- Det känns som om nån förföljer mej och typ hjälper mej att göra rätt. Doktorn ringde nyss och sa att hon kanske inte klarar sej och då tänkte jag att om hon skulle dö skulle jag seriöst ta självmord. sa jag och en tår rann på min kind.

Dem sa inget.

- Vad som än händer får du ALDRIG ta självmord. Det är ju en idiots idé. sa Zack tillslut.

Jag suckade. Jag reste på mej och gick till vattnet. Jag simmade ut till några stenar. Jag såg en stor grotta. Det var vatten som "golv" och stenväggar. Jag klättrade upp på stenväggen och satte mej på en liten klippa. Jag satt där och tänkte. Sen hör jag nån säga mitt namn. Eller, det var mer som en viskning. Jag tittade omkring mej. Ingen var där.

- Abbey. viskade rösten.

Jag klättrade ner och simade ut. Precis när jag kom ut rasade hela grottan. Shit! Om jag alrdig simmat ut skulle jag vara död nu.

- Abbey! Vafan håller du på med!? säger en röst. Det var Ryan.

- Jag hörde rösten. Det  var en tjejröst. sa jag tyst och Ryan kramade mej i vattnet.

Jag känner hur jag blir yr och alla tankar slocknar.

- Ryan. sa jag och han vände sej om.

- Ja?

Jag känner hur jag blir svag och inte årkar nåt längre. Jag minns hur jag sjönk till botten och automatiskt drog in vatten för att andas. Sen blev det svart.

När jag vaknade låg jag på stranden. Ryan, Zack, Jake, Eddie, Edwin och Jason satt bredvid mej. Ryan tryckte på min mage och jag hostade upp vatten.

- Abbey du lever! sa Ryan och kramade mej hårt.

Jag svarade inte utan hostade bara. Jag frös något otroligt.

Ryans

Abbey var helt blek i ansiktet och hade blå/lila läppar. Hon såg så svag ut. Vi hjälpte henne till bilen och vi åkte hem till Abbey. Hon gick upp på sitt rum och bytte om till varma kläder.

Abbeys

Jag gick upp och tog på mej jeansen jag köpte, ett linne och en tjocktröja.

När jag kom ner var klockan ganska mycket och vi skulle hämta Justin på flygplatsen. Jag saknade honom nåt otroligt. Jag, Ryan och Edwin åkte dit och dem andra stannade hemma hos mej. Jag satte mej fram, Ryan körde och Edwin satt bak. Ryan parkerade och vi klev in i flygplatsen. Där stod Justin och såg lycklig ut. Han släppte sina väskor och kramade mej hårt.

- Hej Sunshine! Åhh, vad jag har saknat dej! sa han och pussade mej på kinden.

- Jag har saknat dej med. sa jag och log lite.

- Kan jag få prata med dej Justin? sa Ryan och Justin nickade.

Dem gick iväg och Justin tittade oroligt på mej. Jag och Edwin pratade lite medans dem andra pratade.

- Men herregud! Hur är det Abbey? sa Justin och lyfta upp mej i hans famn.

- Bra tror jag. Bara lite skakis. 

Vi åkte hem och jag berättade för Justin hur jag tyckte att jag kände nåns närhet. När vi kom hem gick alla in och jag kände den där känslan igen. Jag låste fort dörren och kollade så alla dörrar var låsta. Alla kollade konstigt på mej.

- Jag känner den där känslan igen. sa jag och kände det där hugget i ryggen. Jag stönade och blundade. 

Justin kramade mej och kysste mej. Jag log lite och satte mej i soffan med dem andra.

------------------------------------

Vem är det som är med Abbey? 

Komentera 

 

jackie

26 februari 2011 14:28

SKRIV MERA IDAG!! :D

http://www.JBelieber.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...