-     Du förstår inte. Jag har inte gjort någonting ända sedan vi sågs här. Jag har bara legat på mitt rum. Nu har dem tvingat mig att gå ut och då ser jag dig. Snälla. Jag älskar dig. Sa han.

Innan jag hann tänka kysste han mig.

Jag drog mig inte undan. Jag är faktiskt saknat honom. Han avbröt kyssen sakta och kollade på mig.

-     Jag har saknat dig. Viskade jag och drog handen genom hans hår.

-     Så, vi försöker? Sa han.

-     Ja. Sa jag och log.

-     Jag måste tillbaka till Atlanta, men jag kommer så fort jag kan. Sa han och såg ledsen ut.

-     Okej. Sa jag och vi åkte till flyggplatsen.

Där väntade Kenny (Justins livvakt), Scooter och Usher. Jag hälsade och sedan åkte dem.

Jag tog min bil hem till mig igen och satte mig vid datorn. Jag ringde Ryan och Chaz.

-     Heeeeey Julle! Sa Ryan.

-     Öh, svarar du i Chaz telefon? Sa jag och skrattade.

-     Ja, Chaz har annat för sig. Sa han och jag hörde Chaz ropa på honom.

-     KOMMER KLANT! Ropade Ryan tillbaka.

-     Vad var det? Sa han till mig.

-     Jag undrar om ni ville göra något. Sa jag.

-     Visst! Vi kommer. Sa han och la på.

10 minuter senare knackade det på dörren. Jag sprang ner och öppnade och där stod dem. Haha.

Vi bestämde oss för att dem skulle sova här. Men Ryan verkade lite konstig. Han såg på mig med kärlek i blicken.

På kvällen låg jag i min säng och Ryan och CHaz på madrasser. Chaz somnade fort men inte jag och Ryan. Vi busade lite med Chaz. Vi ritade i hans ansikte med bläckpenna. Vi försökte vara så tysta som möjligt.

Vi bestämde oss för att sova. Vi sa godnatt, la oss till rätta och somnade.

-     Vafan ska det här betyda?! Vaknade jag av att någon skrek.

Jag öppnade sakta ögonen och såg JUSTIN i dörröppningen och Ryan bredvid mig i sängen!? Justin gick fram till Ryan och drog honom på golvet.

-     Du ska fan inte röra min flickvän! Skrek han och slog Ryan i ansiktet.

-     Justin, sluta. Sa jag tyst och han såg på mig.

-     Han ska fan inte få ligga i samma säng som min flickvän! Skrek han och slog Ryan i magen.

-     Justin! Nu räcker det! Skrek jag och drog bort honom från Ryan, och Chaz som hade vaknat drog bort Ryan.

-     Justin, lugna ner dig. Sa jag och såg honom i ögonen.

Men han kollade bara bort, sedan sprang han ut ur rummet, nerför trappan och sedan hörde man dörren smällas igen.

Jag drog på mig jeans, en T-shirt och sedan sprang jag ut, utan strumpor och skor.

-     Justin! Ropade jag.

Jag sprang till flyggplatsen och såg honom vid Scooter och Usher precis vid gaten.

-     Justin! Ropade jag och sprang det fortaste jag kunde.

När jag var framme hoppade jag i hans famn.

-     Snälla. Viskade jag och grät i hans famn.

-     Gråt inte. Sa han och smekte mitt hår.

-     Men du kommer ju lämna mig. Sa jag och grät mer.

-     Kom. Sa han och drog med mig till en bänk.

-     Justin, jag visste inte att Ryan var där innan jag vaknade. Jag lovar. Sa jag. - Du måste tro mig. Fortsatte jag och snyftade.

-     Justin! Planet går! Ropade Usher.

-     Justin, snälla. Viskade jag och han reste sig upp, pussade mig i pannan, viskade "i love you" i mitt öra, gick till dem andra och försvann genom gaten. Jag började gråta mer än nånsin och satte mig på golvet.

-     Gumman, hur är det? Sa Rihanna och hjälpte mig upp.

-     Justin. Grät jag.

-     Kom, jag skjutsar (?) dig hem. Sa hon och hjälpte mig till hennes bil.

Jag kunde verkligen inte sluta gråta. Det gick inte. Väl hemma satt Jonah också och grät.

-     Jonah, vad är det? Sa jag och kramade honom medans jag också grät.

-     Mamma. Grät han.

-     Vad är det med mamma? Sa jag oroligt.

-     Hon är död! Sa han och grät mer än vad han nånsin gjort.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

:o SAY WHAT!! Stackars Julia!!! :(

Kommentera mera nu!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...