- Snälla, lämna mej inte, jag älskar dej och du är den bästa vännen jag har. Snälla Amanda. kommer du ihåg i skolan när vi var mindre. Jag gillade en kille och du frågade honom om han gillade mej och han sa nej. Jag vart krossad. Och du fanns där. Du tröstade mej. Snälla, du fanns där för mej och nu finns jag här för dig. Lämna mej inte. Det sista viskade jag.

(Tänk er att det är på stranden och att tjejen har brunt hår.)

Jag satt och bara stirrade på Amanda. Jag ville att hon skulle vakna. Då ringer min mobil. Jag svarar.

- Hallå. sa jag tyst. 

- Hej sweetheart. sa Justin. Vad har hänt? Frågade han och hade tydligen hört att jag var ledsen.

- Nej inget. sa jag och snyftade. 

- Vad har hänt? snälla berätta.

- Min kompis Amanda ligger i koma. sa jag tyst.

- Va?! Vad... hur...

- Hon krockade i en bil när vi hade varit på stan.

- Var du  med i olyckan?

- Nej.

- Men du... Jag kan inte komma nu. Vi är på sista delen i musikvideon. Men ring dem andra.

- Ja, jag får väl göra det. sa jag och suckade.

Då började maskinen pipa och massa doktorer kom in i rummet.

- Du måste gå ut nu. sa en stressat.

- Abbey. Abbey vad hände? sa Justin i luren.

- Jag måste lägga på. sa jag  och la  på innan han hann svara.

Jag gick ut och satte mej med ansiktet i händerna. Jag tog sakta upp mobilen och ringde Ryan.

- Yo, it's Ryan. sa han glatt.

- Hej Ryan. sa jag tyst och snyftade.

- Vad har hänt?

- Amanda, hon ligger i koma. sa jag och tårarna började rinna igen.

- Vad hände?! sa han panikslaget.

- Kom hit så berättar jag. sa jag och han la på.

Efter några minuter hör jag springande steg mot mej. Jag tittar upp och ser allihopa. Ryan, Eddie, Edwin, Zack, Jake och Jason.

- Kom hit! sa Zack och gav mej en stor kram.

Jag sa inget utan började bara gråta.

- Vad hände? sa Ryan.

- En bil krockade i henne. sa jag och snyftade.

Vi alla satt och väntade. Men alla utom Ryan åkte hem klockan 1 på natten. Ryan och jag satt helt tysta och väntade. Väntade på något. Då kom en doktor fram till oss.

- Hon klarar sej. Men hon ligger i koma och kan göra det länge. Ni kan gå hem om ni vill.

jag nickade och reste mej upp. Vi gick ut tillsammans. Jag kramade Ryan och sa tack och sen hoppade jag in i min bil och åkte hem. När jag var där gick jag in och bytte om till pyjamas och la mej på sängen. Det kändes som om nån var där inne. Jag satte mej upp och tittade runt. Det var tomt.

Jag somnade ganska sent den kvällen. Jag vaknade tunr 10. Jag sträckte på mej och hade fortfarande den där konstiga känslan i  magen om att det var nån med mej. Då ringde min mobil. Tänk om det var sjukhuset? Nej, det var Ryan.

- Godmorgon. sa jag trött.

- Goodmorning Sunshine! sa han och man hörde att han log. Ska du med till stranden idag? fortsatte han.

- Kanske, vi får se.

- Men vi alla är redan samlade.

- Jag följer med då.

- Jo, Justin kommer idag också. Men han kommer ikväll.

- vad kul! sa jag och blev lite gladare.

- Var klar om en halvimme sunshine! sa han och la på.

jag tog på mej min turkosa bikini och drog på mej jeansshorts över. Jag satte upp håret i en boll och gick ner. Jag åt lite frukost och sen kom alla andra. Jag tog på mej mina svarta flipflops och låste dörren. Jag hade packat en handväska med mobil, handduk, pengar, solkräm och aallt annat man kan behöva. Jag satte mej bak och hälsade på alla. Men innerst inne var jag ledsen.

Vi la ut våra handdukar i sanden och jag drog av mej mina shorts. Jag la mej på handduken och började sola. Killarna spelade lite volleyboll. Då ringer min mobil. Dolt nummer.

- Abbey. svarar jag.

- Hej, vi ringer från sjukhuset. Hon kanske inte klarar sej. Hennes tillstånd är dåligt. Vi gör allt vi kan. Om hon är stark kan hon klara det. Men det är inte stor chans. sa en kille.

När han sa det kom en tår på min kind. Jag la på mobilen och såg ut över havet. Hon måste klara sej. Annars tror jag ärligt jag tar självmord. Då känner jag en känsla som känns som om nån stack en kniv i min rygg. jag stönade till och killarna kollade på mej.

- Vad är det abbey?

- Det känns som om nån förföljer mej och typ hjälper mej att göra rätt. Doktorn ringde nyss och sa att hon kanske inte klarar sej och då tänkte jag att om hon skulle dö skulle jag seriöst ta självmord. sa jag och en tår rann på min kind.

---------------------------------

Hur reagerar dem på att hon kanske tar självmord?

Det var sista delen för ikväll.

KOMENTERA!

 

Jackie

25 februari 2011 23:57

Snälla skriv mer ikväll! Kommer hon att dö? Tar hon själmord om hon dör? ALLT ÄR SÅ SPÄNNANDE!!!

http://www.JBelieber.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...