpper väskan och drar upp min tröja lite.

- AAAAAAAAAAAAAH!!! OMGAAAASH!! SNYGGT!!!!! Säger hon och börjar skrika.

Jag bara skrattar åt henne.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för kort!!!! Men statistiken sjunker?? Älskar er och tack till alla som stannar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...