Tårarna forsade nerför mina  kinder. Jag skrek och slog handen i väggen ett antal gånger. Fan! Jag hatar det här! 

Det finns bara en sak att göra...

JUSTIN

Jag, Ryan och Chaz skulle överraska Julia. Vi skulle ha en sista kväll tillsammans. Jag åker ju imorgon. Vi gick över till Julia och knackade på, ingen öppnade. VI knackade igen, men ingen öppnade. Då gick vi in.

- Julia!? Ropade vi.

Jag gick till köket medans Chaz och Ryan letade igenom huset. Jag såg en lapp på bordet.

Förlåt mamma, men det blev för mycket. Jag har åkt och när du läser det här kommer jag förmodligen sitta på ett tåg någonstans. Du behöver inte oroa dej. Jag vill bara vara borta ett tag... Kram Julle P.S Hälsa Jonah.

Vart hade hon åkt nu? Jag tog upp min mobil och ringde henne.

JULIA INNAN DEM GICK IN!

Jag packade min väska fort och gick ner och skrev en lapp.

Förlåt mamma, men det blev för mycket. Jag har åkt och när du läser det här kommer jag förmodligen sitta på ett tåg någonstans. Du behöver inte oroa dej. Jag vill bara vara borta ett tag... Kram Julle P.S Hälsa Jonah.

Sedan gick jag ut. Jag tog en taxi till tågstationen. Jag kollade tiderna.

New York - om 10 min.

Det tar jag. Jag betalade en biljett genom biljettautomaten och väntade på tåget.

Några timmar senare var jag framme. Jag gick till bilvägen och tog en taxi till ett hotell. Då ringde mobilen.

- Hallå? Svarade jag.

- Var är du? Sa Justin.

- Det är lugnt. Jag ville bort lite. Sa jag och suckade.

- Men jag åker imorgon...

- Och vi kommer ses igen. Jag har det lite jobbigt nu bara. Vi ses. Sa jag och la på.

När jag fick mitt hotellrum slängde jag väskan på golvet och gick ut på balkongen. Solen höll på att gå ner och havet glänste. Jag bestämde mej för att gå till stranden. Jag tog kortet till rummet och gick ner till stranden. Jag satte mej där vågorna slog upp.

Efter en stund hör jag fotsteg bakom mej.

- Varför sitter du där själv? Sa en mörk röst.

Jag vände mej snabbt om. Jag kände igen honom. Han var lång och smal. Han hade gröna ögon och kort brunt hår. Han såg ut att vara i 40 års åldern.

- Jag har ingen annan. sa jag tyst och tittade ut mot vattnet.

- Vadå då? Sa han och satte sej bredvid mej.

- Jag har bråkat med min mamma. Sa jag.

- Ja, hon kan vara lite jobbig. Sa han.

Va? Kände han min mamma. Jag tittade på honom.

- Hur vet du?

- Jag är din pappa. Sa han och jag stelnade till.

Var det min pappa? Han som lämnade mej, mamma och  Jonah? Vad ska jag tro? Jag kände igen honom men... är det sant?

Iså fall, ska jag förlåta honom för vad han gjort? Eller hur ska jag reagera?

När någon man älskar lämnar en blir man förstörd. Och precis när man kom över det kommer han tillbaka.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om det var kort!!! Nu vill jag ha många komentarer innan nästa ;) I hope U like it!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, nu har jag en ny blogg och en tjej håller på med designen nu!!! Jag vet inte om jag ska fortsätta på den jag nyss börjat på eller om jag ska börja på en ny... Det blir lite konstigt om jag bara fortsätter på kapitel 12 på den nya bloggen. Så ja...

Jag kan inte beskriva min sorg med ord. Jag känner liksom att jag inte kan trösta Max på samma sätt som mamma skulle. Som om jag inte räcker till. Som om jag inte hjälper till och stötar till Max till 100%. Han sitter mest på sitt rum nu för tiden. H...

Okej, nu har jag fått hjälp av en tjej som ska göra designen (hoppas jag). Och jag tror jag ska byta till blogg.se   Kommer länka bloggen i ett inlägg då  iaf! Tror jag skriver ett kapitel nu!! ...

Okej, jag sa att jag skulle skriva en till. Men när jag la ut inlägget så fick jag direkt synbortfall och ont i huvudet, migrän. Så jag kunde inte skriva. Det gick över nu, men då fick jag besök istället! VI får se när jag skriver. Tack för alla komm...

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på min dörr. - Kom in! Skrek jag hest och fnissade sedan åt min röst. - Haha, är du vaken? Skrattade Max  när han kom in. - Nej. Sa jag och satte mig upp. - Aja, jag och Isabelle går ut ett tag. Lo...