Jag fick en mikrofon som satt vid örat och ut över munnen. Jag sprang under scenen och satte mej på den lilla "hissen". Musiken började och jag åkte upp.

- Whooooooo! Here we go! Skrek jag.

Alla skrek och jag började sjunga. Det var härligt.

Jag stod nu och sjöng en av mina bästa låtar... When i look at you. Jag tänkte på Justin. Jag saknade honom... Jag kände tårarna bakom mina ögon. Jag satte mej på scenkanten och fortsatte sjunga. Nu började jag gråta. Jag slutade sjunga men musiken var fortfarande på. Alla fans skrek och en del längst fram frågade om jag var okej. Jag gick in bakom scenen och Ryan, Chaz, Jason, Zack och alla andra kom fram till mej.

- Hur är det? sa Ryan och kramade mej.

- Bra. sa jag och snyftade.

Då hörde jag hur alla fans vart galna. Jag fixade mitt smink lite snabbt och gick ut. Jag fortsatte sjunga och allt gick bra.

- Abbey!!! SE UPP! Skrek Elias och sprang ut framför mej. Då hördes en smäll och Elias låg på scenen och blödde i magen. Jag skrek. Alla fans rusade ut. Ryan, Chaz och dem andra kom ut på scenen och drog med mej backstage. Jag skrek och skakade. Jag satte mej på huk på golvet med ansiktet i händerna.

- Abbey! Ropade en röst. Jag kände igen den. Det var Justin!

Han kramade mej men jag kramade inte tillbaka. Jag reste mej upp och sprang iväg. Bort. Bort från allt. Jag sprang in till bussen och låste in mej på mitt rum. Jag slängde mej på sängen och skrek. Jag skakade, skrek och grät på samma gång.

- Abbey? Abbey, snälla? sa Justin utifrån.

- Nej!!! skrek jag.

Han knackade på dörren.

- Abbey? sa Tina.

- Gåå!!!! Jag vill inte prata med er nu!!!!

- Snälla? Du måste komma ut nångång. sa Tina.

- NEEEJ!! Skrek jag.

Dem tystnade. Jag låg på sängen i flera timmar.

- Abbey, ska du med och äta? Sa Chaz utifrån.

- Nej. sa jag.

- SKa vi köpa med nåt?

- nej tack. sa jag.

Jag hörde att han gick iväg. Jag gick upp och satte på mej mjukisar och en t-shirt. Jag satte upp håret i en toffs och tog bort mitt smink. Jag la mej i sängen med datorn.

"Pray For Elias#" Tweet.

Jag loggade ut från twitter och öppnade sakta dörren. Ingen var där. Jag tog en vattenflaska och gick och satte mej i soffan. Jag låg bara där och kollade upp i taket. Jag hör hur några skratt kommer närmre. Jag smyger in på rummet och låser igen. Undrar hur länge det här kommer hålla på.

Jag låg bara på rummet i flera dar. Jag åt inget. Jag drack bara lite vatten. Chaz och dem andra började bli oroliga. Sen fick Justin nog.

- Abbey, kom ut nu! Du kan inte ligga där föralltid! sa han ganska högt.

- Jag kommer... senare! ropade jag tillbaka.

- Nej, nu! ropade han igen och högre.

Jag öppnade munnen för att ropa tillbaka men stängde den snabbt. Jag tänkte att det inte var nån idé att säga emot. Jag sickade och klev upp. Jag gick till dörren och låste upp och öppnade. Där stod allihopa. Justin, Chaz, Ryan, Jason, Zack, Eddie, Jake och Edwin. Dem tittade på mej med en konstig blick. Sedan tappade alla hakan samtidigt.

- Vad?! sa jag irriterat.

- VAFAN!!! Skrek alla samtidigt...

---------------------------

OPS! Vad har hänt?? Vad är det dem skriker åt!?

KOMENTERA

 

Astrid

18 mars 2011 14:44

när kommer nästa, snälla nuuuu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...