Hon satt mig i bilen och satte sig framför mig. Nick och Kevin satte sig fram och Sara satte sig bakom mig. När jag ser Joe komma ut ur flygplatsen lägger jag märke till vem som ligger på marken bakom honom. Jag springer ur bilen.

- Hur fan kan du?! Skriker jag och slår till Joe i ansiktet.

Sedan rusar jag till justin som ligger på marken. Han blöder näsblod.

- Justin, Justin hör du mig?! Säger jag och skakar försiktigt om honom.

Han ser upp på mig och ler lite smått.

- Jag mår bra. Viskar han och smeker min kind.

Jag reser mig upp och ser på Joe. Han ser ut i luften och  han visar ingenting.

- Är det slut nu? Viskar han.

- Vafan tror du?! Väser jag och hjälper Justin upp.

- Nej, Cassie snälla! Säger Joe och trycker upp mig mot våran bil.

- Släpp mig! Väser jag och försöker ta mig loss.

- Snälla Cassie!

- Nej! Skriker jag.

Justin kommer och tar bort Joe ifrån mig och går sedan mot en stor bil. Han öppnar dörren åt mig och jag hoppar in. Han hoppar in efter mig och stänger dörren.

När vi är hemma hos mig tackar jag för skjutsen (stav) och går mot mitt hus.

- Jag är hemma! Ropar jag men får inget svar.

Juste, dem jobbar.

Jag packar upp min väska och sedan startar jag min dator. Jag loggar in på FB och skriver lite nytt, sedan går jag in på Twitter.

När jag senare går på stan ser jag några killar jag känner igen.

- Hej Liam! Ropar jag och dem vänder sig om.

- Hej Cassie! Ropar han.

På kvällen går jag hem och äter middag. Jag har en syster som är 4 år, Mysta. Men hon ligger på sjukhus. Hon har bröstcancer. Hon är väldigt svårt sjuk och kan dö vilken sekund som helst.

Imorgon ska jag åka till henne. Det har jag bestämt mig för.

Jag drar av mig mina kläder och sätter på mig mitt korta nattlinne med spets. Sedan lägger jag mig i sängen och somnar snabbt.

På morgonen vaknar jag av skrikande röster.

- Du ska fan inte tro att du kan bestämma! Skrek mamma.

- Ta det lugnt. Du väcker Cassie. Sa pappa lugnt.

- Jag ska fan inte ta det lugnt! Du kan inte komma och tro att du kan göra vad du vill!

- Jag är fan en del av familijen!! Och det här är mitt hus! Jag kan köra ut dig när jag vill!! Fattar du?! Skrek pappa.

- Jag är klar här. Sa mamma och jag hörde steg i trappan, sedan öppnades min dörr.

- Gumman, vakna. Vi måste upp. Viskade hon och jag satte mig upp.

- Varför måste ni bråka? Ni har ett 4 årigt döende barn och ni bråkar? Förstår ni hur jobbigt det är för mig? Frågar jag och torkar en tår.

Jag reser mig upp och byter om snabbt. Sedan går jag ner och drar på mig mina Converse.

- Förlåt gumman. Säger pappa och jag ser på honom.

Jag skakar på huvudet och går ut. Jag springer till sjukhuset som ligger nära mitt hus och går upp till Mystas rum. När jag går in känns det som en kniv i hjärtat.

Mysta har slangar överallt och masiken bredvid henne sjunker mer och mer. Hon är blek och sticker ut från hennes långa, svarta hår. Hennes ögon är stängda och hon har inte rört sig ett dugg sedan jag var här sist.

- Cassie, är det du? Frågar en välbekant röst.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vem är det som kommer? Haha, kommentera! Och jag måste säga förlåt för dålig uppdatering... :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...