En tår rann nerför min kind. Jag kände hur hon klämde min hand. Jag tittade upp och hon tittade mej i ögonen. Hon lever!

- Jag... orkar.... inte... mer. stammade hon fram tyst.

- Jo snälla, kämpa! Jag klarar mej inte utan dej! sa jag och kände tårarna på mina kinder.

- Förlåt. sa hon och slöt ögonen.

- Nej Amanda! Du klarar det. Om du bara tror.

Amandas

- Nej Amanda! Du klarar det. Om du bara tror. sa Abbey.

Om du bara tror ekade i mitt huvud.

Framför mej såg jag ett ljus. Jag gick närmre det.

- Amanda! Du klarar det! hörde jag Abbey säga.

Jag stannade framför ljuset och...

Abbeys

Amanda såg besvärad ut. Då öppnade hon ögonen. Jag ler och hon ler svagt tillbaka.

- Du klarar det. viskade jag och tryckte på den röda knappen och doktorer kom in.

Dem började med tester och så. Då hör jag hur dörren öppnas.

- Abbey! Vad är det? sa Justin och kramade mej hårt.

- Vaddå? sa jag förvånat.

- Varför gick du bara? jag var rädd att jag hade gjort något.

- Jag gick bara och pratade med en tjej om den där känslan och nu är det löst. Och Amanda lever igen.

- Du ser! Allt ordnar sej. sa han och log.

Vi åkte hem till Justins pappa, eller ja, hos mej då.Eftersom jag bor där. När vi såg huset såg jag också en bil jag kände igen på uppfarten. Det var pappas. Fan då! Jag sprang ur bilen och gick in. Pappa stod och riktade en pistol på Jeremy. Jag stelnade.

- Pappa! sa jag och han vände sej om.

- Där är du! Det här kommer du få betala för. sa han och tog ett grapp om min arm.

- Jag ska ingenstans! sa jag och drog bort armen. Han riktade pistolen mot mej.

- Följ med mej nu. sa han och tog ett hårdare tag om min arm.

- Men pappa! Nej! Jag stannar.

- Nu följer du fan  med! sa han och sköt mej i armen. Jag skrek.

- vafan gör du!? skrek Justin och satte sej bredvid mej på golvet.

- Pappa ringer polisen. viskade han i mitt öra.

- Gå bort från min dotter nu! skrek pappa och drog upp mej. Min arm värkte som fan.

- Pappa släpp mej!

- Släpp henne nu! skrek Jeremy direkt efter.

- Nu ska ni fan inte vara uppkäftiga.

Jag känner hur jag blir yr.

- Justin! säger jag och han kommer fram till mej.

Jag ramlade ihop på golvet och allt blev svart.

I DRÖMMEN

Jag ser ett vitt ljus och en annan väg med massa trän. Jag går dit och ser solen skina. Jag ser sjukhuset  lite längre bort. Jag går dit och ser Ryan och dem andra. Dem går in och frågar efter Abbey i receptionen. Dem går upp till ett rum och jag följer efter. I sängen ligger jag? Jag går till Justin och håller om honom.

- Justin, jag lever.

Då känner jag ett hugg. Jag skriker.

Justins

Jag tar Abbeys hand. Ryan och dem andra kommer hit. Jag känner en varm kram men ändå var det ingen där. Sen hör jag ett skrik i mitt huvuvd. Jag ser mej omkring.

- Justin, vad är det? sa Ryan.

- Jag hörde ett skrik.

- Du inbillar dej säkert. sa Eddie.

Jag nickade och sen hör jag skriket igen. Jag känner hur Abbey kramar min hand hårt. Hon stönar till.

- Abbey, håll dej vaken. Var stark. sa jag och kände en tår på min kind.

Doktorer kom in och tog prover och så. Hennes pappa  satt i fängelse och jag bestämde mej för att Abbey, pappa, Jazmyn, Jaxon och pappas nya fru Maria skulle få flytta med till Atlanta. Abbey fick åka hem idag så jag bestämde mej för att vi skulle börja packa ihop allt.

1 månad senare/Abbeys

Vi hade bott i Atlanta i ungefär en

månad och jag trivdes. Jag hade inte hört nåt från pappa. Men det ville jag inte. Jag, Justin och Pattie bodde tillsammans och dem andra hade fått ett hus längre in i staden.

----------------------------------------

det var sista för ikväll!

KOMMENTERA!

 

ohyeah

27 februari 2011 17:13

mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer :D
älskar denna :D
meeeeeeeer :D <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...