Direktlänk till inlägg 19 februari 2011
Alla satte sej framför Abbey och Justin ringde ambulansen.
(HITTADE INGEN MATCHANDE BILD)
Chaz:
Abbey blev mer och mer snurrig. Hon skrek åt oss att gå men vi stannade. Vi försökte förklara vad som hade hänt men det var som att skotta när det fortfarande snöade, helt hopplöst. Efter 5 min. kom ambulansen. Dem tog in henne men hon kämpade emot. Det var hemskt att se henne såhär. Hon grät och skrek. Jag gick fram till henne utanför ambulansen.
- Abbey, snälla. Följ med bara.
- Jag vet ju fan inte vilka ni är! skrek hon.
- Snälla! Det är bara för ditt bästa.
- NEJ FÖRFAN SLÄPP MEJ! skrek hon och tårarna forsade.
Jag suckade och gick en bit ifrån. Zack kom fram till mej.
- Det blir bra. Hon kommer minnas. sa han och klappade mej på ryggen.
- Tack Zack. sa jag och kramade honom.
- Vi har fått in henne! Kom nu åker vi! skrek en av ambulansmännen.
Vi gick fram till ambulansen och hoppade in. Vi åkte mot sjukhuset. När vi var där tog dem in henne. hon hade lugnat ner sej lite, men hon var fortfarande osäker. Dem tog in henne på ett rum och började fråga massa saker.
- Vad kommer du ihåg? sa en doktor till Abbey.
- Jag snubblade på en pistol i mitt hus. sa hon tyst.
- Kommer du inte ihåg mer?
- Nej, bara när ni tog in mej i ambulansen.
- Okej... sa han och skrev ner på ett papper.
Han skrev in det på datorn. Jag satte mej bredvid Abbey men hon flyttade sej åt sidan. Jag suckade. Dem andra satt utanför.
- Hon måste stanna här ett tagtills hon minns, kanske minns hon det redan imorrn. Men det vet vi inte. Vi ringer när hon vaknar imorrn. Ni kan åka nu, men ni måste fylla i några papper. sa doktorn och jag nickade. Vi gick in i ett annat rum och jag skrev på papper. Sedan åkte vi hem och lämnade Abbey på sjukhuset.
Nästa morgon :
Jag vaknade av min mobil. Jag svarade fort.
- Chaz. svarade jag.
- hej, det är dr. Tyson. Jag ville bara säga att Abbey har fått tillbaka minnet. Det var bara tillfällig minnesförlust. Inget allvarligt.
- Tack så mycket. Vi hämtar henne direkt!
- Japp. sa han och la på.
Vi alla sov hos mej. Jag väckte alla och vi åkte mot sjukhuset. Jag körde. Vi åkte två bilar. Jag, Justin, Ryan och Zack åkte i en och dem andra i en annan.
När vi var framme gick vi till receptionen.
- Abbey Brown? frågade jag.
- Rum 134. sa hon och log mot oss. Mina barn älskar dej. fortsatte hon och tittade på Justin.
- Tack så mycket. Hälsa från mej. sa Justin och vi började gå.
När vi var framme vid rummet gick vi in och där stod Abbey. Hon såg ledsen ut.
- Hej älskling. sa jag försiktigt.
- Chaz! Förlåt, jag är så ledsen! sa hon och kastade sej i mina armar.
- För vad? sa jag förvånat.
- För att jag inte mindes dej.
- Awww..... Gumman....
- Men inte bara det. sa hon och kollade mej i ögonen.
- Vad mer? sa jag och vart lite orolig.
Abbey :
- För att ni inte åkte. Det var jag som hindrade er. sa hon tyst och nedstämt.
- Aww... Men gumman, vi kan åka senare. Sa han och kramade mej hårt.
- Jag älskar dej. viskade jag i hans öra.
- Och jag dej. viskade han i mitt.
-----------------------------------
SÅÅP! då var den ute också! KOMENTERA
Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...
Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se Kommer länka bloggen i ett inlägg då iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...
Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...