Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. Han äter nästan ingenting och pratar inte med någon. Såklart är jag också ledsen, men jag tror han känner mer sorg än jag, eftersom han är mindre.

- Hallå! Natta?! Jorden anropar!Utbrast Kayla.

- Oj, förlåt. Vad sa du? Sa jag och kollade på henne.

Hon suckade och lutade bak huvudet så hon såg upp i taket.

- Vad ska vi hitta på? Vi kan ju inte bara sitta här hela dagen!

- Okej, vi går ut och hittar på något. Måste bara byta om. Sa jag och syftade på min One Piece.

Hon skrattade lite innan hon nickade. När jag gick upp för trappan tänkte jag på allt som hänt. Allt gick så snabbt. Jag flyttade hit, träffade Justin, fick reda på att vi är barndomsvänner, jag kysste Chaz, Justin kysste mig, och ja. Jag orkar inte rabbla upp allt. Jag drog i alla fall på mig ett par ljusa, tighta jeans, en långärmad, mörkblå tröja och ett par tjocka strumpor. Sedan gick jag ut från mitt rum och vidare till Max rum. Jag knackade på - tre enkla slag.

- Ja? Hörde jag hans röst säga på andra sidan dörren.

Jag öppnade lite och stack in huvudet.

- Jag går ut med Kayla. Och snälla, gå ut och få frisk luft. Sa jag.

- Visst.

Jag stängde dörren och gick ner till hallen där Kayla stod redo, i sin tjocka vinterjacka, vantar, mössa och ett par svarta uggs.

JAg log mot henne och tog på mig min vita tjocktröja med tryck och bruna uggs.

Jag drog sedan på mig en vit/rosa/lila stickad mössa och vantar i samma sort eller vad man säger. Min kameraväska låg bredvid dörren, så jag tog med den ut. Vi började ta fina  bilder och snart så kände jag något blött på min kind. Jag torkade bort det och såg upp mot himlen. Det snöade!

- Titta Kayla! Första snön! Utbrast jag dramatiskt och ironiskt.

- Hahah, ja precis.

Kayla började fjanta sig lite framför kameran men det blev ändå ganska bra bilder.

Snart bytte vi så hon tog kort på mig. Hon tog kort på mina fötter, och sedan släppte jag ut Melvin. Han hoppade runt i snön, det var nästan som om han ville bli fotograferad, och han liksom skrek: "Se på mig! Se på mig!"

Då såg jag Justins dörr öppnades på andra sidan. Ut gick killarna i tjocka vinterjackor, mössa och vantar. Jag vinkade lite och Kayla tog kort på dem.

Jag ställde mig med händerna på kinderna och såg på killarna.

- Åh, killarna kommer och  räddar mig från den kalla snön. Sa jag dramatiskt och Kayla tog kort.

Dem skrattade lite och jag släppte in Melvin.

- Killar, lyft upp Natta så hon sitter på era axlar! Sa Kayla.

- VA?! Skrek jag.

- Kom igen. Litar du inte på oss? Skrattade Chaz och ställde sig på min vänstra sida.

- Eller hur? Muttrade Justin och försökte se ledsen ut på min högra sida.

Ryan ställde sig lite bredvid för att hjälpa till med att få upp mig.

- Om jag dör, är det ert fel. Sa jag allvarligt men ironiskt.

- Okej. Då får vi leva med det. Sa Chaz.

Chaz och Justin gick ner på knä och jag satte mig på deras axlar, liksom ena Justins axel och ena Chaz. JAg skrek till när jag höll på att ramla bakåt. Jag tog snabbt tar i Chaz huvud.

- Ah! Vad håller du på med?! Skrattade Chaz.

- Jag ramlade, typ. Skrattade jag och Kayla tog kort.

Jag hoppade ner och rätade till min tröja.

-----------------------------------------

Nu vart den här ganska kort, men jag börjar skolan imorgon och jag måste duscha, göra i ordning och all sånt!

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr.

- Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst.

- Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in.

- Nej. Sa jag och satte mig upp.

- Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Log han.

- Är det något på G? Retades jag.

- Haha, kanske det kanske. Sa han och blinkade med ena ögat.

JAg skrattade åt honom innan han gick ut. Med en suck lutade jag mig tillbaka i sängen. Vad ska jag göra idag då?

I was thinking about her

Thinking about me

Thinking about us

What we gonna be

Open my eyes, yeah

It was only just a dream

Jag flög upp ur sängen och sprang fram till min mobil. Jag svarade snabbt.

- Hallå? Sa jag snabbt.

- HEj Natta, har du brottom eller? Skrattade Justin.

- Oj, det var du. Jaha. Sa jag och suckade lyckligt.

- Haha, ja, det var jag. Väntade du samtal eller?

- Nej, jag trodde bara att det var mamma. Sa jag medans jag gick tillbaka till sängen.

- Okej, men vill du hitta på något idag? Alltså med dem andra också.

- Visst. Säg tid och plats så kommer jag.

- Kom till parken vid 1.

JAg kollade klockna snabbt, 11:46.

- Japp, jag kommer.

- Okej, ses.

Jag la på och slängde mobilen på sängen. Outfiten fick bli:

Jag sprang in till badrummet och sminkade mig. Några armband hamnade på min handled och en handväska hänggde över min axel.

Ute var det sol, men det var kallt. Det var typiskt vinter väder, helt enkelt.

Jag sprang ner till köket och tog ett äpple. Sedan drog jag på mig mina svarta Converse och en brun, stickad mössa. Sedan tog jag min skateboard och började skejta mot parken. Ryan, Chaz och Justin satt på en bänk och snackade när jag såg parken. Dem kollade på mig när jag kom. JAg log och stannade framför dem. Jag satte mig på marken och såg på dem.

- Tja guys! Sa jag.

- Tjena!

***

Efter en lång dag i parken så åkte jag hem. Jag tog fram datorn och gick in på youtube. Jag sökte på B-E-A-Utiful.

(Vi säger att det är Nathalia Smith som sjunger och inte Megan Nicole!!)

Låten hade jag skrivit till Pontus på våran ett års dag. Jag saknar honom...

- Natta! Jag är hemma! Ropade Max nerifrån.

- Okej!

Jag går ner till honom och ser honom sitta i vardagsrummet. Han ser så ledsen ut. Hans ögon är tomma och läpparna är som ett streck. Jag går fram och sätter mig bredvid honom i soffan.

- Hörru, det blir bra. Säger jag och lägger armen om honom.

- Tänk om det inte blir det då? Sa han och fällde en tår.

- Det blir det. Sa jag och kramade honom.

Vi sitter så ett bra tag innan och ser på honom och frågar om han är hungrig. Han skakar på huvudet och går upp på sitt rum. Jag ser sorgset ner i soffan och fäller några tårar. Jag tittar sedan upp i taket och börjar gråta. Då ringer min mobil. JAg tar den och svarar.

- hallå?

- Hej gumman. Hur går det? Säger mamma.

- Bra, Max är förstörd. Han är jätte ledsen.

- Okej, men jag har fått svar från mormor. Hon är död. Säger hon och jag nickar.

- Okej, tack.

- JAg måste stanna här ett tag. Vet inte hur länge.

- Okej, hejdå.

- Hejdå gumman.

Jag börjar gråta och lägger mig i soffan med ansiktet i kudden. Jag gråter och gråter innan och går ut på altanen.

- Mormor, om du hör mig så snälla, förlåt mig. Jag har inte träffat dig på jätte länge. Jag är så ledsen för det. JAg vill bara att di ska veta att vi saknar dig här nere. Hoppas du får det bra där uppe hos morfar. Hälsa honom från mig. Säger jag.

Jag brister ut i gråt ännu en gång och lägger ansiktet i händerna.

- Natta?

Jag kollar bak och ser Max. Jag går fram och kramar honom.

- Jag är ledsen Max. Gråter jag.

- Vad menar du?

- Mormor är död. Säger jag och ser på honom.

HAns tårar bara rinner och han kramar mig hårt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra så jag kramar tillbaka. Så står vi hur länge som helst.

- Jag måste in och göra mat. Säger jag och han nickar.

Jag går till köket och börjar koka spagetti samtidigt som jag börjar med köttfärssås. Jag kan ju inte äta det, men det är till Max. När maten är klar så hyvlar jag ost.

- Max! Det är mat! Ropar jag och han kommer direkt.

Hans ögon är röda och hans kinder är blöta. Jag ställer fram allt och Max tar. Jag ser på honom med huvudet på sned och sorgsna ögon.

--------------------------------------------

Så fick ni ett kapitel. Inte världens bästa väder idag så det kanske kommer ett till!! Men då vill jag ha MÅNGA kommentarer!!! :D

Justins läppar nuddade mina och jag hann inte reagera. Plötsligt öppnades ytterdörren. Jag drog mig ifrån Justin och såg ut mot hallen. Där stod Chaz, eller, hann stod där i alla fall. Dörren smälldes igen och då kom jag tillbaka till livet. Jag sprang till hallen och slet upp dörren.

- Chaz! Ropade jag medans jag sprang efter honom.

Han stannade och vände sig om, men han mötte aldrig min blick.

- Det var int...

- Det var inte meningen? Eller? Du bara råkade kyssa honom?! Eller hur? Sa han och såg i mina ögon.

- Det var han som kysste mig! Du kom i samma stund som han kysste mig. Sa jag och började gråta smått.

- Ja, och det ska jag tro på? Fnös han, vände sig om och gick.

- Chaz! Ropade jag efter honom och började gråta.

Han skakade på huvudet utan att sluta gå. Jag satte mig ner, mitt i gatan och bara grät. Jag grät och grät i timmar kändes det som.

- Natta? Hörde jag Justin säga.

- Gå. Grät jag.

- Natta...

- Gå! Upprepade jag och han satte sig på huk framför mig.

Han drog bort mitt hår från mitt ansikte och sedan kramade han mig. Jag grät ut i hans famn.

- Förlåt Natta. Viskade han.

- Det gör ont Justin. Grät jag.

- Vart? Sa han och såg in i mina ögon.

- I mitt hjärta. Jag  vet att farmor inte kommer överleva, jag vet att Max är ledsen och nu har jag mist en kompis också.

- Tänk om din farmor överlever då?

- Det gör hon inte. Jag har alltid vetat att hon haft cancer och jag visste att hon skulle dö. Sa jag och snyftade.

Justins blick fördes till någon eller något bakom mig.

- Någon vill prata med dig. Viskade Justin, reste sig upp och gick en bit ifrån.

Jag vände mig om och såg Chaz. Snabbt reste jag mig upp och gick mot honom.

- Chaz jag...

- Det är lugnt. Justin berättade. Sa han och nickade mot Justin. Det är lugnt. Förlåt att jag inte trodde på dig. Fortsatte han och jag klev in i hans varma famn.

Jag började gråta smått och Chaz pussade min kind.

Snart gick dem andra hem och jag gick och la mig. Täcket var ganska kallt när jag drog det över mig. Kudden fångade mitt huvud när jag lät det falla. Det vita taket fångade min blick och jag la ena handen under mitt huvud.

Efter några minuter vände jag på mig så jag låg på sidan och jag handen under min kind.

Rummet var mörkt och tyst. Det ända som lös upp det var månskenet som trängde sig igenom persiennerna. Skenet lös rakt på mig, vilket fick mig att tänka på den natten med pappa. Natten som jag helst av allt vill glömma bort.

Jag reste mig upp och gick fram till fönster. Jag särade (stav) lite på persiennerna. Det var fullmåne. Molnen svävade runt månen vilket fick det att se magiskt ut.

It looks like magic

Min blick fastnade där och jag kunde verkligen inte titta bort. Allt från den natten spelades upp i mitt huvud.

- Natta!  Kan du komma ner?! Ropade pappa.

- Kommer!

Mina snabba steg sprang ner till köket där pappa stod med en ölburk. Jag log gulligt mot honom.

- Mamma är på jobbet. Max är hos en kompis. Det är bara du och jag. Sa han och närmade sig mig.

Han tog snabbt ett tag om min midja och tryckte sig mot mig. Han drog med mig till soffan och slängde ner mig där. Snart var mina byxor av, samma med min tröja. Han slet av sig sina kläder och då förstod jag.

- Pappa, sluta! Skrek jag med min gnälliga röst.

- Tyst! Väste han och slog till mig.

Plötsligt kände jag ett tryck där nere, han var inne i mig. JAg skrek och grät.

Jag var bara 6 år där och förstod inte att pappa var full. JAg fick stå ut med honom många år till. Jag håller mig fortfarande ifrån honom, men försöker vara så normal som möjligt för att inte göra Max orolig.

Plötsligt slog något mot fönstret. Jag hoppade till och såg ner mot marken. Där stod Chaz. Jag öppnade fönstret tyst och sträckte mig ut.

- Vad gör du här? Småskrattade jag.

- Ja, vad tror du? JAg undrar om jag får låna toaletten. Sa han ironiskt vilket fick mig att skratta. Vänta, jag kommer ner. Fortsatte jag och började klättra ut.

- Var försiktigt! Utbrast han oroligt.

- Jaja! Sa jag och skrattade.

JAg gick sakta ner, sakta men säkert. Plötsligt halkade jag med ena foten och ramlade. Jag skrek och när jag trodde jag skulle känna marken så blundade jag, men istället så hamnade jag i två mjuka, starka armar. Mina ögon var hårt slutna och jag andades rätt fort.

- Gumman, är du okej? Sa Chaz oroligt.

Jag nickade sakta och öppnade ögonen. Chaz tittade oroligt på mig medans jag log.

- Jag är okej. Sa jag och han släppte ner mig på benen.

- Var det inte du som sa att du skulle vara försiktig? Sa han och gav mig ett litet leende.

- Jo. Jag sa att jag skulle vara försiktig, men jag sa aldrig att jag inte skulle ramla. Flinade jag och han skrattade sakta.

- Smart där.

- Jag vet! Pep jag och fnissade.

--------------------------------------------

Förlåt igen för att jag inte uppdaterade på dagen... :( Hade fullt upp med kompisar. Men men, sommarlovet är snart slut och jag börjar skolan, precis som alla andra, men jag fortsätter skriva! Och bara då ni vet, jag kanske inte kommer uppdatera på dagarna eftersom jag är med kompisar och så, men jag försöker ALLTID slänga in ett kapitel på kvällen! GODNATT BELIEBERS!

Jag kollade upp och mötte ett par oroliga ögon.

- Vad har hänt? Sa Justin.

Jag reste mig upp och var på väg att gå men han tog tag i min handled. Jag vände mig om.

- Jag vet att jag var dum. Och jag ångrar det! Vi alla är ledsna för det. Han tog en kort paus. Jag kom hem för att jag saknade min familj och mina vänner. Och jag var riktigt glad att se dem. Men  det fanns en annan sak också. Han såg upp på mig. Jag kände att det var något som saknades, men som var nära. Jag minns den gulliga, glada, busiga tjejen jag alltid var med som liten. Jag minns vad vi gjorde. Och när du kom till mormor och morfars hus så fick jag en chock. Den saknaden som jag hade av personen som lämnade stan... Den bara försvann. Jag kände igen dig.

Jag var tårögd av hans historia från hans sida. Jag var så glad att jag kastade mig i hans famn. Jag grät, och grät, och jag kände tårar som föll på mina axlar.

- Hon är på sjukhus, Justin. Sa jag och snyftade.

- Vem? Sa han och såg mig i ögonen.

- Min mormor. Hon låg medvetslös på golvet.

Han kramade mig hårdare, då kom jag på Max. Jag släppte Justin och såg på honom.

- Tack Justin. Log jag och gick in.

Jag hörde genast skall som kom mot mig. Jag tog upp Melvin i famnen och sprang upp till Max rum. Han satt framför sitt terrarium och förde fingret på rutan. Hans blick kom på mig när jag kom in. Han gick tillbaka till sängen och satte dig där. Jag satte mig framför honom. Han såg på mig med ansiktet fullt med tårar.

- Kommer hon dö? Varför dör alla? Grät han.

- Shhh... Hon kommer överleva. Sa jag och tog händerna om hans gulliga kinder.

- Jag orkar inte mer. Grät han och jag kramade honom.

Han kramade mig hårt och började gråta mer. Jag försökte lugna ner honom, men det var svårt.

En vecka senare

Det har gått en vecka och vi har inte hört något från mormor. Mamma bor för det mesta hos mormor så jag får ta hand om Max hemma. Max är inte lika ledsen som förut, men han är ledsen. Jag tror bara han vill visa att han är stark. Men även när han ler eller skrattar så ser jag att han är ledsen. Det sårar mig att se honom ledsen. Jag får liksom dåligt självförtroende för att jag inte kan få honom att vara glad.

Vad gäller Justin och dem andra, jag har inte hört något av dem på länge. Jag har fullt upp med annat. Visst har jag sagt hej till dem när jag sett de, men inte pratat länge.

Btw, det är snart jul och jag vet inte var jag ska köpa till Max. Okej, igentligen behöver jag inte oroa mig, det är en månad kvar, men jag gillar att planera och ha allt klart.

Jag suckade och stängde av teven. Vardagsrummet var mörkt, förutom några tända ljus. Ljud från Max rum fick mig att le. Han hade tagit hem en tjej kompis från skolan idag. Isabelle. Hon var faktiskt söt! Ljusbrunt hår, gröna ögon, fina läppar, gulliga kinder.

Jag gick upp till Max rum och knackade på.

- Kom in! Hörde man inifrån.

Jag öppnade dörren och log mot dem.

- Jag bara undrar, ska du äta här Isabelle?

- Om jag får. Sa hon blygt.

- Det är klart. Sa jag och stängde dörren.

Jag gick ner till köket och tittade ut genom fönstret. Grå/vita moln täckte himlen och gatorna var mörka.

- Det är mat! Ropade jag.

Båda kom ner springandes från övervåningen, skrattandes. Dem slog sig ner vid bordet och jag ställde fram maten.

Om jag inte redan sagt det, så är Max 12 år.

- Så, ska du sova här också? Log jag mot Isabelle.

- Om det är okej? Sa hon och såg på mig med ett litet leende.

- Jadå. Sa jag.

- Max, kan jag prata med dig? Du kan gå upp så länge Isabelle. Sa jag när vi ätit klart.

- Vad? Sa Max.

- Inte samma säng. Sa jag allvarligt.

- Nej? Tror du vi ska det eller? Sa han och jag skakade på huvudet.

Han log mot mig och kramade mig.

- Förlåt om jag är elak.

- Nejdå, det är lugnt. Du börjar komma i tonåren. Man blir sån. Log jag. Gå nu! Sa jag och föste bort honom i ett skratt.

Jag började plocka av bordet och sedan satte jag mig i soffan. Precis då knackade det på dörren. Jag reste mig upp i en suck, gick fram till dörren och öppnade. Där stod Justin, Ryan, Chaz och Kayla.

- Hej. Log jag.

- Hej! Lust att göra något? Typ, film? Sa Chaz och log.

- Visst, eh... Kom in.

Dem tog av sig skorna och vi slog oss ner i soffan. Kayla längst ut till höger, Chaz bredvid henne, jag bredvid Chaz, Justin bredvid mig och Ryan längst ut till vänster. Jag satte igång filmen och jag känder hur både Chaz och Justin flyttade sig närmre mig. Oh boy. När filmen var slut så hade alla somnat, utom Chaz. Han log mot mig. Jag log tillbaka. Plötsligt kände jag hans läppar mot mina. Jag log och sade avbröt han den.

- Jag ska bara på toa. Log han och jag fnissade.

Han gick och då vaknade Justin "till liv".

- Oj, somnade jag? Sa han och jag nickade.

Det vart tyst. Då hände det som inte fick hända...

---------------------------------

FÖRLÅT FÖR KORT!!! Klockan är mycket och jag har varit upptagen HELA dagen! Får inte sitta så mycket vid datorn heller, men aja. KOMMENTERA

KAPITEL SJU UNDER HÄR! BLEV NÅGOT FEL

Vi kom in i ett rum med massa staket. Bakom staketen fanns olika raser. Jag sökte efter Golden Retriever. Då såg jag en liten valp. Söta pepparkorns ögon, liten svart nos... Helt perfekt.

- Den där. Sa jag och satte mig på huk framför den.

- Oh, bra val. Liten bussig kille det där. Ler hon.

Hon hämtade en bur och jag lyfte upp valpen. Jag la in honom där och stängde igen.

- Har ni något namn? Frågar jag och tittar upp.

- Melvin. Ler hon.

Max följer med oss ut till själva butiken igen och vi får sköldpaddan i en liten "bur". Vi går runt bland maten och allt det där och det slutar med att jag köper :

Sedan mat till Melvin och leksaker. Max köper ett litet terrarium, mat, dekorsaker, matskål och mer.

Vi betalar och åker hem. När vi kommer hem hjälps vi åt att bära allt. Max går in med sitt och då kommer killarna.

- Jasså? Vad har vi här? Säger Chaz och jag skrattar.

- JAg har varit och köpt hund. Säger jag och smäller igen bakluckan.

Jag tar Melvins bur och en påse. Justin och Chaz tar en varsin medans Ryan bär korgen.

- Du kan lägga korgen där. Säger jag till Ryan och pekar på golvet bredvid min säng.

- Okej.

Jag öppnar buren och Melvin hoppar ut. Jag låter honom nosa runt medans vi häller öppnar allt.

Chaz och Ryan skulle hem och städa sina rum så jag och Justin tänkte ta en promenad med våra hundar.

- Så, vad ska du göra imorgon? Säger Justin när vi går längst gatan.

- Skola, slutar vid fyra. Sedan läxor, läxor, och lite mer. Säger jag och suckar.

Justin skrattar lite och vi fortsätte gå.

I skolan är det fullt med trötta elever. Till och med jag är trött. Men det är bara en vecka kvar till sommarlov nu. Så jag får stå ut.

Första lektionen var matte. Andra lektionen var slöjd. Sedan lunch.

Och ja, jag orkar faktiskt inte skriva allt. Men nu var det i alla fall slut på skolan och jag gick hem. Melvin hoppade på mig direkt. Jag menar bokstavligt.

JAg gick upp på mitt rum och satte mig i sängen med läxorna. Jag bar upp Melvin och han la sig på sängen.

- Aww... Sa jag för mig själv och tog kort på honom med min mobil.

När jag gjort läxorn så var det middag. Jag gick ner med Melvin i hälarna. Jag satte mig vid bordet och Melvin la sig under min stol. Jag tog mat och började äta. Max åt också men inte mamma.

- Mamma, varför äter du inte? Frågade jag.

- Jag är inte hungrig. Sa hon och jag nickade.

Okej, nu har det gått tre dagar och det var nu torsdag. Imorgon slutar jag nian och då måste jag leta sommarjobb. Jag, Ryan och Chaz har bestämt att vi ska jobba på samma. Men i alla fall. Jag har fått en kompis, en tjej för en gång skull. Kayla. Hon är riktigt shysst.

- Jorden anropar Natta! Säger Chaz.

- Oj, va? Säger jag.

- Haha, ska du med till stranden? Säger han.

Jag nickar sakta.

Jag följer med dem andra till stranden och vi sätter oss i sanden. Jag ser ut i horisonten och ryser. Plötsligt kommer minnena tillbaka. JAg ser hajen framför mig. Jag rycker tillbaka men minnena bara fortsätter. Hur hajen drog ner mig. Hur hajen hoppade efter mig.

-----------------------------------

Så, detta är ett tidinställt inlägg! Kommentera!

Jag rycker tillbaka flera gånger, men minnena bara fortsätter. Plötsligt ser jag något som hoppar upp i vattnet längre ut.

- Såg ni?! Utbrister jag.

- Såg vad? Sa Justin.

- Säg inte att ni inte såg! Det var en haj där ute!

- Snälla, du inbillar sig bara. Säger Ryan.

- Nej! Jag inbillar mig inte!

- Natta, sluta! Seriöst!

Jag ser chockat på Ryan innan jag går ner mot vattenkanten. Jag går ut tills vattnet är till knäna innan jag dyker.

Vattnet är mörkt och allt ät stilla. På botten ligger det småstenar och en del snäckor. Plötsligt ser jag andra delen av min bräda. Jag simmar till ytan, tar luft sedan dyker jag ner igen.

Med brädan i famnan så simmar jag upp igen.

- NATTA! VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?! Skriker Justin från stranden.

Jag simmar tillbaka till stranden och går förbi dem andra.

- Natta, vart ska du?! Ropar Chaz.

- Nångonstans. Mumlar jag och fortsätter gå.

- Var ni tvugna att vara så taskiga?! Hör jag Chaz ryta på de andra.

Jag släpper biten av brädan innan jag börjar springa. Marken känns som spikar när dem rör mina bara fötter.

Jag vet inte vad det är med mig. Varför blev jag så arg? Dem gjorde ju inget. Men jag vet att jag såg hajen där ute. Eller inbillade jag mig bara? Det såg så äkta ut. Så riktigt. Men den här händelsen kanske gav min hjärna en ordentlig omskakning. Jag vet inte.

Jag springer till min egna lilla strand. Hit gick jag alltid när jag var ledsen eller arg. Den är väldigt liten och inte en plats dit alla kommer. Vilket jag inte förstår eftersom det är hur fint som helst. Man är liksom omringad av höga klippor som ligget som en hästsko runt stranden. Sedan går de två ändarna av klipporna ut i vattnet. Jag har en speciell gång in hit istället för att klättra. Det är som en grottingång. Som ett valv igenom.

Jag sätter mig på den lilla gungan som jag och Justin satt upp här när vi var små. Såklart fick vi hjälp av våra föräldrar.

Jag gungar lite lätt på den och känner vinden blåsa mot mig.

- Där är du. Säger en röst bakom mig efter en dryg timme.

Jag tittar bak och ser Chaz. Jag nickar sakta och fortsätter titta ut i horisonten.

- Jag såg den också. Mumlar  Chaz och sätter sig i sanden under palmen, bredvid gungan.

Jag ser på honom. Jag inbillade mig inte.

- Du kan inte förstå hur rädd jag blev när du hoppade i vattnet. Jag var rädd för att hajen skulle komma igen. Jag var rädd för att jag aldrig skulle få se dig igen. Säger han.

Jag tittar på honom och ler svagt.

- Tack. Viskar jag.

Jag ställer mig upp och sätter mig i Chaz knä. Jag lutar ena sidan av min kropp mot honom och lägger min panna mot hans hals. Han lägger armarna runt mig och pussar mitt huvud.

Jag vet inte hur länge vi sitter så, men snart så säger Chaz:

- Vi kanske borde gå. Dem andra sitter nog hemma och väntar.

Jag nickar och ställer mig upp. JAg räcker ut händerna mot honom och han tar tag. I ett snabbt ryck drar jag upp honom. Han hamnar riktigt nära mig. Det känns som om han ser rakt in i min själ. Rakt in i mitt hjärta.

Innan jag hinner reagera så är hans läppar mot mina. En stöt for igenom hela mig och jag slänger armarna runt hans hals. Jag lägger benen om hans midja och flinar mot honom.

- Du får bära mig hem.

Han skrattar lite innan han tar tag om min rumpa och så börjar han gå. Ibland lotsas han tappa mig och då skriker jag. Sedan börjar jag skratta. Snart ser jag mitt, och Justins, hus. Snart slås ytterdörren upp och Ryan, Justin och Kayla kommer utspringandes. Chaz släpper ner mig och jag ler mot honom.

- Natta, förlåt för att vi var så taskiga. Säger Kayla och jag ser på dem.

- Vi ses Chaz. Säger jag bara och går mot mitt hus.

Jag känner deras blickar på mig och suckar. När jag kommit in i huset så kommer Melvin och hoppar på mig.

- Hej gubben. Ler jag och tar upp honom i min famn.

Jag går upp på mitt rum och ser en lapp. Jag tar den i handen och suckar.

Hej Natta

Jag och Max är ju hos mormor. Vi skulle ju komma hem imorgon men jag måste hjälpa mormor med att leta hus. Så jag undrar om du kan komma och hämta Max? Ring mig! PUSS MAMMA

Jag tog upp mobilen och tryckte upp kontakter.

- Hej gumman.

- Hej mamma.

- Jo, när kan du hämta  Max?

- Nu. Jag kommer direkt. Men... Vilken bil ska jag ta?

- Ta pappas bil som blev kvar. Den står i garaget.

- Okej.

- Puss, hejdå.

- Hejdå.

Jag tog Melvin i koppel och sedan bar jag upp honom i min famn. Jag gick ut till garaget och släppte in Melvin i bilen. Nycklarna satt i så jag satte mig i förarsätet och backade ut.

Jag hoppade ut igen och stängde garageporten. Jag öppnade bildörren då jag hörde någon ropa mitt namn. Jag såg ditåt.

- Vad? Ropar jag då jag ser att det är Justin.

- Förlåt. Det var inte meningen att...

Jag satte mig i bilen och stängde bildörren. Jag körde ut på vägen och gasade iväg.

I en timme satt jag i bilen. Men när jag såg mormors hus så saktade jag in och ställde bilen på uppfarten. Jag hoppade ur och gick fram till dörren. Jag knackade på och öppnade sedan.

- Hallå?! Ropade jag.

- Natta, ta ut Max! Ropade mamma och då hörde jag att han grät.

Jag gick med snabba steg in till vardagsrummet. Där låg mormor, medvetslös. Max satt bredvid och grät. Jag tog snabbt upp mobilen och ringde 911 (112 i Sverige). Sedan tog jag med Max till bilen.

- Stanna här. Sa jag allvarligt och han nickade.

Jag sprang in igen och hjälpte mamma innan ambulansen kom.

- Jag åker med dem, men lova att ta hand om Max. Sa hon och jag nickade.

När ambulansen åkt så kom tårarna. Jag ville inte gå ut till bilen såhär. Jag ville inte att Max skulle se mig gråta. Så jag tvingade mig själv att sluta gråta när jag gick till bilen. Jag satte mig och började backa ut.

- Kommer hon överleva? Sa han tyst medans han drog handen över Melvins huvud.

- Ja. Sa jag, även om jag inte visste.

På vägen gick det inte att hålla tårarna inne, så jag grät. Eller, jag grät inte, jag lät bara tårarna rinna.

I let the tears fall

Jag tog Max hand eftersom han också grät. Jag tror till och med att Melvin kände av att vi var ledsna, för han slickade Max ansikte och var gullig mot honom. Det gjorde mig glad.

När vi var framme så sprang Max in med Melvin. Jag gick sakta ur bilen och smällde igen bildörren. Då började jag storgråta. Jag ville inte att någon skulle se mig, men det var tydligen för sent.

- Natta?

-----------------------------------

Så, jag kunde skriva en till nu ;) KOMMENTERA

P.S Något på G mellan Chaz och Natta? Eller?

Jag får panik och börjar paddla, det snabbaste jag kan. Jag ser en svart skugga längre bort.

Allt försvinner bara. Det enda som finns är stranden. Hela jag skakar och det känns som om jag förlorar kraft. Plötsligt är det bara jag i vattnet, och hajen är några meter ifrån mig.

Jag hör hur dem ropar på mig från stranden och jag ser hur dem vinkar mot mig. Plötsligt drar någon/något ner brädan och eftersom jag har säkerhetsrepet om fotleden så följer jag med. jag kämpar med att komma till ytan men det går inte. Men plötsligt släpper hajen och jag kan simma till ytan. När jag är uppe tar jag ett djupt andetag. Jag ser mig omkring och hoppar upp på brädan. En helikopter släpper ner en liten sele i ett rep som jag tar på mig. JAg tar brädan under armen och ser hajen hoppa någon meter under mig. Jag skriker till och blundar. När jag väl är i helikoptern så kollar dem så allt är bra med mig. Jag får en handduk och så pratar dem med mig. Jag säger inget. Jag skakar och gråter. Snart känner jag att vi landar och en kille hjälper mig ur.  

Killarna springer fram till mig och kramar mig. Jag börjar gråta. Snart blir jag yr och jag känner hur kroppen bara faller ihop. Justin fångar mig och lägger mig i sanden. Jag lägger mig på mage och ser ner i sanden. Jag var nyss där ute och höll på att bli uppäten av en haj. Låter vansinnigt...

Tänk er brunhårig!!

Chaz hjälper mig upp och sedan börjar dem prata.

- Är du okej? Säger Justin och ser oroligt på mig.

Jag nickar.

Plötsligt kommer massa reportrar fram från alla håll. Dem omringar oss, men vi kommer igenom och tar en taxi hem till mig. Tur att mamma jobbar och Max är hos en kompis. Jag vill inte att någon ska veta om det här. Då kommer jag inte få surfa igen.

- Vi kommer till dig när vi bytt om. Säger Chaz och går mot Justins hus.

- Okej. Säger jag och går mot dörren.

Jag låser upp och går in. Först då så inser jag vad som faktiskt hänt. Jag kollar på brädan och ser att typ halva är avbiten. Jag ryser till och springer upp  på mitt rum. Mina mjukisar åker på, samt ett linne och en tjocktröja. Snart knackar det på dörren och jag går ner och öppnar. Där står alla tre.

Vi sätter oss i soffan och sätter på nyheterna.

- Ett hajalarm gick idag på Bolly Beach och en ung surfare var ute, långt ifrån stranden. Säger reportern och så kommer en bild på en kille upp.

- Hajen drog ner surfbrädan, och då också tjejen. Efter en stund kom hon upp och fick skjuts av en helikopter till stranden. Säger han.

- Vi vet fortfarande....

Justin stängde av. Jag tittade på honom och log tacksamt.

- Shit, tänk att du blev attakerad. Jag menar, hur liksom, var det när hajen drog ner dig? Sa Ryan.

- Det var som att... Som att bli dränkt. Men när han släppte så for en lättnad över hela mig. Men ändå så... Ja.

Jag gick till hallen och tog upp brädan. Dem ser chockat på den och sedan suckar jag.

- Jag måste göra mig av med den.

- Varför?

- Mamma kan inte se den. Säger jag och lägger ner den på golvet.

- Men... varför? Säger Chaz återigen.

- Jag kan ju inte säga något till henne. Då kommer jag aldrig på surfa igen!

- Det vet du inte. Säger Justin.

- Jo, jag känner min mamma. Suckar jag och sätter mig i soffan mellan Justin och Ryan.

Nästa dag

Det var nu söndag och det var moln på himlen. Mörka moln. Jag bestämmde mig för att hitta på något med Max.

- Maxi Mator, vad vill du göra? Säger jag och äter upp min fil.

- Jag vill... Köpa en sköldpadda! Utbrister han och jag skrattar lite.

- Och jag vill ha en hund! Säger jag och tillsammans ser vi på mamma med hundvalpsblicken.

- Haha, okej okej! Ni åker och köper... vad det nu var. Här. Ta mitt kreditkort. Koden är ****. Sa mamma och gav mig det.

- SERIÖST?! Skriker både jag och Max.

- Ja, för att ni är så bra barn. Ler hon och jag kramar henne hårt. Max och jag tar på oss våra skor och hoppar in i mammas bil. Jag startar motorn och kör mot en djurbutik i närheten.

- Hej, kan jag hjälpa er? Säger en söt tjej.

- Ja. Vi ska köpa en sköldpadda och en hund. Ler jag.

- Okej. Kom med här.

Vi går in i ett svalt rum med ett stort terrarium. I det låg typ fem stycken sköldpaddor.

- Wow! Utbrister Max.

Han tittar på dem och pekar på en ganska liten.

- Det är en kille. Vi kallar honom Little Steve. Säger hon och ler.

- Ja, jag vill ha den. LEr Max.

- Okej, då går vi till hundarna nu då. Säger hon och jag ler.

--------------------------------------

Såååååå, gick ganska fort tycker jag xD Nu börjar jag med det tidinställda inlägget!!

... Justin Bieber! Jag log lite och ställde mig upp.

- Hej! Sa jag.

- Vem är du? Säger han fundersamt.

- Jag är en gammal vän till Diane och Bruce.

- Okej, vänta här.

När Justin skulle gå så kom Ryan och Chaz fram bakom honom.

- Hej Natalia!!! Utbrast dem.

- Säg Natta, snälla. Fnissade jag.

Jag kramade dem och sedan kom Diane och Bruce.

- Nämen! Är det inte Natalia!? Sa Diane och kramade mig.

- Jo, det är jag. Log jag.

- Hur är det med dig nu för tiden? Sa Bruce och kramade mig.

- Bra, hur är det med er då? Sa jag.

- Bra, än så länge. Börjar bli lite gammal och så. Sa han.

- Nej! Du är inte gammal! Sa jag och han log.

- Tack gumman.

Jag, Diane, Bruce, Ryan, Chaz och Justin satte oss i köket. Sam hoppade upp i mitt knä. Vi fick bullar och saft.

- Det var några år sedan man såg dig. Vart har du hållit hus? Hur är det med mamma och pappa? Sa Diane och log.

- Jag flyttade till Sverige med min pappa när jag var fem. Och mamma och pappa mår bra, men dem skilde sig. Sa jag och drack lite saft.

- Och så har du kommit tillbaka nu till Beatrice.

- Japp.

- Men vänta nu, varför har inte jag sett dig här förut? Sa Justin.

- Jag tror vi har träffats förr, men det var så länge sedan. Sa jag.

- Oh ja! Ni umgicks varje dag! Men sedan flyttade ju du och då tappade ni kontakten. Sa Bruce och Diane nickade.

- Vänta, Natalia Smith? Sa Justin och jag nickade.

Jag gick sedan tillsammans med killarna upp till övervånigen. I kontorsrummet satt Pattie.

- Hej Pattie. Log jag och hon såg på mig.

- Natalia? Sa hon och jag nickade.

Hon gav mig en stor varm kram och sedan gick vi vidare till spelrummet.

- Tänk att vi har varit kompisar. Log Justin och satte sig bredvid mig i soffan.

- Jadu.

Han la armen runt mina axlar och jag log. Då fastnade blicken på en ram med tre foton som stod på en byrå. Jag reste mig upp och tog upp ramen.

- Haha, Justin. Har du sett dem här bilderna? Fnissade jag och log mot honom.

- Nej, vaddå? Sa han och reste sig upp.

Hans steg riktades hitåt och han tog ramen ur min hand.

- Den här är tagen när du skulle åka. Och kommer du ihåg när vi sprang runt och lekte i trädgården? Flinade han.

- Ja.

Chaz tittade på mig ganska mycket när jag satt och spelade mario mot Justin. Det var något konstigt med blicken. Den var varm och... annorlunda. Det var samma blick Pontus gav mig när vi träffades. När jag vunnit mot Justin så log jag retsamt mot honom. Jag lutade mig sedan tillbaka i soffan och suckade lyckligt. Chaz, som satt bredvid mig, tittade fortfarande på mig. Men inte så mycket så de andra skulle märka.

- Vad ska vi göra nu då? Sa Ryan och lutade sig bakåt.

- Vi kan... Vi kan... Började Justin.

- Vi kan surfa! Utbrast jag och alla andra tittade på mig som om jag inte var klok.

- Kan du surfa? Sa Ryan.

- Ha-ha! bara för att jag är tjej betyder inte det att jag inte kan surfa. Killarna i Sverige lärde mig.

- Okej, visst.

- Ska bara hem och byta om. Kom över till mig sedan. Sa jag och började gå neråt.

- Okej! Ropade dem tillbaka.

Jag sprang hem och vidare på mitt rum. Min turkos/vit randiga bikini åkte på och sedan ett par jeansshorts. Sedan la jag i mobil, pengar, handduk, headset och lite mer saker i min strandväska.

Min surfbräda stod i garaget. Jag tog den under armen och hörde någon bakom mig. Jag vände mig om och där stod killarna med varsin surfbräda på varsin skateboard.

- Kom nu. Du får åka med mig. Säger Justin och vinkar med handen som betyder att jag ska komma dit.

Jag nickade och går dit.

Snart är vi på stranden och jag springer direkt mot vattnet.

- Kom nu! Ropar jag och jag hör hur dem kommer bakom mig.

Jag hoppar på brädan i vattnet och paddlar ut. Jag ser en bra våg och vänder på brädan. Snart står jag på mina ben och balanserar på brädan. Killarna busvisslar och jag skrattar.

Vi surfar och har kul ett bra tag och nu ligger vi i sanden, och har gjort det i en halvtimme.

- Jag åker ut igen, någon som hänger med? Säger jag och dem skakar på huvudet.

Jag sitter på brädan och väntar på en bra våg. Jag har simmat längre ut än förut och stranden är väldigt långt bort. Plötsligt ser jag en helikopter över mig. Några minuter senare börjar hajalarmet ringa.

-----------------------------------

Kaaaanske en till ikväll. Är riktigt skrivsugen idag!! Och imorgon ska jag till min farmor så jag kanske skriver ett tidinställt också. Vi får se ;) Kommentera!!