Allt gick sakta utan henne. Hon är mitt hjärta. Hon är mitt allt. Min lilla Abbey.

(Tänk er att det står Abbey)

Det hade nu gått tre veckor och Abbey låg fortfarande i koma. Jag, mamma, Elias och Kenny satt utanför hennes rum när en doktor kom ut.

- Hon har vaknat. Ni får gå  in om ni vill. sa han och log.

- Tack så hemskt mycket! sa mamma och kramade doktorn.

Jag rusade in i hennes rum. Där låg hon.

Abbeys

Jag vaknade och låg i ett vitt rum. Det var svårt att öppna ögonen för det var så ljust. När jag äntligen kunde se normalt såg jag en man i rummet.

- Du har vaknat! Jag ska bara hämta lite saker så kommer jag snart. sa han och gick ut.

Precis när han gått ut kommer Justin inspringandes.

- Abbey! DU lever! sa han och kramade mej.

- Aoo.... sa jag.

- Oj, förlåt! Guuuud ABbey! Du vet inte hur orolig jag har varit! sa han och fällde en tår.

- Justin, gråt inte, då kommer jag också göra det. sa jag tyst och torkade hans tår.

Han skrattade lite sen kom Elias och Pattie in. Vi pratade lite om vad som skulle hända nu och då kom en doktor in. Dem andra fick gå ut så han kunde göra lite prover. Han tog blodprov och lite så. Han tittade på mitt sår på ryggen. Han hämtade dem andra så dem skulle se. Justin och Pattie kom in.

- Herregud! sa justin och jag kände deras blickar i min rygg.

Jag satt ju md ryggen mot dem i sängen så jag såg dem inte.

- När hon ska duscha måste hon ta det försiktigt och hon måste ta det lugnt i några dar. sa doktorn och Pattie lyssnade noga.

Jag la mej på sängen igen och pratade lite med Pattie. Hon sa att jag inte kunde sjunga på ett tag så turnén fick vänta. Justin kom tillbaka efter att  ha köpt en kycklingsallad till mej.

- Tack älskling! sa jag och pussade honom på kinden.

- Så lite så. sa han och log.

VI pratade lite medans jag åt och sedan fick jag lämna sjukhuset.

Vi gick ut till bussen och jag la mej direkt på sängen. Justin kom snart efter. VI låg och snackade om allt möjligt. Det var mysigt.

- Förlåt... sa han efter en stunds tystnad. Jag tittade upp på honom.

- För vad?

- Om jag hade trott dej hade det aldrig hänt.

- Men Justin skärp dej nu! sa jag och kollade bestämt på honom.

- jag vill bara vara säker på att du inte är sur på mej. viskade han. Jag skakade på huvudet.

- Aldrig. sa jag.

Nästa morgon vaknade jag av att motorn startade på bussen. Jag skulle krama Justin när jag märkte att han inte var där. Jag gick upp och tog på mej mina morgon tofflor och min morgonrock. Jag satte upp håret i en slarvig toffs och gick med trötta steg ut till soffan. Och som jag trott ligger Justin där med en godispåse i näven och kollar på TVn.

- Godmorgon Godisrotta. sa jag och hjäspade.

- Godmorgon. sa han utan att titta på mej. Han hade blicken i TVn. Jag gick och ställde mej framfö den.

- Ey!! Flytta dej din kossa! Jag tittar på TVn. sa han och lossades vara sur, vilket inte funkade utan han började skratta och samma sak med mej.

Jag la mej framför honom i soffan och han höll om mej försiktigt för att han inte ville göra illa min rygg. Där låg vi, helt tysta, med blicken på TVn. Då ringde min mobil. Det var RYan!!

- Hej RYan!! sa jag glatt.

- Abbey! GUUUD hur mår du?! näsan skrek han oroligt.

- Jag tror jag överlever, men jag blir nog döv. sa jag och skrattade lite.

- Haha, förlåt. sa han och skrattade lite han med.

- Hur är det dät hemma då? sa jag.

- Bara bra.

- HEJ ABBEY! skrek Zack i bakgrunden.

- Är Zack hos dej? sa jag.

- Ja! Alla är här. sa han och man hörde att han log.

- Sätt på högtalare din idiot. sa Zack och man hörde ett klickande ljud.

- Hej Abbey! sa alla killar utan Ryan i kör.

- Haha, hello guys!

- Hur är det? sa Jason.

- Bara bra.

VI pratade och jag satte på högtalare så Justin var med. VI hade riktigt kul.

- Abbey, ska vi rengöra såret? sa Pattie.

- Ja, jag kommer. sa jag och Justin fortsatte prata med grabbarna.

Jag satte mej på sängen och Pattie bakom. Jag drog av morgonrocken så jag bara hade mitt maglinne och shorts. Hon tog ett papper med rengöringsmedel. Hon började dra det på såret och det sved lite.

- Så, hur går det med Justin? sa hon.

- Det går väl bra antar jag. sa jag och log även om hon inte såg det.

VI pratade medans hon regörde såret. Det var kul. Hon var som min extra mamma. Typ. Det var skönt att ha nån att lita på och prata med. Eftersom mamma var död och pappa satt i fängelse... Justde! Jag hade inte hört nåt från pappa. Aja...

Jag gick ut till Justin igen och såg att han fortfarande pratade med the guys. Jag la mej bredvid honom igen.

---------------------------------

Förlåt för att jag inte uppdaterat.

Uruselt kapitel men jag kände mej tvungen att skriva. Nästa kommer kanske imorrn. Men som alla vet är det skola och kanske blir dåligare update!

SORRY! :'(    BIEBERLOVE

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...