Jag log och la mej på sängen. Jag somnade faktiskt fort med ett léende på läpparna.

Jag vaknade av att min mobil ringde. Det stog Amanda.

- Hej tjejen! sa jag glatt men ändå trött.

- Hej! Väkte jag dej? sa hon.

- Ehm... Asså, ja, men det gör inget.

- Vad bra! Ska vi ta en shoppingrunda idag?

- Ja, en shoppingtur tackar man aldrig nej till. sa jag och skrattade till.

- Jag hämtar upp dej om en timme. Okej?

- Sure! See Yah girl!

- See yah! sa hon och la på.

Jag ställde mej upp och tog på mej svarta jeans och ett svart linne. Jag lät håret hänga och sminkade mej lite lätt. Jag packade min handväska med mobil, pengar, nycklar och solglasögon. Jag gick ner och tog lite frukost.  Jag saknade mamma och pappa. När jag ställt in disken i diskmaskinen tutade en bil utanför. Jag drar på mina gladiatorskor och går ut och låser dörren. Jag springer ut till bilen och sätter mej fram.

- Hey beayti! sa Amanda.

- Hey sweetheart! sa jag och kramade henne.

- Snygg outfit!

- Detsamma!

Vi åkte mot stan och hade skitkul faktiskt! Vi åt lunch och shoppade loss. Vi tog en fika senare och när vi kom hem hade jag hur många påsar som helst!

(Allt Abbey köpte)

Amanda  skjutsade hem mej och jag slängde alla påsar på mitt rum. Klockan var 5. Jag satte på datorn och gick in på Twitter.

"I had a great time with @AmandaHope today. Shopping is life! Hahaha.  Luv Yah!<3"

Tweet.

Jag stängde av datorn efter att ha kollat Justins twitter. Han hade inte tweetat nåt. Jag gick ner till vardagsrummet och satte TVn. Jag bytte kanal till MTV. Det var "My super sweet 16". Plötsligt ringer min mobil. Det är dolt nummer. Jag svarar.

(lyssna samtidigt)

- Hallå?

- Hej, vi ringer från sjukhuset. Det gäller Amanda Hope.

- Amanda? Vad har hänt?!

- Hon krockade med en bil och ligger i koma.

Jag fick inte ur mej några ord.

- Jag kommer. sa jag och la på.

Allt gick som i slowmotion. Jag sprang och kastade på mej en jacka och drog på mej några skor. Jag sprang ut till bilen och åkte mot sjukhuset. När jag kom dit frågade jag efter Amanda Hope.

- Våning 2 rum 453. sa hon.

Jag rusade till hissen och tryckte på våning två. När jag jag dit öppnade jag dörren.

Där låg hon. Helt blek med lila läppar. Tårarna forsade och jag vart svag. Jag satte mej på knä med ansiktet i mina händer. Jag satte mej på en pall bredvid henne. Jag tog hennes hand.

- Lämna mej inte. sa jag tyst.

 En tår rann nerför min kind och landade på Amanda.

Jag satt där resten av kvällen. Doktorer kom in lite då och då. Dem tog lite tester. När jag vart själv igen var det mörkt i rummet. Det ända som gjorde det ljust var månens sken som lös rakt på Amanda. Hon såg så fridfull ut. Hon får inte lämna mej.

- Snälla, lämna mej inte, jag älskar dej och du är den bästa vännen jag har. Snälla Amanda. kommer du ihåg i skolan när vi var mindre. Jag gillade en kille och du frågade honom om han gillade mej och han sa nej. Jag vart krossad. Och du fanns där. Du tröstade mej. Snälla, du fanns där för mej och nu finns jag här för dig. Lämna mej inte. Det sista viskade jag.

------------------------------------

Så, lite långt? hhahah. Jag har ju inte skrivit så mycket så det blev ett långt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...