Jag kunde verkligen inte sluta gråta. Det gick inte. Väl hemma satt Jonah också och grät.

-     Jonah, vad är det? Sa jag och kramade honom medans jag också grät.

-     Mamma. Grät han.

-     Vad är det med mamma? Sa jag oroligt.

-     Hon är död! Sa han och grät mer än vad han nånsin gjort.

Allt vi gjort ihop är borta. Allt vi planerat är borta. Allt är borta. Det är bara jag här. Själv, mitt ute i ingenstans. Jag gråter.

Då ser jag mamma. Hon har en vit klänning på sig. Hon är barfota och hennes hår är lockigt.

-     Ta hand om Jonah. Följ ditt hjärta. Sa hon.

-     Du får inte försvinna. Sa jag och snyftade.

-     Det gör jag inte heller. Jag finns alltid här inne. Sa hon och la sin hand på mitt hjärta, sedan försvann hon.

-     Mamma! Kom tillbaka! Ropade jag, men hon kom inte.

Jag satte mig ner på marken.

-     Mamma. Viskade jag och grät floder...

Jag vaknade upp i soffan i vardagsrummet. Framför mig satt Chaz och bakom stod Ryan. Jag såg argt på honom och såg sedan på Rihanna som tröstade Jonah.

-     Julia! Utropade Chaz och kramade mig.

Han berättade att jag svimmat och att jag varit borta i två timmar. Jag satte mig upp och gick till Jonah. Jag satte mig på knä och kramade honom. Min tröja blev blöt på ryggen av hans tårar, men jag brydde mig inte.

Dem senaste dagarna hade jag och Jonah gråtit. Jag har gjort mat till Jonah men inte ätit själv. Rihanna hade varit här ibland också, senast berättade hon att mitt album var slutsålt överallt. Kanske nån skiva här och där men för det mesta så var det slutsålt. Jag vart såklart jätteglad men det hjälpte inte mycket mot min sorg. Jag grät 35% för Justin och 65% för mamma.

Det värsta var att tårarna aldrig tog slut. Justin hade inte hört av sin nån gång men antingen hade han inte tid eller så ville han inte ringa.

Men 3 veckor senare hände det. Det knackade på dörren och jag gick för att öppna.

Där stod Justin. Han såg på mig med sorgsna ögon och kramade mig hårt. Jag höll om hans hals och han bar upp mig i hans famn.

-     Vad gör du här? Snyftade jag fram.

-     Jag ska flytta in här. Visste inte du det? Sa han och jag blev genast gladare.

-     Nej det visste jag inte. Sa jag och log lite för första gången på flera veckor.

Han såg på min kropp.

-     Du har blivit smal. Säg inte att du inte har ätit. Sa han oroligt.

-     Det vore en lögn. Sa jag tyst.

Han reste sig upp och gick till köket. Några minuter senare kom han med mackor och mjölk till mig. Han ställde det på bordet framför soffan och såg på mig.

-     Se så, ät lite nu. Sa han och log.

Det var nu den 13 augusti och Jonah fyllde i morgon. Jag och Justin hade fixat en liten fest hos oss med alla hans kompisar. Jag hade köpt tre datorspel, ett eget XBox, en mobil, flera spel till Xbox och mycket mycket mer till Jonah. Justin hade även en liten present. Det var en ny dator. Inte bärbar utan en sån där annan. Vi skulle först ha paketöppning och på kvällen skulle vi ha festen. Jag var däremot orolig för hur han ska ta mammas död på födelsedagen, jag menar, hon dog några veckor innan hans fördelsedag.

Klockan var 7 och vi satt och åt middag.

-     Längtar du tills imorgon? Sa Justin.

-     Ja! Utropade Jonah och vi fnissade.

Jag bäddade om Jonah i sin säng och ställde mig i dörröppningen och såg på honom. Jag suckade tyst och kände att Justin ställde sig bredvid mig.

-     Hon får aldrig se honom växa upp. Sa han tyst.

-     Nej. Sa jag och fällde en tår.

Jag gick in till mitt rum och Justin kom efter. Justin och jag var ihop igen så vi sov i samma säng (misstolka inte). JAg tog mitt sovlinne och gick in till badrummet. Jag drog av mina kläder och drog på mig linnet. Sedan borstade jag tänderna, gick på toa ( xP ), tvättade ansiktet och gick ut igen. Då for Justin in och lite senare, när jag låg i sängen, kom han in och la sig bredvid mig. Jag kröp in i hans famn och han höll om  mig.

Det var nu den 15 augusti, igår hade vi som sagt festen och han blev jätteglad! Men nåt som var värre var att det var mammas begravning imorgon. Jag skulle handla en klänning till mig och en kostym till Jonah. Vi skulle gå till en som gjorde dem så vi fick rätt mått och så.

Vi gick in i affären och jag såg till att det blev rätt tyg och så till Jonah. Jag hittade min klänning direkt. Den var svart med trekvarts ärmar i spets. Jag köpte den och dem sa att Jonahs outfit skulle vara klar imorgon. Vi åkte hem och där väntade Justin på oss med maten klar.

Nästa dag åkte jag direkt och hämtade Jonahs outfit. Kvinnan där sa att hon bekladade döden och jag sa tack. Jag åkte sedan hem och gjorde mig i ordning medans Justin hjälpte Jonah med hans outfit. Justin var så gullig med Jonah. Hjälpsam och så.

(LYSSNA SAMTIDIGT. Ganska sorgligt, bara säger det )

Vi var påväg till kyrkan. Utanför stod alla vi bjudit in. Alla med svarta kläder. Det var bland annat Chaz, Ryan (Jag var tvungen att bjuda honom), Justin - of course - , mammas syster och hennes barn, mormor, morfar och alla dem. Jag gick ut med armen om Jonahs axlar och med andra handen höll jag i Justins hand.

Vi pratade lite innan vi gick in. Mammas kista kom in och jag tror alla grät. Alla gick fram och la en ros. Jag gick sist. Jag stannade vid kistan, fällde en tår och kände Justins hand i min.

-     Jag älskar dig. Tack för tiden och allt du gjort. Jag kommer aldrig glömma dig. VIskade jag och la dit rosen. Jag kramade Justin och grät i hans famn, sedan satte vi oss.

Efter gick alla ut på kyrkogården. Jag höll Justins och Jonahs hand hela tiden. Mammas kista kom och dem begravde henne. Vi hade beställt sten och allt. När alla åkt hem stannade jag vid graven med Jonah och Justin. Sedan åkte dem hem och jag blev själv.

-     Mamma, jag vet inte vad jag ska göra när du inte är här. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sa jag tyst. 

-     Leta upp pappa, han kan hjälpa dig. Hörde jag en viskande röst. 

Jag log lite och gick mot bilen där Jonah och Justin väntade. Medans Justin körde satt jag och kollade ut genom fönstret. 

Nät alla gått och lagt sig gick jag upp. Jag drog på mig en myströja och ett par shorts och gick ut. Jag gick till en liten strand, eller inte strand, men en liten liten liten sådan. Jag satte mig och kollade på solnedgången. Vattnet glänste.

Som en dröm....

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om det blev lite kort och förlåt om jag hoppar, men jag kom knappt på något. Hoppas det gick bra ;)   Grät nån när dem läste? Haha, när jag läste igenom gjorde jag det :')

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...